halfway home
"There's still a little bit of your song in my ear
There's still a little bit of your words I long to hear
You step a little closer to me
So close that I can't see what's going on"
Med en rullator kan man göra mycket!
Jag ville skriva om det som hänt, men det faller mig ändå inte in.
Jag har som man skulle kunna uttrycka det inte någon lust.
Det måste få landa först hos mig.
jag fick århundradets märkligaste kommentar i går, fast med ögon sedda så
är det kanske inte så underligt.
"Du ser ut som en soc". Alltså jag ser ut som en som jobbar inom socialen.
På min fråga om det var något negativt så ryckte hon på axlarna och sa
"Min soc är hel schysst", varav en annan nickar och säger
"ja så länge man kommer överrens med sin soc så är de riktigt bra".
Alltså. Kommentaren var egentligen inte illa menad utan bara ett konstaterande.
Då jag nu har fått ungdomars sida på social tanterna så kan jag säga
att ofta är bilden inte negativ, tvärtom.
Ibland finner jag denna praktik mycket roande.
Annars är läget typ under kontroll.. tror jag.
Saker och ting händer hela tiden, och jag hänger verkligen inte med.
Ibland gör jag det, ibland inte är verkligen beroende på situation och läge.
Men jag trivs och jag tänker inte ge upp hopppet om att jag skall förstå.
Tänker försöka att lägga i en högre växel än innan, för just nu känner jag mig lite stillastående
och jag känner mig lite förvirrad.
Det som märks mest här är den underliga ensamheten. Inte att jag är ensam men
att man inte har sina vänner runt omkring som man annars är van
vid att ha.
Jag har som man skulle kunna uttrycka det inte någon lust.
Det måste få landa först hos mig.
jag fick århundradets märkligaste kommentar i går, fast med ögon sedda så
är det kanske inte så underligt.
"Du ser ut som en soc". Alltså jag ser ut som en som jobbar inom socialen.
På min fråga om det var något negativt så ryckte hon på axlarna och sa
"Min soc är hel schysst", varav en annan nickar och säger
"ja så länge man kommer överrens med sin soc så är de riktigt bra".
Alltså. Kommentaren var egentligen inte illa menad utan bara ett konstaterande.
Då jag nu har fått ungdomars sida på social tanterna så kan jag säga
att ofta är bilden inte negativ, tvärtom.
Ibland finner jag denna praktik mycket roande.
Annars är läget typ under kontroll.. tror jag.
Saker och ting händer hela tiden, och jag hänger verkligen inte med.
Ibland gör jag det, ibland inte är verkligen beroende på situation och läge.
Men jag trivs och jag tänker inte ge upp hopppet om att jag skall förstå.
Tänker försöka att lägga i en högre växel än innan, för just nu känner jag mig lite stillastående
och jag känner mig lite förvirrad.
Det som märks mest här är den underliga ensamheten. Inte att jag är ensam men
att man inte har sina vänner runt omkring som man annars är van
vid att ha.
"Sail away with me honey
I put my heart in your hand
Sail away with me honey now, now, now
Sail away with me
What will be will be
I wanna hold you now, now, now"
Med en rullator kan man göra mycket!
Jag ville skriva om det som hänt, men det faller mig ändå inte in.
Jag har som man skulle kunna uttrycka det inte någon lust.
Det måste få landa först hos mig.
jag fick århundradets märkligaste kommentar i går, fast med ögon sedda så
är det kanske inte så underligt.
"Du ser ut som en soc". Alltså jag ser ut som en som jobbar inom socialen.
På min fråga om det var något negativt så ryckte hon på axlarna och sa
"Min soc är hel schysst", varav en annan nickar och säger
"ja så länge man kommer överrens med sin soc så är de riktigt bra".
Alltså. Kommentaren var egentligen inte illa menad utan bara ett konstaterande.
Då jag nu har fått ungdomars sida på social tanterna så kan jag säga
att ofta är bilden inte negativ, tvärtom.
Ibland finner jag denna praktik mycket roande.
Annars är läget typ under kontroll.. tror jag.
Saker och ting händer hela tiden, och jag hänger verkligen inte med.
Ibland gör jag det, ibland inte är verkligen beroende på situation och läge.
