after the storm.
Efter regn kommer solsken, eller som man kan säga här, efter snöfall kommer sjöar.
Igår var en hopplös dag och idag har dagen varit bättre.
Något jag inte begriper är när sjutton jag vart en sådan fegis, när slutade jag kämpa
för mig? Det är så mina tankegångar går idag, och så ska gå under helgen.
Så på tisdag ska det ske en stor förändring och jag ska hoppas på det bästa.
Någonstans och någongång måste saker ändras och nu har jag tvingats till att låta det
ske. Kanske, men bara kanske var det bra detta, det får framtiden se.
Solen skiner och jag är lugn, dags att promenera.
Igår var en hopplös dag och idag har dagen varit bättre.
Något jag inte begriper är när sjutton jag vart en sådan fegis, när slutade jag kämpa
för mig? Det är så mina tankegångar går idag, och så ska gå under helgen.
Så på tisdag ska det ske en stor förändring och jag ska hoppas på det bästa.
Någonstans och någongång måste saker ändras och nu har jag tvingats till att låta det
ske. Kanske, men bara kanske var det bra detta, det får framtiden se.
Solen skiner och jag är lugn, dags att promenera.
california dreamin
När vi var yngre möttes vi under helt vanliga omständigheter, vi möttes
i ett skede i livet då det någonstans ska bestämmas och skapas en framtid.
Det var som bestämt som från ovan, det var så det skulle vara, en tid som
passerat allt annat än obemärkt förbi och en ny som skulle ta fart alldeles för
fort. Där var vi mitt i allt, du mitt i ditt och jag mitt i mitt. Tillsammans vart vi
mitt i vårt, och skapade en verklighet tillsammans.
Det var så många vändor fram och tillbaka, känslor som svallade, tårar,
skratt och liv. Vinter, vår, sommar och höst i år. Ciggaretter, alkohol, film,
kärlek, motstånd, hat och allt det där som livet kan ha att erbjuda människor
som varken är barn eller vuxna. Vi planerade, vi hade allt klart för oss hur
saker och ting skulle te sig. Och det fanns ingenting som kunde komma emellan
oss. Vi var ett, fast i tre.
Vi vart äldre, saker förändrades, vi eller det som fanns omkring oss, det är
ännu oklart. Men våra krav, våra val, våra tankar och våra känslor ändrades.
Ingenting vart riktigt som vi hade tänkt oss, verkligheten och drömmarna kunde
inte samsas. Så drömmarna fick offras så att verkligheten kunde komma fram.
Och någonstans där tappade vi det som vi hade haft, en kraft som bröts, som att
trycka på en off knapp.
Idag vandrar vi i våra egna verkligheter som sällan krockar mera. Det tar tid att
försonas med iden och tanken, det tar tid att återhämta sig. Efter många törnar så
börjar sakta hoppet att försvinna, men det är väl inte över förren den feta damen
dansar på bordet.
i ett skede i livet då det någonstans ska bestämmas och skapas en framtid.
Det var som bestämt som från ovan, det var så det skulle vara, en tid som
passerat allt annat än obemärkt förbi och en ny som skulle ta fart alldeles för
fort. Där var vi mitt i allt, du mitt i ditt och jag mitt i mitt. Tillsammans vart vi
mitt i vårt, och skapade en verklighet tillsammans.
Det var så många vändor fram och tillbaka, känslor som svallade, tårar,
skratt och liv. Vinter, vår, sommar och höst i år. Ciggaretter, alkohol, film,
kärlek, motstånd, hat och allt det där som livet kan ha att erbjuda människor
som varken är barn eller vuxna. Vi planerade, vi hade allt klart för oss hur
saker och ting skulle te sig. Och det fanns ingenting som kunde komma emellan
oss. Vi var ett, fast i tre.
Vi vart äldre, saker förändrades, vi eller det som fanns omkring oss, det är
ännu oklart. Men våra krav, våra val, våra tankar och våra känslor ändrades.
