Well I'm on a champagne high
Jaha vad händer här då??
Mor och Far och Flisan har varit och hälsat på mig i fem dagar. Ny energi har fyllts på. Livet känns lättare när man har familjen med ibland, man kan få koppla bort att man är något annat än en dotter. Man får visa upp det liv man lever men ändå utgår man helt för att man är en dotter och att det är den rollen som man skall ha/vara/spela (den del av en själv som man är när man är hemma och med familjen helt enkelt) Så nu har jag varit dotter, käkat mat, skämtat med mor, tagit hand om Flisan och bara mysit av deras sällskap. De är bra min familj, jag förstår det allt mer ju äldre jag blir.. låter patetiskt, larvigt och konstigt. Men det är så det är bara. När man var yngre så förstod man inte på samma sätt som nu, eller när man flyttade hemifrån kanske man skall säga..?
Annars flyter dagarna som de skall tror jag.
Bolivia resan är nu ett STORT faktum. Vi åker 31 mars och kommer hem den 12 maj. Länge och väl skall vi vistas. bara spanskan som skall fungra nu med. det kommer dock gå åt fanders.
Tips från coachen fick vi idag också. Vi skall åka med en buss upp i bergen till en regnskog/djungel (minns inte hela storyn) grejen är att vägarna är såååå dåliga att det finns risk för döden. Men med en minibuss var man säkrare och dessutom så var det bara ca 62 bussar som körde av vägen om året.. Känns mycket lugnare nu.
(Ord som värmde i kylan.)
Det känns som om tiden börjar bli sängdags.. helt sanslöst vad trött jag är. Orkar inte ens gå ut för att se slutet på filmen. tragiskt.
I morgon skall vi kasta ut vår enkät.. det känns som om hela detta upplägget är galet. Skolorna kommer bli galna det kommer att komma massvis med uni elever till dem och tvinga deras elever att svara på vår enkät. Jajjemän.. Kanon upplägg detta. Orkar inte mer skola.. jag vill krypa upp i en soffa och bara se på film en hel dag.. Bara få vara ett tag och njuta av att det inte finns något man måste göra.
Fått för mig att jag skall vara rolig i denna blogg. Tror inte att de gick så överdrivet bra, men man kan inte få allt. Det är dessutom veckans uttryck. Något som blir allt tydligare ju mer klockan tickar och tiden vandrar. Appropå klockor som tickar, min klocka tickar massvis och den tjuter på morgonen som en tok, och ändå har jag inte hört den denna morgon. syster stängde av alla klockorna innan jag ens reagerat på dess existens. Hur olika man ändå kan vara trotts att man är syskon.
(Hur kan det då ändå komma sig att det är så svårt att förstå att det finns de som uppskattar ens sällskap?)
"All you want is a place to lay your head
You go to sleep dreaming how you would
Be a different kind if you thought you could
But you come awake the way you are instead"
con te partiró-
3 saker har jag/vi kommit fram till idag/kväll/natt (?)
Jag och Haj är inte bra på ordspråk, men om man kombinerar vår kunskap så borde vi fått ett rätt iaf.
1. Man kan inte sakna det man inte vet något om.
2. Man kan inte vara allas vän.
3. Alltså saker som alla egentligen vet men som vi nu ikväll fastslog.
(är det någon mer än jag som förstått att allt som oftast är de som alla vet om det man inte fattat själv?)
Dessutom har jag helt på egen hand kommit fram till att handläggarna på Csn är sjukt sega och jag tycker inte om dem alls för tillfället, kommer älska de alla så fort de sagt att ja får det ja vill. Om jag inte får det skall jag ta mig ett ordentligt snack med en hel del människor. (för nu orkar jag inte vara snäll och resonlig längre) Nu är det upp till kamp som gäller. Rättvisa och de där alla orden som så väl skulle falla sig på plats här och nu men ja minns inte för mina ögon håller på att gå ihop. Med andra ord jag är trött.
Paj har återigen räddat mig, vad i allsindar skulle jag ha gjort utan henne? Troligen stannat i Sverige istället för Bolivia.