Men jag trivs och jag tänker inte ge upp hopppet om att jag skall förstå.
Tänker försöka att lägga i en högre växel än innan, för just nu känner jag mig lite stillastående
och jag känner mig lite förvirrad.
Det som märks mest här är den underliga ensamheten. Inte att jag är ensam men
att man inte har sina vänner runt omkring som man annars är van
vid att ha.
Jag har som man skulle kunna uttrycka det inte någon lust.
Det måste få landa först hos mig.
jag fick århundradets märkligaste kommentar i går, fast med ögon sedda så
är det kanske inte så underligt.
"Du ser ut som en soc". Alltså jag ser ut som en som jobbar inom socialen.
På min fråga om det var något negativt så ryckte hon på axlarna och sa
"Min soc är hel schysst", varav en annan nickar och säger
"ja så länge man kommer överrens med sin soc så är de riktigt bra".
Alltså. Kommentaren var egentligen inte illa menad utan bara ett konstaterande.
Då jag nu har fått ungdomars sida på social tanterna så kan jag säga
att ofta är bilden inte negativ, tvärtom.
Ibland finner jag denna praktik mycket roande.
Annars är läget typ under kontroll.. tror jag.
Saker och ting händer hela tiden, och jag hänger verkligen inte med.
Ibland gör jag det, ibland inte är verkligen beroende på situation och läge.
Men jag trivs och jag tänker inte ge upp hopppet om att jag skall förstå.
Tänker försöka att lägga i en högre växel än innan, för just nu känner jag mig lite stillastående
och jag känner mig lite förvirrad.
Det som märks mest här är den underliga ensamheten. Inte att jag är ensam men
att man inte har sina vänner runt omkring som man annars är van
vid att ha.
"Sail away with me honey
I put my heart in your hand
Sail away with me honey now, now, now
Sail away with me
What will be will be
I wanna hold you now, now, now"
Mitt hjärta, mitt hjärta!
...
Nä jag kanske är en av väldigt få som inte är insatt i svininfluensan och dess påverkan och allt om vaccinationerna.
Men jag är så enormt trött på den.
För att ge lite perspektiv så tänkte jag här förmedla min nyupptäckta åsikt i ämnet.
Varje dag dör det människor av svält för att det inte finns pengar till mat, trots
att vi varje dag kastar mer mat än nödvändigt här i vår fina värld. Men
klaga på de som rotar omkring i soporna för att äta upp den allt
för fina maten som inte egentligen borde kastas men måste på
grund av hysterin om sallmonella och andra smittor, de skall vi minsann.
Varje dag dör människor i Aids för att det finns än inget botemedel mot
detta. Trots det så knullar vi utan kondom och skyller på att vi var fulla
eller bara kåta helt enkelt. Det egna ansvaret för det är inte så noga
framförallt inte här i vår fina värld.
Varje dag dör människor i cancer, man hinner inte upptäcka det i tid
och rätt som det var så är det kört. Men det där med att det borde vara
obligatoriskt för män att kolla prostatan är inte så viktigt. Och
dessutom så är det ju läkarnas fel för de såg det inte i tid och
man fick ingen hjälp när man sökte.
Men tjatas om den där förbannade svininfluensan skall det minsann.
Ett vaccination skall vi ta det eller ej? Det kan ju faktiskt förlama oss
och kanske är det bara så att tillverkarna vill ha pengar.
Man vet ju aldrig nu förtiden, man kan inte vara nog så försiktig, men
i sina spekulationer får man gärna svänga ut och skrämma upp andra.
Så man inte är ensam menar jag.
På apoteket är handspriten slut, men man ser ingen som spritar
händerna på gatorna.
Jag håller på att kräkas i denna debatt.
Nog fasen vill inte jag heller ha den dumma influensan, och inte fasen vill jag
bli förlamat.
Pest eller kolera, vilket verkar mest lockande?
Ta det lugnt och andas gott folk.
God natt!
Men jag är så enormt trött på den.
För att ge lite perspektiv så tänkte jag här förmedla min nyupptäckta åsikt i ämnet.