Ingenting vart riktigt som vi hade tänkt oss, verkligheten och drömmarna kunde
inte samsas. Så drömmarna fick offras så att verkligheten kunde komma fram.
Och någonstans där tappade vi det som vi hade haft, en kraft som bröts, som att
trycka på en off knapp.
Idag vandrar vi i våra egna verkligheter som sällan krockar mera. Det tar tid att
försonas med iden och tanken, det tar tid att återhämta sig. Efter många törnar så
börjar sakta hoppet att försvinna, men det är väl inte över förren den feta damen
dansar på bordet.
"Stopped into a church
I passed along the way
Well, I got down on my knees
And I pretend to pray
You know the preacher likes the cold"
(på en buss i Visby, två som sjöng för land och kungarike, vart försvann allt?)
Jag går i regnet utan paraply
Hur sjutton hinner alla som twittrar med det?
Nog för att jag också skulle kunna göra det för en summa pengar, finna tiden alltså,
men jag har så mycket av ingenting att göra om dagarna att jag bara inte hinner.
Vilket i sin tur kan leda till att tror att jag ljuger nu, då jag verkar vara en mycket
upptagen kvinna, men nej det är sant, min tid fylls ofta av väldigt mycket av ingenting.
Jag trivs bra med det, alltså jag ska inte börja twittra.
Jag skulle här kunna lägga upp en bild på hur mitt rum ser ut, men jag vill inte det. Mest
för att jag inte vill bevisa för alla att de har rätt om att jag är stökig. Jag har alltid trott att jag
kan hantera detta med stökigheten, men det kan jag inte. Ligger inget på golvet, men sjutton
vad det ser ut ändå. Jag begriper det bara inte. Men jag får inte till det som jag vill och då
blir jag sur och börjar på ett nytt projekt.
Detta resulterar till att jag har en del av rummet färdig möblerat, men de som ska upp på
väggarna hänger och ligger lite varstans för jag får det inte att bli rätt. Besvärligt.
Annars rullar dagarna, det börjar bli dags att inse att vi snart är klara, vi ska snart klara
oss utan tenta ångest, dålig ekonomi och sprakande vänner. Vi ska vara ensamma mot
arbetsmarknaden och vi ska bevisa att vi är dugliga människor till att arbeta.
En tid är snart slut och en ny tid ska snart börja och innan vi vet det så är vi döda.
En bra tid är snart över. Men det tar vi när det kommer, varför redan börja älta? Kanske bara
njuta av den underbara uppsatsen som är kvar?
Nej jag ska min tid som är fylld av ingenting och hoppa i duschen, koka te och fundera på
onödigheter.
Nog för att jag också skulle kunna göra det för en summa pengar, finna tiden alltså,
men jag har så mycket av ingenting att göra om dagarna att jag bara inte hinner.
Vilket i sin tur kan leda till att tror att jag ljuger nu, då jag verkar vara en mycket
upptagen kvinna, men nej det är sant, min tid fylls ofta av väldigt mycket av ingenting.
Jag trivs bra med det, alltså jag ska inte börja twittra.
Jag skulle här kunna lägga upp en bild på hur mitt rum ser ut, men jag vill inte det. Mest
för att jag inte vill bevisa för alla att de har rätt om att jag är stökig. Jag har alltid trott att jag
kan hantera detta med stökigheten, men det kan jag inte. Ligger inget på golvet, men sjutton
vad det ser ut ändå. Jag begriper det bara inte. Men jag får inte till det som jag vill och då
blir jag sur och börjar på ett nytt projekt.
Detta resulterar till att jag har en del av rummet färdig möblerat, men de som ska upp på
väggarna hänger och ligger lite varstans för jag får det inte att bli rätt. Besvärligt.
Annars rullar dagarna, det börjar bli dags att inse att vi snart är klara, vi ska snart klara
oss utan tenta ångest, dålig ekonomi och sprakande vänner. Vi ska vara ensamma mot
arbetsmarknaden och vi ska bevisa att vi är dugliga människor till att arbeta.
