TantAsta

Aha, sämsta dagen på länge, jag viste att det skulle straffa sig att ha
bara bra dagar.
Ska nu försöka punkta upp lite om hur en dag blir värre än den egentligen
borde vara innan jag kastar ur mig lite ärlig ilska.

• Barn som springer omkring i lägenheten över, konstigt nog gör detta

mig nästan alltid arg och irriterad och tankarna flygr alltid till avhållsamhet!

• Saker som flyger ut ur kylskåpet, detta händer ofta mig. Om kylskåpet, har

något speciellt emot mig då det inte händer någon annan har ännu inte blivit
l         löst då kylskåp tydligen inte pratar.

• Människor som är lyckliga utan anledning, och finttrar fritt till höger och vänster. Detta

är något som mest gör mig allmänt irriterad på en dålig dag.

• Att det snöar, för femteelfte gången, plus att det ännu är minusgrader när jag bad om vår.

• Skolarbete gör tydligen inte saker ett dugg bättre dagar som dessa.

för detta och förklarade att filmen inte hade kommit och att det var helt onödigt att
åka till filmstadion denna dag men att i morgon fanns den minsann. Hur sjutton kan
en film vara försenad? Kan återigen dras pralleler till det förbannade vädret misstänker jag.

• Överlag gammalt groll som inte gör någon gladare av om man tänker på dem!

• Att inte kunna skriva om saker, det blir som inte bättre då heller uppenbarligen.

Nåväl när jag trodde att mitt humör hade blivit bättre, detta mest på grund av den
anledning av att jag bor tillsammans med Pajsan som tydligen är mer än förtjust
i den gotländska sången Summarn kummar och som idag bestämde sig för att sjunga denna
visa högt och vackert. Efter att ha lyssnat på youtube och kollat på texten tyckte jag nog
att hon kunde ha fått bli heders gotlänning. Detta tänkte jag tyst för man vill ju inte glädja någon
annan en dag som denna? Borde kanske byta yrkes val?

Jag såg i vilket fall outsiders där det handlade om barn som skaffar barn, och sen en film om
barn som blir vuxna och tillslut fyllda med hat.

I vilket fall som så läste vi en artikel eller vad sjutton nu det är vi läser i klassen
för att få godkänt i denna kurs, om homofoba hatbrott. Ibland blir jag bra orolig över
hur människor tänker. Framförallt unga som i sin tur ska växa upp och bli förebilder.
Hans syn (snubben i artikeln) på homosexuella män var en aningens naiv,
de kan tydligen inte bli kära i hetrosexuella män för de är normala, det märker
en homosexuell och blir då inte kär.
Jag vet inte, hela artikeln, eller just den intervjuen var så märklig, hur tänker den lilla
pojken på nitton år? Hans utlägg för allt han sa var inte direkt kloka, han var bland annat ytterst
konfunderad om varför han vart anmäld då han dängt till en kille så dennes läpp och
ögonbryn spruckit. Han tyckte det var helt normalt beteende om man var på
fyllan och hamnade i bråk.
Kan inte påstå att denna snubbe hamnar högst upp på min lista.
Människor är så underliga ibland så det är inte konstigt att vissa inte vågar sig ut på natten
eller vågar skrika högt att jag är minsann homosexuell. Det är på grund av att
människor fortfarande slåss och förtrycker som andra hamnar i skymundan. Alla
debatter om vad som är rätt och fel, att vara homosexuell är inte fel.
Kanske ska en annan bara vara väldigt tacksam och känna sig lyckligt lottad över
att ha sluppit alla sådana människor i sin närhet. Det hade inte direkt varit toppen kan
jag tycka.

Nu har jag vräkt ur mig en massa ilska, känns inte riktigt lika hemskt längre.
Känns kanske också som att jag upprepat en del av allt jag sagt innan, men det får
ta mig tusan gå, jag var arg.

Summan kummar me sol kummar yvar hällmark u stain. Yvar förfädas bain, yvar martall, yvar ain. Yvar maurar u mack, leiksum yvar pinnsvein u rack. Skeinar soli igen på ladingen!

Tror jag har lite hemlängtan.