Varje dag dör det människor av svält för att det inte finns pengar till mat, trots
att vi varje dag kastar mer mat än nödvändigt här i vår fina värld. Men
klaga på de som rotar omkring i soporna för att äta upp den allt
för fina maten som inte egentligen borde kastas men måste på
grund av hysterin om sallmonella och andra smittor, de skall vi minsann.
Varje dag dör människor i Aids för att det finns än inget botemedel mot
detta. Trots det så knullar vi utan kondom och skyller på att vi var fulla
eller bara kåta helt enkelt. Det egna ansvaret för det är inte så noga
framförallt inte här i vår fina värld.
Varje dag dör människor i cancer, man hinner inte upptäcka det i tid
och rätt som det var så är det kört. Men det där med att det borde vara
obligatoriskt för män att kolla prostatan är inte så viktigt. Och
dessutom så är det ju läkarnas fel för de såg det inte i tid och
man fick ingen hjälp när man sökte.
Men tjatas om den där förbannade svininfluensan skall det minsann.
Ett vaccination skall vi ta det eller ej? Det kan ju faktiskt förlama oss
och kanske är det bara så att tillverkarna vill ha pengar.
Man vet ju aldrig nu förtiden, man kan inte vara nog så försiktig, men
i sina spekulationer får man gärna svänga ut och skrämma upp andra.
Så man inte är ensam menar jag.
På apoteket är handspriten slut, men man ser ingen som spritar
händerna på gatorna.
Jag håller på att kräkas i denna debatt.
Nog fasen vill inte jag heller ha den dumma influensan, och inte fasen vill jag
bli förlamat.
Pest eller kolera, vilket verkar mest lockande?
Ta det lugnt och andas gott folk.
God natt!
Burn burn burn
Antingen kan man välja att vara sur och bitter
eller så kan man välja att se på allt med glitter.
Det var en gång då det var underbart, glatt och fint.
Men det var länge sedan nu, förbittrad med en ny attityd tar jag mig gladeligen ann mig utmaningen att inte bry mig.
Jag kommer från och med att jag bestämt datum och ställt ultimatum Inte att bry mig mera.
Om ingen annan bryr sig så tänker jag inte heller göra så. Det är förbannat synd och jävligt tråkigt men jag har bestämt att så är fallet. Det beslutet har tagit en god stund att komma fram till, men jag är ganska stolt över mig själv. Om ingen tänker förändra sig till det bättre så tänker inte jag heller göra så.
Punkt!
(detta handlar inte om fröken M)
Jag Blir så FÖRBANNAD bokstavligen talat på en del människor. Respekt är det något som de kanske har hört talas om? Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Skall sådant vara så omöjligt?
Om man sveper in sig i en handduk och låssas att man inte syns, syns man då ändå inte?
Det finns ingen skillnad, några grundregler gäller för alla.
Detta var allt för mig för denna gång!
eller så kan man välja att se på allt med glitter.
Det var en gång då det var underbart, glatt och fint.
Men det var länge sedan nu, förbittrad med en ny attityd tar jag mig gladeligen ann mig utmaningen att inte bry mig.
Jag kommer från och med att jag bestämt datum och ställt ultimatum Inte att bry mig mera.
Om ingen annan bryr sig så tänker jag inte heller göra så. Det är förbannat synd och jävligt tråkigt men jag har bestämt att så är fallet. Det beslutet har tagit en god stund att komma fram till, men jag är ganska stolt över mig själv. Om ingen tänker förändra sig till det bättre så tänker inte jag heller göra så.
Punkt!
(detta handlar inte om fröken M)
Jag Blir så FÖRBANNAD bokstavligen talat på en del människor. Respekt är det något som de kanske har hört talas om? Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Skall sådant vara så omöjligt?
Om man sveper in sig i en handduk och låssas att man inte syns, syns man då ändå inte?
Det finns ingen skillnad, några grundregler gäller för alla.
Detta var allt för mig för denna gång!
another day in paradise
Sådant är livet här på kollektivet.
Information för sådana som inte har en aning om vad jag sysslar med.
Jag har praktik, praktik på Hassela Gotland (ab) som medlevare.
En medlevare bor tillsammans med en eller två andra vuxna och en eller flera
ungdomar som på ett eller annat sätt hamnat lite off road i livet.