En tid är snart slut och en ny tid ska snart börja och innan vi vet det så är vi döda.
En bra tid är snart över. Men det tar vi när det kommer, varför redan börja älta? Kanske bara
njuta av den underbara uppsatsen som är kvar?
Nej jag ska min tid som är fylld av ingenting och hoppa i duschen, koka te och fundera på
onödigheter.
När hela världen är radiostyrd
Jag är tillbaka i Skellefteå, Skellefte, Skelleteon, Skellhell eller bara Skell.
Efter att ha lämnat första lasset förra fredagen tillsammans med Pajsan och Smelly
så trodde jag att jag inte skulle ha så mycket med mig denna gången. Tji fick jag,
min stora väska vägde som ett latsbils däck och den lilla som ett vanligt bildäck.
Inklusie den fina påsen jag hade med mig och min underbart feta ryggsäck. Då kan man
ju fråga sig hur jag räknade ut att jag denna gången skulle kunna klara det helt på egen maskin.
Den frågan har jag inget vettigt svar på utan ber i stället om tack för hjälpen av Pajsan med far
och Marach med Fästman (förövrigt bar denna fästman upp mina saker på rummet, efter ett
konstaterande om att han snart är världens starkaste man så tror jag hjärtat på han gick sönder).
Efter att ha lämnat första lasset förra fredagen tillsammans med Pajsan och Smelly
så trodde jag att jag inte skulle ha så mycket med mig denna gången. Tji fick jag,
min stora väska vägde som ett latsbils däck och den lilla som ett vanligt bildäck.
Inklusie den fina påsen jag hade med mig och min underbart feta ryggsäck. Då kan man
ju fråga sig hur jag räknade ut att jag denna gången skulle kunna klara det helt på egen maskin.
Den frågan har jag inget vettigt svar på utan ber i stället om tack för hjälpen av Pajsan med far
och Marach med Fästman (förövrigt bar denna fästman upp mina saker på rummet, efter ett
konstaterande om att han snart är världens starkaste man så tror jag hjärtat på han gick sönder).
Förra helgen spenderade vi minsann här på plats, lite fredags pyssel ala shopping av städartiklar, så
vart det sallad och marängsvisch. Det är lustigt, tanken var att det skulle bli en lättare middag då
någon satt alla på diet, denna någon kom tillsammans med våran alldeles egna sockerpingla fram
till att marängsvich det är riktigt gott. Så en lätt middag kompenserade för den feta efterrätten.
Jag och lill Pyret och J stack till Traversen där de i vanlig ordning spelade zelda, super mario och annan
tv-spels musik. Denna gången piffade de upp reportoaren med diverse cirkus låtar också.
vart det sallad och marängsvisch. Det är lustigt, tanken var att det skulle bli en lättare middag då
någon satt alla på diet, denna någon kom tillsammans med våran alldeles egna sockerpingla fram
till att marängsvich det är riktigt gott. Så en lätt middag kompenserade för den feta efterrätten.
Jag och lill Pyret och J stack till Traversen där de i vanlig ordning spelade zelda, super mario och annan
tv-spels musik. Denna gången piffade de upp reportoaren med diverse cirkus låtar också.
Dagen efter det så var det kalas i stora lass, eller fest eller vad kidsen nu kallar det för något.
Det vart massor med människor i mitt lite större men ändå lilla studentrum med pentry.
Lite Calles och sen bums i säng, fast innan smällde jag minsann i mig en billys pan pizza, riktigt
studentigt, det plus att vi käkade snabbmakaroner och fiskpinnar till lunch. Just det.
Vaknade glatt på golvet, luftmadrassen som jag inte skulle ha sovit på hade läckt ut en massa
luft och där låg jag, på min filt och med mitt täcke på ett golv.
Söndagen bjöd på en tur runt broarna och en massa kortknäppning för Pajsan på alla snö.