Jag förundras över människors vilja att hjälpa. Telefonjouren idag, jag satt och pratade med vilsna själar och ensamma människor och vid ett annat bort vid en annan telefon satt mannen som nästan sitter varje onsdag. För att han vill. Det facinerar mig vilken eldsjäl han är. Hur han orkar förstår jag inte. En annan blir obehagad av en del samtal, det känns att man är ovan och det blir ibland till den grad att man misstänker att ens yrkesval är helt fel. Menmen det ordnar sig nog det med..
Knepiga människor, det är mer intressant så.
Nog har vi alla illusioner om hur människor fungerar, hur människor är och vilka de borde vara. Frågan är hur långt vi tar det. En del människor dömmer, inte för att de vill utan för att de inte kan låta bli, en del för nöjes skull, en del för att de inte litar på andra. Vi dömmer, dömmandet är svårt att komma bort från. Men om vi ger alla en chans, en liten liten chans så kanske vi blir överraskade.
Knepiga människor, det blir mer intressant så.
Less på människor som anklagar med sorgsen blick.
Trött på att inte bli förstådd.
Irriterad över hur människor kan förändras över dagen.
Förbannad på det liv en del fick utan föraning.
"I don't wish that I could turn back time
It's our past that shows us today" (H)
days before yu came.
Det är super halt utomhus och alla inomhus pendlar mellan glädje och sorg.
Allt är som en bergochdal bana just nu verkar det som, i ena stunden skiner solen och alla är glada och lyckliga, och sen är det full storm och alla blir ledsna och depp. Vad iallsindar gör klimatförändringarna med oss människor och våra humör?
Jisses.. jag får ta och skylla på usa. (det fungerar egentligen inte men ja, min teori är att de kör mest bilar och skit där..)
Iallafall så började denna fina måndag med ett seminarium. Det gick bra kan jag tycka, kritik måste vi få och om det är sådant som är lätt att åtgärda så klagar inte jag på den. Men jag avskyr sem.. det är alltid ångest och skit över det. Dessutom så är denna lärare ett mysterium för mig, hur fick hon arbete?? hur kan man vara inkonsekvens? Vi altaret kan jag tänka mig att hon inte vet om hon skall svara nej eller ja, för hur man än vänder och vrider på de så blir det ju rätt. Förbannat!
Sen när jag kom hem åt ja nog upp morgondagens lunchlåda.. ILLA.. men de skall nog ordna sig ändå hoppas jag. Sen tog jag en stund för mig själv. Alla pratar om hur skönt det är att låsa in sig och vara ensam ett tag. De har rätt. Jisses.. bara stänga dörren, tända alla ljusen och dra igång radion (jo för jag vill ha musik och just idag radio, fått klagomål om att ja inte kan ha det tyst, men musiken tar upp så mkt av mitt liv trotts att ja inte kan spela ett enda instrument.) Klura på att ta upp det skrivande som jag pysslade med förut, fast det känns mest töntigt. (?)
Sen stack jag och Hajen till ica för att panta alla burkar som fanns här. Apparaten höll på att gå sönder :) vi kan detta med att förstöra maskiner.. en specialitet som vi båda verkar bära på.
Hem sedan och kirrade krubb, och sedan kirrade vi paj och såg film. Jajjemän detta var också en dag att minnas.
Hajen har förövrigt kirrat mina problem med termosen.. Jag fick en ny av henne.. Vilka människor som tänker på mitt koffein beroende (först giraffen och nu Hajen, varför alla smeknamn med djur) Hon kirrade även mitt hårproblem med medel..
En fin nalle pryder förövrigt min blomm.. (giraffen den är super fin och rosa :) )
I alla fall sitter ja här nu och klurar på ensamheten.
" det finns ett helvete, att vara ensam. Det finns ett himmelrike, att kunna vara det" det ligger mkt i det där. Måste klura vidare på detta..
Dags att sova.
Mr. O - gamla och grå, ett piano och en dans. Hon är vacker
Släpp livet fritt, tänk mindre.
I wish I was a girl-
Det är så lätt att glädja människor, så varför göra det så sällan?
Frågan för idag får det bli.
