Is this your war to win?
De pumpar in blod i henne för att hon skall bli bättre, de fick henne att stå för att se så att operationen gick bra. Hon är 90 och har left ett helt liv, när ja gsittero ch tittar på henne så funderar jag sakta på om det verkligen är värt det, kan det verkligen vara värt att försöka hålla henne i livet så länge till. Hon orkar inte mer och hon ville inte längre. Men ändå, de pumpar in blod i den morfintrötta kroppen. Hon är min farmor och så länge jag kan minnas alltid funnits där, där i huset sittandes i den gröna fåtöljen eller plockandes med äpplen eller andra frukter. Hon är en stål lady, en som kan äta vad som helst utan att bli sjuk, en som alltid orkar fast hon inte egentligen gör det. Hon har left sitt liv, och hon vill inte mera. Men de pumpar blod in i henne för att hon skall bli frisk. Jag minns då min farfar levde, hon var lyckligare då, hon hade honom. En knepig man som många inte förstod sig på, men hon älskade och tog hand om honom in i det sista. Han dog hos henne, han behövde aldrig vara ensam. Men efter det gav hon upp. Men de pumpar blod in i henne för att hon skall bli bättre.
Jag hoppas för deras skull att de blod hon får är friskt och ger henne den ork hon behöver för att klara detta. Hon är min Farmor och jag vill inte se henne lida så som hon gör nu.
Förutom allt detta så lever livet på Gotland som en dans på rosor. Jobbet går som det går, det är samma som alltid och ibland får man inte sitta still i mer än 5 min och ibland så sitter man mest och glor. Men det rullar på och jag trivs med det.
Träffat penny pain och hennes frenny (dock ligger frenny i magen). Hon är stor och såååå fin. Massvis med beby snack och massvis med frågor och allt sådant hit och dit. Träffat alla andra också, och det känns strålande.
(det är skumt hur man kan få livet att låta så lyriskt och vackert, men helt ärligt om man bortser från det med farmor så är livet här kanon just nu. i slutet av sommaren kommer jag längta härifrån så jag får passa på att njuta när jag kan) 
Birdie var här och hälsade på, så vi lekte turister på fårö. "Yours is the first face that I saw.
I think I was blind before I met you.
I don't know where I am.
I don't know where I've been.
But I know where I want to go."
morning glory
Först sthlm och vännerna, hade några redigt bra dagar med sol och skratt på sthlms gator och torg. Tunis lät mig glatt låna hennes golv i den minimala lyan.
Milano och jag spelade kort 2-2. innebärande att jag börjar knapra in på hennes STORA försprång.
Killen och jag tog en LÅNG dag på stadens gator och shoppade loss. Mycket trevligt.
Pyret och Shåkan joinade oss i kungsträdgården och käkade mat i den otroliga värmen.
Båt hem till Ön och syster yster som stod och väntade på utlovad tid.
Föräldrarna väntade hemma, sedan bara att gå till sängs.
FEst med syster yster och hennes vänner, kände mig som en tönt som inte hade egna vänner, tur att syster och hennes kompanjoner tar bort alla sådana känslor.
Träffade Bambi, pratade om allt möjligt en hel kväll.
Började jobba igen, allt var som vanligt, några döda, några sjukare och några piggare. Det kändes mest tungt att komma tillbaka i början, det lättade dock i går kväll då jag fick springa omkring på egen maskin och pula med allt som skulle göras. Man vänjer sig snabbt och jag trivs där.
Flyttat till Farmor, det är spännande.
Birdie kommer hit ikväll, skall bli super kul. Dock skit väder så vi får se hur vi löser allt.
Det är konstigt att vara hemma igen och tillbaka till allt som är så känt men ändå inte. Familjen har jag saknat sååå enormt mycket, framförallt mina systrar, så det är skönt att få se dem igen och veta att denna sommar kommerj ag få se mycket av dem.
Nja dags att fixa allt inför Birdie.
Tjingeling.
And all the roads we have to walk are winding
And all the lights that lead us there are blinding
I don't believe that anybody
Feels the way I do
About you now