Så mycket mer kommer lixom inte på kort, alla motiven består vare sig man vill det eller ej
av nittio procent snö.
Sen hittade vi nordanåteatern som bjöd oss på lite kultur minsann, fotoutställning och lite tavlor.
Sen kom M hit och vi åt middag.
Hela veckan har gått åt till att plugga, och städa. Dock må jag säga att jag har en mer långsam
takt än alla andra, förstår inte vart min tid tar vägen.. Helt och fullt obegripligt. Men vi fick i väg
min så kallade säng, och sen lyckades det hela bli rent.
Jo och så hade jag och Mallan en halvåtta hos mig kväll också, där hon bjöd på förrätt och jag
på huvudrätt. Mycket trevligt må jag säga.
Så nu är jag i alla fall i Skellefte och känner mig allmänt sömning, Marachen ringer klockan
9.30 så jag kan infinna mig på skeria klockan 10.30 där vi i vanlig ordning ska studra.
God natt.
Det vart massor med människor i mitt lite större men ändå lilla studentrum med pentry.
Lite Calles och sen bums i säng, fast innan smällde jag minsann i mig en billys pan pizza, riktigt
studentigt, det plus att vi käkade snabbmakaroner och fiskpinnar till lunch. Just det.
Vaknade glatt på golvet, luftmadrassen som jag inte skulle ha sovit på hade läckt ut en massa
luft och där låg jag, på min filt och med mitt täcke på ett golv.
Söndagen bjöd på en tur runt broarna och en massa kortknäppning för Pajsan på alla snö.
Så mycket mer kommer lixom inte på kort, alla motiven består vare sig man vill det eller ej
av nittio procent snö.
Sen hittade vi nordanåteatern som bjöd oss på lite kultur minsann, fotoutställning och lite tavlor.
Sen kom M hit och vi åt middag.
Hela veckan har gått åt till att plugga, och städa. Dock må jag säga att jag har en mer långsam
takt än alla andra, förstår inte vart min tid tar vägen.. Helt och fullt obegripligt. Men vi fick i väg
min så kallade säng, och sen lyckades det hela bli rent.
Jo och så hade jag och Mallan en halvåtta hos mig kväll också, där hon bjöd på förrätt och jag
på huvudrätt. Mycket trevligt må jag säga.
Så nu är jag i alla fall i Skellefte och känner mig allmänt sömning, Marachen ringer klockan
9.30 så jag kan infinna mig på skeria klockan 10.30 där vi i vanlig ordning ska studra.
God natt.
Im on your side
"You're my bulletproof cupid
You're my little stupid
You're my fluctuated
You're my inspector gadget
You're my new toy to play with
You're my toy boy to be with
You're my bulletproof cupid
Just a little too stupid"
I'll be your liquor
Bathing your soul
Hold your breath and count to ten
And fall apart and start again
Hold your breath and count to ten
Start again start again
And fall apart and start again
Hold your breath and count to ten
Start again start again
I sagornas värld har de flesta slut ett lyckligt slut, där får prinsen sin prinsessa och alla häxor dör. I verkliga livet verkar det vara lite hipp som happ. Prinsen får sin prinsessa om han sköter sina kort rätt, och prinsessan får sin prins om hon verkligen är en riktig prinsessa som kan göra både prinsess saker och prins saker. Och försvinner en häxa så kommer en annan som ett brev på posten.
I sagornas värld finns det tomtar, troll och talandes träd, sjöar som kan se ens själ och blommor som bara grönskar om man är lycklig eller gråter ärliga tårar. I sagornas värld dör aldrig någon utan ett syfte med förklaring och ofta föds ett nytt liv. Det finns alltid en god och en ond, den onda vinner aldrig och den goda dansar aldrig en ond segerdans på motståndarens grav.
I verkligheten finns ingen tomte, trollen är gammla gubbar som alla är rädda för, träden talar inte, och ingen sjö ser din själ och blommorna blommar endast om någon ger dem vatten och hönsskit. Det finns både goda och onda människor och de onda vinner nästan alltid och dansar en ondskefull dans på de godas grav.