Dagen som var har egentligen gått i ehh jag har ingen aning vad för tecken för jag kommer knappt ihåg. Varit så trött, är så trött så jag har ingen aning.
Men jag minns mig ha varit i skolan för att opponera, jag minns att det var kaos i korridoren, (vad sjuttsingen håller karln på med?) och jag minns en potatisgratäng och en mkt stressad haj. Jo och sen kom kvällens höjdpunkt, jag var på teater. En kanon bra teater. Personligen är jag nöjd med att ha sett den. Millan var bäst. (torrfitta, ett ord som inte många östermalms tanter skulle ta i mun, min fördom dock) Nej jag rekomenderar alla i skellhell att gå och se Limbo. Jag är nöjd. Ett gott intiativ.
Birdies kompisar har kommit och jag känner mig fruktansvärt otrevlig, men jag är såååå trött att jag inte orkar vara trevlig. Man kan verkligen gå från social till asocial på två sek. Konstigt.
En kluring till är ikväll, varför skall alla vara så knepiga? vad hände med lätt och okomplicerad?
Usch dags att sussa, i morgon blir det en massa annat som jag inte vill missa.
"det blir nog något av oss alla tids nog" Känner att detta faller in bra just precis nu.
He e som int så bra de där med att klura på nåe som int e vettigt.
Detta är beviset på att vissa kan. Och jo jag kan nog jag med, men tänk vilken tid det skulle ta. Haj som kirra.
Tavlan jag fick av Piga.every me and every you
Idag mina vänner har jag varit kanon flitig och fruktansvärt lat.
Har någonstans på vägen kommit på två saker och detta kommer jag till om en stund i berättelsen.
Först gick upp, bara detta var en prestation. Gick till skolan och skrev ut vårt arbete som skickades till en av alla skumma dum lärare.
Sen gick jag en halv bro runt, kom fram till att gå på en bro inte var menat för mig denna dagen så jag vände och gick samma halkiga väg tillbaka igen. Alltså jag var inte lika duktig som penis som gick två varv. (jo jag tänkte berömma honom för detta då han själv var väldigt stolt)
Sen kom jag hem och käkade lite, pratade lite med Pajsan och gled omkring i korridoren. Bestämmde mig för att städa mitt rum. Detta också menat att jag skulle hänga upp min tavla som Piga gjorde till mig som jag fick igår. Den representerar mig och jag finner denna tavla väldigt fin och passande. Birdie fick också en tavla och hon har verkligen prickat oss två som i nötskal. Hon kan sin sak. Men iaf skulle denna upp. Och jag som någonstans fick för mig att jag var den morderna kvinna som kan både skura och spika upp tavlor gick omkring och log tillsammans med en ajax flaska och en hammare i varsinn hand. Jag skröt om hur jag kunde göra både och, det skall man inte göra om man är jag. Den morderna kvinnans förfall blev det. Hajen fick glatt komma med sina kunskaper i hur man spikar i en vad jag trode var en betongvägg som visade sig vara en sådan där i papp typ. Hon spikade och kirrade och nu sitter den där den skall men inte tack vare mig. Alltså 1 jag kan INTE spika, dock skura.
Efter detta så tog jag en dusch, efter att ja krupit på golvet innan dammsugarn kom fram så var det behövligt. sen blev det krubb med förrätt och allt, sedan en film. Tretton. alltså 2 jag var inte sådan och är glad att jag slapp vara som huvudkaraktären. Om ni inte sett den så se den, hon är sjukt bra skådis.
Sen blev det mera film, på smällen. Kalas bra.
Något jag dock kom på nu är att jag är Jätte glad över att bo som jag bor. Med tanke på min dåliga kunskap i Uran och spikar så är jag glad över att det finns människor omkring mig som kan detta och gärna hjälper mig att bli klokare.
Så dagen tack går till Paj, för att hon är så go och kommer med kort och sprider glädje, Penis för att han är den obotliga optimisten, Haj för hennes kunskap om vägg och spik, Birdie för att hon finns (hon har alltså inte gjort mer än lägat ner i en säng hela dagen så jag kan inte tacka henne för något speciellt) Piga för att hon gav mig tavlan som pryder min vägg så vackert. Alltså jag vill nog tacka en massa människor.