Det finns Vänge, akut hemmet. Dit kommer man först, där finns rutiner,
regler och ett gruppleverne. Man gör allt i grupp och det är lika för alla.
Där är man tills man skall förflytta sig till antingen Torsgård som är ett
äventyrcentrum där utomhus aktiviteter och träning är huvudnyckeln.
Eller till Klintehamn där själva "kollektivet" finns. Där finns det också massor
med aktiviteter.
Allting på Hassela sköts gemensamt, man har olika uppgifter vuxna som
ungdomar. Om man tillexempel har svårt att gå i skolan så kan man få en
lärlingutbildning i bullboden (bageri) snicker, måleri, lokalvårdare och så vidare.
Jag är i Köket med kockarna, där jag diskar, skalar, skämtar och så vidare.
Alla ungdomar har individuella planera som skall genomföras.
Ungdomarna får säga varje söndag vad de anser borde förändras och de
vuxna har två möten varje vecka om uppdateringar och om förändringar.
Så mitt i detta bor jag.
Jag har nog under denna vecka som gått haft alla sinnestillstånd som man kan ha
förutom argsinthet som har ockuperats av förvirring i stället.
Jag har varit lugn, trygg, glad, ledsen, besviken, men framförallt så har jag varit
förvirrad.
Det där med att vara förvirrad är en spännande sak, antingen kan man känna att
man är glatt förvirrad eller förvirrad på ett märkligt sätt.
jag har varit båda under denna tid.
jag har flyttat tre gånger och fler kommer det bli, och jag har förstått att det där
med att vara flexibel är något som jag måste lära mig.
Jag valde själv att vara i Klintehamn just därför att jag behöver det för att lära
mig något helt nytt och ta tag i saker på egenhand.
Jag behöver vara flexibel!
Det är svårt för mig, men jag tar allting positivt som min mor sa att jag skulle.
jag vill dock vara tydlig med att jag inte vantrivs, jag trivs bra.
Livet är bara nytt och anorlunda men alla ä väldigt förstående för att det är så när
man säger att man inte fattar något så nickar alla bara och säger snällt att så
är det det är helt normalt för de som är nya.
Jag vet dock inte när själva förvirringen skall släppa.. det övergår mitt förstånd.
Men jag håller tummarna på att i morgon är en annan dag och då får vi se vad som
händer.
Btw Idag fick jag se lite av ett hund sök, jätte häftigt vad hundarna kan!
Sommaren är i alla fall slut på ön, det är höst nu.
Jag har min fleece som är min bästis och ett högt tempo med en massa te så
nog kan jag alltid hålla mig varm i alla fall.
Till sist en fundering.
varför skall man hålla kontakten med människor som aldrig svarar?
Jag blir så leds på människor som blir irriterade om en annan inte hör av sig
eller besvikna om man inte hör av sig, men när man gör det så är det ingen som
svarar.
Hur kan detta komma sig, är vissa saker bara för en del eller gäller inte samma för
alla?
Jag tänker i vilket fall som ge upp nu, det är ingen ide att försöka. Jag kan tycka att
man visar vad man står någonstans när man inte ger något svar.
Så nu har jag gett upp (och jag ger sällan upp)!
Sedan trots att till sist redan varit så vill jag bara skänka en tanke
åt en vän som försvann men som är funnen.
Saknaden har varit stor men nu är han tillbaka. Vi umgicks nästan varje
dag i 6 månader och det var tomt länge efter honom.
Men nu som om ingenting har hänt är han tillbaka.
Vi bråkade inte, vi var inte oense eller det minsta lilla irriterade på
varandra, anledningarna till varför vi inte fortsatte umgås var helt andra.
Mitt minne minns allt som hände de där månaderna.
Vem jag var innan jag träffade honom och vem jag var efter. Han förändrade
mitt liv så mycket sådant han inte har en aning om.
Han för mig tillbaka till en tid som jag inte vill glömma, han för mig
tillbaka till en värld som inte finns längre.
Han är speciell helt enkelt, en sådan som aldrig riktigt försvinner.
Information för sådana som inte har en aning om vad jag sysslar med.
Jag har praktik, praktik på Hassela Gotland (ab) som medlevare.