Men om sagorna vore lite mer realistiska skulle vi då våga läsa dem?
För en saga är en saga och en verklighet är något man vill fly ifrån ibland.
skulle jag göra en observation om vad som händer i korridorerna mitt emot mig skulle jag endast skriva, nu lagar de mat i kök nummer 1, och nu i kök nummer 2. Mer än så händer inte i korridorerna mitt emot mig. Med andra ord vore det helt och totalt onödigt att göra en observation. Men den där lilla saken som kallas hopp kryper in och jag tänker för mig själv, att kanske skulle någon också passa på att tappa ett glas eller se på tv någon gång.
Student livet bjuder på många festligheter som ni hör.
Nä jag är inte bitter, men nu är jag less på människor som inte uppför sig, som inte kan bete sig.
Det blir att sätta ner foten!
Korkade människor finns det gott om.
Forgive but not forget
Jag hörde sånger i mitt huvud men dem kom aldrig ut
Aha, sämsta dagen på länge, jag viste att det skulle straffa sig att ha
bara bra dagar.
Ska nu försöka punkta upp lite om hur en dag blir värre än den egentligen
borde vara innan jag kastar ur mig lite ärlig ilska.
l löst då kylskåp tydligen inte pratar.
för detta och förklarade att filmen inte hade kommit och att det var helt onödigt att
åka till filmstadion denna dag men att i morgon fanns den minsann. Hur sjutton kan
en film vara försenad? Kan återigen dras pralleler till det förbannade vädret misstänker jag.
Nåväl när jag trodde att mitt humör hade blivit bättre, detta mest på grund av den
anledning av att jag bor tillsammans med Pajsan som tydligen är mer än förtjust
i den gotländska sången Summarn kummar och som idag bestämde sig för att sjunga denna
visa högt och vackert. Efter att ha lyssnat på youtube och kollat på texten tyckte jag nog
att hon kunde ha fått bli heders gotlänning. Detta tänkte jag tyst för man vill ju inte glädja någon
annan en dag som denna? Borde kanske byta yrkes val?
Jag såg i vilket fall outsiders där det handlade om barn som skaffar barn, och sen en film om
barn som blir vuxna och tillslut fyllda med hat.
I vilket fall som så läste vi en artikel eller vad sjutton nu det är vi läser i klassen
för att få godkänt i denna kurs, om homofoba hatbrott. Ibland blir jag bra orolig över
hur människor tänker. Framförallt unga som i sin tur ska växa upp och bli förebilder.
Hans syn (snubben i artikeln) på homosexuella män var en aningens naiv,
de kan tydligen inte bli kära i hetrosexuella män för de är normala, det märker
en homosexuell och blir då inte kär.
Jag vet inte, hela artikeln, eller just den intervjuen var så märklig, hur tänker den lilla
pojken på nitton år? Hans utlägg för allt han sa var inte direkt kloka, han var bland annat ytterst
konfunderad om varför han vart anmäld då han dängt till en kille så dennes läpp och
ögonbryn spruckit. Han tyckte det var helt normalt beteende om man var på
fyllan och hamnade i bråk.
Kan inte påstå att denna snubbe hamnar högst upp på min lista.
Människor är så underliga ibland så det är inte konstigt att vissa inte vågar sig ut på natten
eller vågar skrika högt att jag är minsann homosexuell. Det är på grund av att
människor fortfarande slåss och förtrycker som andra hamnar i skymundan. Alla
debatter om vad som är rätt och fel, att vara homosexuell är inte fel.
Kanske ska en annan bara vara väldigt tacksam och känna sig lyckligt lottad över
att ha sluppit alla sådana människor i sin närhet. Det hade inte direkt varit toppen kan
jag tycka.
Nu har jag vräkt ur mig en massa ilska, känns inte riktigt lika hemskt längre.
