The fall

Här sitter man nu en torsdags kväll efter middag med en god öl i ett rum som är som gott som städat och organiserat. Dagen har inte varit till min belåtenhet alls. Jag är snarare rinig och gnällig och låter min stackars hajj dra det tunga lasset till att tillfredsställa alla mina små skumma behov för dagen så som tillexempel sojakorv. Stackarn fick cykla ner på stan för att införskaffa mig sojakorv som jag fick en knäpp på. Jag har dessutom levt helt i min egen värld de senaste timmarna så att hon faktiskt cyklade och handlade korv till mig fattade inte jag. Trodde hon var på rummet.

Vaknade i morse och so far so good. Men sedan gick jag till TCM (traditional chinese medecin) Och fick min dom om min rygg IGEN. Jag vet att den är böjd men att jag har så pass stora problem med den fattade jag inte. Tacka för att han doktorn och hon den andre var super trevliga med en äkta mysig norrländsk humor. Jag blev varmt bemött med hård sanning. Han menade att om man röntgade min rygg och visade den för en annan doktor skulle de chansa på att min rygg var en 60 årings. Detta känns ju inte roligt. Så nu väntar en hel del jobb för att få min rygg bra. Det kommer krävas en massa från mig och en hel del från dem (de skall rätta till mitt bäcken då det skiljer 3 centimer på mina ben och min kropp går som ett S). Min puls var svag dessutom och han kunde avgöra att min inre energi var lika med noll. Jag har ingen. Där försvann även all min yttre energi.
Med andra ord har jag bara gnällt en hel del idag och suttit och glott på tv och hoppats att någon drar mitt idiotiska lass med skola och allt annat.

Appropå skola så händer det INGENTING med min uppsats, jag måste ju fixa den själv och ingen annan kan göra det och därför står det still. Jag gick från jobb till skola och det har inte fungerat alls märker jag. Vill ha semester.. och trots att jag bara latar mig vissa dagar så får jag inga nya krafter alls.. Hopplöst detta.

Så nu har jag gnällt ännu mera och hoppas att jag kan komma igång med livet lite igen.. fast det är klart om 10 min så är de tv jag vill se.

Byebye..

from the street into your heart

Det förbannade pluggandet går vidare och det är en väldigt arg tant som försöker få alla bitarna på plats.
Jag tycker inte om att allt skall försvinna och jag inte har en aning om vart jag borde ha sparat allt och så vidare.. och jag blir ännu mer förbannad när jag upptäcker musik på mitt usb som ja INTE har lagt dit. Blir ännu mer arg när ingenting annat än just musiken finns där. Och ännu argare blir jag när jag inte ens kan öppna mitt usb i min dator för min dator tar inte emot usb minnen.. usb portarna verkar ha lagt ner.
Ja arg är jag.

Men det är bara  att bita i det sura äpplet och fortsätta jobba på antar jag.. gnälla tar mig ingenstans och det vet jag. Men det är lättare att gnälla än att ordna porblemet. Arbetsmoral noll komma noll.

Dessutom så vill jag tillbaka till Alalay, ja vill vara där mina små pojkar är. denna uppsats väcker så mycket minnen. De underbara barnen som dansade, skrattade, slogs och grät. Det är en balansgång mellan lycka att få ha upplevt det och en alldeles för stor sorg att jag inte är kvar där. Man vänjer sig, känslan av att hjärtat är kvarlämnat, den försvinner sakta. Men jag kommer nog aldrig glömma den sista dagen då vi står och väntar på en minibuss och på en lyktstolpeliknande sak är ett rosa hjärta uppspikat. Det var som om de spikat upp mitt.
Aldrig aldrig tar jag den tiden tillbaka, och aldrig aldrig kommer jag glömma de små barnen.


Waking up I see that everything is ok
The first time in my life and now it's so great
Slowing down I look around and I am so amazed
I think about the little things that make life great
I wouldn't change a thing about it
This is the best feeling

Blomkruka

Det är ändå ganska lustigt när allt kommer omkring att vi säger tusentals små ord varje dag men vi lägger sällna någon tanke i vad orden betyder, hur de låter och hur de faller sig i munnen.
Jag tycker om ord med K i sig. exempel på dessa ord är:
Blomkruka  (mitt favorit ord)
Keramik.
Kausalitet.
klotter.
Kalaspuff.
Konduktör.
Krukmakare.
Kakelsten.
Rauk.
Ni förstår kanske grejen. Ord med K i är vackert. Det faller bra i munnen och man blir lite glad av att säga dem. Dock avskyr jag ordet Kött. Detta beror inte på att jag inte äter kött, utan för hur det faller i munnen. Det låter bedrövligt. Du består av kött och blod, avtändande må jag säga. Mycket vidrigt ord. Har inte hittat ett liknande hat ord som kött.