Patetiskt dravel, men jag finner detta enormt viktigt sådär klockan alldeles för mkt för mig att vara vaken.
Så god natt!
Sleep tight dear angels. Pen, Tun, Yes, Ber- saknar er.
Forbidden snowflake
someone to hear your prayers,
someone who cares
Your own, personal, Jesus
someone to hear your prayers,
someone who's there
(detta är ingenting nytt, detta är ingenting revolutionerande, detta är inte mina tips, det är inte jag som är en vän)
Denna saga skulle aldrig ha skrivits.
Men nu är sagan skriven bara ett slut som återstår, hjälten skall vinna kriget och modern skall inte få ett brev med tillhörigheter i brevlådan. Men vi är inte författarna, vi är inte pennans ägare, vi är bara några som vänder blad, dag för dag. Vi väntar på ett slut, men om slutet vore olyckligt vill vi inte ha med sagan att göra.
Boken borde brännas och pennan borde kastas, allt skulle ha varit så annorlunda om författaren valde att sluta skriva sina däckare.
(En övernaturlig kraft, nej, ödet, nej, ett svar på den frågan, nej)
Vi har alla personliga helveten och vi luktar alla olika.
Men mitt i allt elände, le och gör det bästa av en risig situation, det löser ingenting och hjälper inte, men det lättar för stunden.
Oförmågan att inte kunna förändra, det krampar och hugger i hjärtat.
Tanken på en förluts, det svartnar framför ögonen.
Viljan att hjäpa, ge tillbaka det man fick.
some unholy war.
Dagarna går och en teori om varför jag blogagr har uppstått. Det påstås att jag pratar mycket (ett rykte som jag inte alls tror på) och inte kan vara tyst ens i min ensamhet. Utan jag måste konstant få ur mig ord, därför skriver jag också hela tiden. Eller går och pratar med mig själv.
Detta kan stämma, varför inte? Jag tror inte att det ligger iatt jag vill dela mina enormt intiligenta tankar och mina underbara stavfel i alla fall.
nej då..
Idag var vi vid vårdcentralen och lämande våra uppgifter om vad vi tagit för vaccinationer. Jag hade ingen aning om vad jag tagit så det blev ett ganska tomt papper, men sjuksystern i luckan lugnade mig och sa att jag nog var lika vaccinerad som alla andra, så pappret fylldes med en enda mening. Jag har tagit grund vaccinationerna som barn. Tyckte jag var en fin mening för att uttrycka vad jag vet..
Det blev ett stopp vid Giraffen efteråt som satt i morgonrock och såg allmänt förvirrad ut. Men det botade vi med stjärnglans och en rejäl kopp kaffe. Kaffe gör verkligen susen för människor. Socialt handikappade är de som låter denna undrbara dryck vara.
Efter detta började jag tjata om min förbannade semla som inte verkade komma av sig själv nerdimpande på mig. Men jag fick sällskap av pyret och birdie till stigs cafe och en semla åt jag. Dock var det en liten besvikelse att den inte var hembakad utan massproducerat från något skumt företag, eller liknande.
Sedan gick jag för att återigen se de två dansa. Jag har alltså inget eget liv utan ser på när andra lever det.
Ja just detta var då min dag. Måste ju tillägga att jag äntligen lyckades studra lite. Det är inte roligt men som sagt vad gör man inte? (tror jag gillar den meningen väldigt mycket)
Det värker fortfarande, det känns tungt och obehagligt med jämna mellanrum. Det smärtar att det blev som det blev och förmågan att inte kunna förändra en hopplös situation.
Varför berörs man så mycket av vad andra tycker och tänker? Kommentarer som man själv så lätt spottar ur sig kan lätt bli klumpar i andra. Att leva så tätt inpå människor och kanske inte ens känna dem är påfrestande. Får man säga att man blir less? kan man få människor att förstå ens egen iritation och hjälpa en ur den?
Det är egentligen inte människorna, det är situationer man skapar som blir påfrestande och löjliga.
Aldrg något illa menat, bara någon sorts sanning.