En medlevare bor tillsammans med en eller två andra vuxna och en eller flera
ungdomar som på ett eller annat sätt hamnat lite off road i livet.
Det finns Vänge, akut hemmet. Dit kommer man först, där finns rutiner,
regler och ett gruppleverne. Man gör allt i grupp och det är lika för alla.
Där är man tills man skall förflytta sig till antingen Torsgård som är ett
äventyrcentrum där utomhus aktiviteter och träning är huvudnyckeln.
Eller till Klintehamn där själva "kollektivet" finns. Där finns det också massor
med aktiviteter.
Allting på Hassela sköts gemensamt, man har olika uppgifter vuxna som
ungdomar. Om man tillexempel har svårt att gå i skolan så kan man få en
lärlingutbildning i bullboden (bageri) snicker, måleri, lokalvårdare och så vidare.
Jag är i Köket med kockarna, där jag diskar, skalar, skämtar och så vidare.
Alla ungdomar har individuella planera som skall genomföras.
Ungdomarna får säga varje söndag vad de anser borde förändras och de
vuxna har två möten varje vecka om uppdateringar och om förändringar.
Så mitt i detta bor jag.
Jag har nog under denna vecka som gått haft alla sinnestillstånd som man kan ha
förutom argsinthet som har ockuperats av förvirring i stället.
Jag har varit lugn, trygg, glad, ledsen, besviken, men framförallt så har jag varit
förvirrad.
Det där med att vara förvirrad är en spännande sak, antingen kan man känna att
man är glatt förvirrad eller förvirrad på ett märkligt sätt.
jag har varit båda under denna tid.
jag har flyttat tre gånger och fler kommer det bli, och jag har förstått att det där
med att vara flexibel är något som jag måste lära mig.
Jag valde själv att vara i Klintehamn just därför att jag behöver det för att lära
mig något helt nytt och ta tag i saker på egenhand.
Jag behöver vara flexibel!
Det är svårt för mig, men jag tar allting positivt som min mor sa att jag skulle.
jag vill dock vara tydlig med att jag inte vantrivs, jag trivs bra.
Livet är bara nytt och anorlunda men alla ä väldigt förstående för att det är så när
man säger att man inte fattar något så nickar alla bara och säger snällt att så
är det det är helt normalt för de som är nya.
Jag vet dock inte när själva förvirringen skall släppa.. det övergår mitt förstånd.
Men jag håller tummarna på att i morgon är en annan dag och då får vi se vad som
händer.
Btw Idag fick jag se lite av ett hund sök, jätte häftigt vad hundarna kan!
Sommaren är i alla fall slut på ön, det är höst nu.
Jag har min fleece som är min bästis och ett högt tempo med en massa te så
nog kan jag alltid hålla mig varm i alla fall.
Till sist en fundering.
varför skall man hålla kontakten med människor som aldrig svarar?
Jag blir så leds på människor som blir irriterade om en annan inte hör av sig
eller besvikna om man inte hör av sig, men när man gör det så är det ingen som
svarar.
Hur kan detta komma sig, är vissa saker bara för en del eller gäller inte samma för
alla?
Jag tänker i vilket fall som ge upp nu, det är ingen ide att försöka. Jag kan tycka att
man visar vad man står någonstans när man inte ger något svar.
Så nu har jag gett upp (och jag ger sällan upp)!
Sedan trots att till sist redan varit så vill jag bara skänka en tanke
åt en vän som försvann men som är funnen.
Saknaden har varit stor men nu är han tillbaka. Vi umgicks nästan varje
dag i 6 månader och det var tomt länge efter honom.
Men nu som om ingenting har hänt är han tillbaka.
Vi bråkade inte, vi var inte oense eller det minsta lilla irriterade på
varandra, anledningarna till varför vi inte fortsatte umgås var helt andra.
Mitt minne minns allt som hände de där månaderna.
Vem jag var innan jag träffade honom och vem jag var efter. Han förändrade
mitt liv så mycket sådant han inte har en aning om.
Han för mig tillbaka till en tid som jag inte vill glömma, han för mig
tillbaka till en värld som inte finns längre.
Han är speciell helt enkelt, en sådan som aldrig riktigt försvinner.
