TantAsta

Det är tur man kan ta hand om sig själv när alla andra tar hand om sig själva!

Jag ska vräka ur mig lite argsinthet här nu!

Någonstans nere i södra Sverige kan man få mindre straff för mord om man inte
mördar med finess och hjärta. Det är alltså fritt fram att bara stycka någon
men bara man inte gör det så någon tror att man har ett intresse  i det man gör.

I samma kommun kan man också smuggla knark och få lindrigare straff,
det handlar helt om knarket är bra eller inte. Alltså om du har lite amfetamin
och blandar ut det och tar det över gränsen och dit, så är det inget problem-
Du får inget större straff ändå om du åker fast.

I Litauen får man inte prata positvit om sådana som jag. Alltså en som lever
i ett homosexuellt förhållande. Det kan nämligen förstöra kärnfamiljen.
För sådana som jag kan smitta, vi kan förpesta hela världen med vårt
leverne. Så de som hatar mig kan flytta dit, för där är det okej att säga att man gör
det, ingen kommer tycka du har fel.

Och någonstans i världen (kan inte namnet på stället) så klubbar man igenom
att män skall kunna neka sina kvinnor mat om de inte tillfredställer dem
sexuellt på det sätt de behagar. Men om mannen är dålig så får han tydligen
mat, ett land på väg åt rätt håll förstår jag.

Och beroende på i vilken kommun du bor är beroende på om du skall få hjälp
eller inte med försörjningsstöd och annan hjälp.
Trots att lagen är lika för alla så är det skillnad på skit och pannkaka. Det är lika
bra att flytta till rätt kommun så man aldrig kan hamna mellan stolarna, ifall att lixom.

Än idag ser vi också olika på människor och människor. Beroende på kön, ålder,
hudfärg och social status. Vi mobbar fortfarande varndra och vi ser snett på
samhällets utstötta. Nä kunde jag så skulle jag flytta till en annan värld utan all skit.

Fast åena sidan så har jag ingen lust att komma till paradiset. Där allt är vackert
bra och förståligt. Där man bara kan vara lycklig, där inga fel eller brister finns.
En människa är enligt mig inte fullkomlig utan sina fel och sina brister.
Det handlar inte om att vara helt genom rutten, men en gnutta egoistisk, en
gnutta elak på rätt ställen och misstag när inga misstag är tillåtna.
Åtminstone så kräver jag att få vara sur och bitter någon gång i veckan
för att kunna förstå att jag har ett helt liv med lyckliga äventyr.

Jag hade tänkt att skriva ett argt inlägg men Min vän skickade en massa kort till mig och jag bara måste visa upp alla mina hår färger.. och mitt hår.. (känner mig som fjorton)
Men here goes..
På mallis med Effa, kort och rött var det här.
PÅ ön, i Pains gamla lägenhet, denna kvällen så klippte S lugg på mig.
På malta, andra resan. Oranget!
Hemma hos T, V och E på gråbo.. Blond!
Hos Milano i sthlm...
Tunis färgade mitt hår hos henne, det är faktiskt ingen färg på bakhuvudet. Typ inte iaf.
I Visby.. också någon form av orange tror jag
Midsommar i visby tror jag.. en färgskitning.
Skell, detta är någon form av färg
Hos jenna, kort och blondt..
Kallis i slite..
Sist typ så..

Ni förstår ju, jag har sett så skum ut också.. men jag avvaktar med de bildern för känsliga tittare. Ibland så undrar man vad man tänkte.

Hej och god natt för denna gång!

Var och såg Mikael Wiehe i kväll. Den mannen får vem som helst att vilja ställa sig upp 
och ropa ut, ATT NU JÄVLAR BLIR DET REVOLUTION. 
En kväll att minnas och melodier med texter som sätter sina spår. 
Tänk att en människas tankar kan vara både träffande och sanna, vara brutala
och blodiga, vackra och fridfulla. Man skall aldrig underskatta en människas tankar
och dess ord.

"Jag satt häromdagen och läste min tidning 
en dag som så många förut.
O jag tänkte på alla dom drömmar man drömt som 
en efter en har tagit slut

Då såg jag en bild av en flicka
med en skadskjuten kråka i famn
hon springer iväg genom skogen
så fort som hon någonsin kan

Och hon springer med fladdrande lockar
hon springer på taniga ben
o hon bönar och ber och hon hoppas och tror
att det inte ska vara för sent

Flickan är liten och hennes hår är så ljust
o hennes kind är så flämtande röd
kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död

Men flickan, hon springer för livet
hos en skadskjuten fågel i famn
hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant

O hon springer med tindrande ögon
hon springer på taniga ben
för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig för sent

O jag började darra i vånda och nöd
jag skakade av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett

För mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar

O jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
O jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles för sent"

Det finns inget slut förren någon ger upp!

Han knäpper med fingrarna när han beskriver det där lilla extra, Men säger " det finns ju aldrig där."
Hon träffade mannen, drömmen, myten. Men han var mindre än han lovade och hans feghet gjorde att de föll båda två.
Mannen, drömmen förblev en myt.
Hon föll pladask för honom, han var vacker och han var full av liv, Men när hon trodde att de hade det som bäst, mådde han som sämst. Ett ord hade lättat innan det var försent.
Hon la sig i sängen och tänkte, vi är två nu, men jag är mer ensam nu än när jag var en. Om det funnits en lösning, hade hon nog inte sett den i sin desperation av att vara två, som alla andra.
Han knäpper med fingrarna när han beskrviver det där lilla extra, men säger "det finns ju aldrig där."

Hon skrattar till, menar att såhär hade hon inte planerat att det skulle bli, men hon är glad, hon är uppriktigt lycklig.
Hon viste inte vad hon gav sig in i den där kvällen för ett tag sedan, hon ångrar sig inte, för det blev ju bra, mycket bra till och med.
Hon var så rädd, så osäker på framtiden, hon vände blicken uppåt och fick insikt och blev lycklig.
Hon viste att jakten skulle vara svår men mödan värd, en fråga om att satsa eller falla. Hon ler när hon berättar det, det var så löjligt då att ens ha tvekat.
Hon skrattar till, men att såhär hade hon inte planerat att det skulle bli, men hon är glad, hon är uppriktigt lycklig.