Som pyret skulle ha sagt "vad vill du ha, kärlek och respekt?" Kankse inte exat de orden men ändå. Jag gillar de där. Hur svårt skall de egentligen vara? Ingen bättre än den andra. Likadana.
Och nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar
Ibland blir man irriterad på sig själv. Sitter och skriver en massa och kommer till slut på att det bara är dravel.
Så jag fick radera allt för att nu börja om från början. Kanon.
Men jag vill dravla lite innan jag kommer till det jag tänkte skriva om.
Altså i morgon är det semledagen, denna dagen är min favorit. För två år sedan var jag på camillas cafe på mallis för att trycka i mig en semla tillsammans med min apvän. Tanken var en semla innan spanskan (som förövrigt inte var den dagen så jag fick gå därifrån) . Men hon missförstod oss och vi fick två semlor och två bullar, så till detta drack vi en kopp kaffe(jag) och en shandy(apan). I alla fall så gillar inte jag bulle och apan inte semlor. Men detta fattade vi först efter, så jag pinade en bulle ohc han en semla. Detta är mitt lyckligaste semle minne. För allt detta gjorde apan typ endast för att glädja mig, inte för att han hade något annat för sig den dagen men ändå. Det var också kul att semlan inte var speciellt god men det fick gå. Och att fikan gick på hela 110 kronor. Inte uppskattat. Men mys var det.
I alla fall har jag då kommit fram till att semlor och kaffe är små grejer som har getts till oss människor för vårt behag. Medan Ägg som jag gillar kommer från hönorna, det är deras små underverk som vi snor för att vi skall äta gott. Jag skulle vilja ha en höna, men jag är rädd för dem, de låter så mkt och kan inte flyga. Vilket då är bra med tanke på att det blir svårt att lokalisera äggen annars.
Dravel och svammel. En nattmössa och jag skulle vara ursäktad men en sådan är inte i närheten så galen får väl vara den rätta bennämningen kanske.
har klippt mig idag. Detta är då det enormt viktiga som jag ville dela med världen. Jag blev jätte nöjd. Kan kanske äntligen lägga snoddarna åt sidan och låta mitt hår få visas? Eller?
Pyret var med som stöd och som en som skulle klippa av sig allt hår. Jag tycker om att stöd med mig, för när man väntar på att frissan skall kalla en till sin stol känns det som att domedagen är nära.
Man vill bli fin och inte ful. Men detta är inte alla frisörer som fattar. Men idag blev det bra. Pyret ser också exellent ut. Mycket vacker blev hon.
Måste också påpeka att jag är glad att bo just här. Människorna är fina och jag blir alltid lika glad över att se dem. Gröna köket är en bra plats att finna sig i. En mycket bra plats att må bra på.
Sen är det en annan sak jag måste förtydliga. Jag gör sällan saker ja inte vill göra. Det faller mig inte in att göra saker bara för att andra tycker så, jag har en egen vilja och kan säga nej. Jag gör heller inte saker för att få uppskattning och jag har sällan andra bakomliggande tankar för vad jag gör. Det faller sig faktiskt bara så att jag helt på egen hand tycker om att baka, laga mat och prata med människor. Jag tycker också om att de blir glada när jag gör det. Det finner inte jag så speciellt konstigt. Jag har mina egna små ideer om hur jag vill vara och hur jag faktiskt är. Frågan är alltså varför det alltid skall tolkas in så mycket i allt man gör?
God natt folket.
"Det är varning för ras
Gå så försiktigt du kan
Inga tanklösa, menlösa ord
Ingen felaktig fras
Varning för ras"
Dream on, dream on teenage queen prettiest girl we've ever seen
And some guy'd laugh and I'd bust his head,
I'll tell ya, life ain't easy for a boy named Sue."
Jag har johnny cash dille här hemma. Det är ett söndagsnöje om något :)
"Love Is A Burning Thing
And It Makes A Fiery Ring
Bound By Wild Desire
I Fell Into A Ring Of Fire"
Ehh nu orkar jag inte kirra mera med detta. Men var tvungen att dela lite glädje (delad glädje är dubbel glädje.) inte för att jag egentligen bergiper vad alla andra skulle finna glädje i dessa små texter som är fruktansvärt slumpmässiga. De ja ville ha var gasnka depp och de förstörde lite av glädjen.