Känns kanske också som att jag upprepat en del av allt jag sagt innan, men det får
ta mig tusan gå, jag var arg.
Tror jag har lite hemlängtan.
bara bra dagar.
Ska nu försöka punkta upp lite om hur en dag blir värre än den egentligen
borde vara innan jag kastar ur mig lite ärlig ilska.
- Barn som springer omkring i lägenheten över, konstigt nog gör detta
- Saker som flyger ut ur kylskåpet, detta händer ofta mig. Om kylskåpet, har
l löst då kylskåp tydligen inte pratar.
- Människor som är lyckliga utan anledning, och finttrar fritt till höger och vänster. Detta
- Att det snöar, för femteelfte gången, plus att det ännu är minusgrader när jag bad om vår.
- Skolarbete gör tydligen inte saker ett dugg bättre dagar som dessa.
- Bion vart inställd, det var i och för sig en trevlig kille som ringde och bad om ursäkt
åka till filmstadion denna dag men att i morgon fanns den minsann. Hur sjutton kan
en film vara försenad? Kan återigen dras pralleler till det förbannade vädret misstänker jag.
- Överlag gammalt groll som inte gör någon gladare av om man tänker på dem!
- Att inte kunna skriva om saker, det blir som inte bättre då heller uppenbarligen.
Nåväl när jag trodde att mitt humör hade blivit bättre, detta mest på grund av den
anledning av att jag bor tillsammans med Pajsan som tydligen är mer än förtjust
i den gotländska sången Summarn kummar och som idag bestämde sig för att sjunga denna
visa högt och vackert. Efter att ha lyssnat på youtube och kollat på texten tyckte jag nog
att hon kunde ha fått bli heders gotlänning. Detta tänkte jag tyst för man vill ju inte glädja någon
annan en dag som denna? Borde kanske byta yrkes val?
Jag såg i vilket fall outsiders där det handlade om barn som skaffar barn, och sen en film om
barn som blir vuxna och tillslut fyllda med hat.
I vilket fall som så läste vi en artikel eller vad sjutton nu det är vi läser i klassen
för att få godkänt i denna kurs, om homofoba hatbrott. Ibland blir jag bra orolig över
hur människor tänker. Framförallt unga som i sin tur ska växa upp och bli förebilder.
Hans syn (snubben i artikeln) på homosexuella män var en aningens naiv,
de kan tydligen inte bli kära i hetrosexuella män för de är normala, det märker
en homosexuell och blir då inte kär.
Jag vet inte, hela artikeln, eller just den intervjuen var så märklig, hur tänker den lilla
pojken på nitton år? Hans utlägg för allt han sa var inte direkt kloka, han var bland annat ytterst
konfunderad om varför han vart anmäld då han dängt till en kille så dennes läpp och
ögonbryn spruckit. Han tyckte det var helt normalt beteende om man var på
fyllan och hamnade i bråk.
Kan inte påstå att denna snubbe hamnar högst upp på min lista.
Människor är så underliga ibland så det är inte konstigt att vissa inte vågar sig ut på natten
eller vågar skrika högt att jag är minsann homosexuell. Det är på grund av att
människor fortfarande slåss och förtrycker som andra hamnar i skymundan. Alla
debatter om vad som är rätt och fel, att vara homosexuell är inte fel.
Kanske ska en annan bara vara väldigt tacksam och känna sig lyckligt lottad över
att ha sluppit alla sådana människor i sin närhet. Det hade inte direkt varit toppen kan
jag tycka.
Nu har jag vräkt ur mig en massa ilska, känns inte riktigt lika hemskt längre.
Känns kanske också som att jag upprepat en del av allt jag sagt innan, men det får
ta mig tusan gå, jag var arg.
Summan kummar me sol kummar yvar hällmark u stain. Yvar förfädas bain, yvar martall, yvar ain. Yvar maurar u mack, leiksum yvar pinnsvein u rack. Skeinar soli igen på ladingen!
Tror jag har lite hemlängtan.