Dillat klart.
Fryser, fryser och ja fryser konstant.
No more counting seconds
Jag har under denna helg, gjort en massa av Ingentng.
Fredag: Vin med gott sällskap och en sväng på traven. Blev också avbiten armen för att dramatisera denna kväll.
Lördag: Vi åkte till Ica Maxi för att konstatera att det är ett stort ställe och att köerna inte alls går speciellt snabbt.
Efter de besöket gjorde jag typ ingenting. Blev så enormt uttråkad så jag bakade en morotskaka igen, blev trött på skiten i köket och städade lite, samt diskade all förbannd disk som bara äcklar sig i högar. Sen gick jag av och an och gjorde ingenting. Lagade mat och såg lite harryp potter tills jag inte fick se de mera. Sen äntligen hopade sig lite roligt folk och vi spelade rappakalja som en viss her håkan vann och ingen blev ett dugg gladare. Sängs.
Söndag: Jag har gått broarna runt och fotograferat, duschat, ätit, tagit ensamtid och bara skrivit och ingenting annat. Men nu är jag tillbaka till tristessen. Har försökt att studera men detta sket sig då jag inte finner ett enda akademiskt ord i min skalle.
Med detta konstaterat är jag alltså inte gjord för att vara helt ensam med ingenting att göra.
Det verkar som om alla människor är uppslukade av något monster som härjar på villagatan. Kanske borde jag gå ett varv för att leta människor men jag finner detta motionerande helt onödigt. För allt som oftast ser man ingen i alla fall. Så kanske är allt som återstår är att baka IGEN.
Att baka är hur kul som helst men att använda detta nöje som tidsfördriv verkar inte vara vad jag vill för dagen.
Kankse men bara kanske borde jag skaffa mig en hobby. Typ sticka. Hade jag haft lite fotografier hemma hade jag knåpat ihop ett fotoalbum. Detta är kasnke något jag borde ha hemma med andra ord? Lite foton att pilla med.
Djupa tankar för helgen existerar inte.
Jag är sjukt uttråkad och borde få bli road av andra människor som inte känner till min enorma tristess.
Men den glädjande nyheten är att jag äntligen skall få mina pengar. Det var mer än på tiden, men så klantig som jag varit förtjänar jag en rejäl försening.
I morgon hoppas jag på att få lite hår bortklippt då jag är less på att det bara hänger i en svans bak på huvudet.
Dags att ta tag i dagen kanske?
Paj!
Till Pajsan.
Vi vandrar genom mörker för att finna ljuset.
Överallt går vi för att finna det där rätta, det där som får oss bli sådär riktigt lyckliga.
Rosa sockervadd, fjärilar i magen utan att vara förälskad, den där platsen i skogen som ingen annan kan hitta mer än just en själv.
Överallt går vi för att hitta det där lilla lilla extra, det där ljuset som alla pratar om hela tiden.
Undertiden snor tiden meningen med livet, klockan tickar.
Vi orkar inte, vi hinner inte, vi vill verkligen inte stanna upp för att lukta på blommorna.
Alltid på jakt efter lyckan.
Men stopp, stanna och stå still, var för ett ögonblick bara den du är.
Lås in dig, kryp upp under tecket, tänd ljusen och tänk.
Låt tiden få stanna och bara njut av den du är, de tankar du måste lösa, de är en del av dig.
känn ingen skuld, känn ingen skyldighet till någon annan än dig själv, ditt eget vackra underbara själv.
Vinn över tjuvarna som tar din energi, vinn över människorna på gatorna som vill så mycket, vinn över livet och sluta leta efter meningen.
Titta rakt fram och sök på egen hand, i ditt egna lilla rum, där du och bara du är helt trygg och behöver vara för att kunna segra över världens problem.
Låt varje avgrund bli ett berg, be någon kasta ner ett rep och klättra upp.
/C
Och min Birdie skiner som en sol.