Har knäckebrödssmlor över hela mig, av någon anledning så kan jag inte äta detta bröd och behålla hedern samtidigt. Hela jag påminner om någonslags småtaggad kaktus, jag sticks!
God natt




One fine wire

Jag har nog egentigen aldrig trott att människor skulle lägga så mycket tanke och energi på mina val. Nog har jag förstått att det jag väljer, det jag har valt kommer att skapa en del diskussioner, men aldrig att någon skulle reagera så hårt. Inte av de människorna jag litar på. Må så vara att jag är naiv och tror det bästa om en del människor, men ändå.

Fast egentligen är inte det bland det värsta, utan det är alla de där små hemskheter de får för sig att plantera i ens tanke. "Har du tänkt på det här..?" Eller "ja men nu är det ju bara så att det är en beroende situation..". Jag förstår oron, men innan fanns det ingen hos mig, det fanns ingen alls. Kan man inte bara få vara en glad människa som vill ge allt och få tillbaka allt.

Varför skulle inte jag kunna vara nog människa för en annan människa? Varför skulle allt bero på vem jag umgås med och vilka som finns i min familj? Varför kan man inte bara se en situation som den är? Eller är jag bara naiv och dum i huvudet som tror och anser mig vara tillräcklig just nu och förtillfället?

Jag vet att det handlar om oron att det skall finnas trasiga bitar som aldrig kommer gå att laga. Men det är inte min sak att göra, jag vill inte och jag kommer inte försöka att laga. Det är inte min sak, jag kan hjälpa till, finnas vid sidan om och ta hand om, men jag kommer inte komma med ett klister och klistra ihop.

Det finns i mitt blod, jag vet det men detta är inte en sådan sak.
Det kallas kärlek och det är ingen beroende situation. DET ÄR INGEN JÄVLA SITUATION SOM ÄR SKADLIG.
Jag vill vara glad och vill vara lycklig, men jag vet att det kommer ta tid att bara kunna slappna av, för motstånd finns överallt..

Det är värt det!!!!! Vad andra än säger så är det värt det!!!!
DET KALLAS KÄRLEK FÖR I HELVETE.

(och jag vet inte ens varför jag trilskas att försvara mig)


bara lite kort sammanfattning

Jag tänkte jag skulle punkta upp lite vad som har hänt.. mest bara för att slippa resna mitt rum för ett tag. När jag säger att jag rensar mitt rum till min mor så tror hon mig (för honser ju alla högar med skit som jag faktiskt kastar) men framförallt så placerar jag bara om allting för jag har ingen aning om vart jag skall lägga alla saker jag tydligen lyckas samla på mig.. Min mor vet faktiskt inte heller vart allt skall ta vägen, hon påstår att papperskorgen är en god vän i sådana tillfällen. Jag är dock mer tveksam till den lösningen.

- Jag har jobbat, jobbat och jobbat!!! Faktum är att om jag skall minnas något denna sommar så kommer det nog vara just det, att jag jobbat. För till och från har det känts som att det har varit min bostad. Nu när jag går in i sista veckan på mitt älskade arbete så känner jag en enorm lättnad, jag är leds. Trotts att man inte kan sticka under stolen att jag verkligen trivs där nere. Delade känslor helt enkelt.

- Jag har uppsökt en homeopat som meddelade mig om att jag har en infektion i mina bihålor och i halsen. Detta förklarar varför jag är konstant förkyld och varför inga mirakelkurer hjälper. Hon pendlade fram en massa medicin åt mig för både det och för min mage (som hon kom framtill krampar för att jag tar pronaxen mot migrän) så nu skall jag bli helt frisk och kry.

- Winnerbäck var här på ön, bland det bästa under sommaren. Tidningarna kritiserade en del men det är tydligt att de inte är fan av winnerbäck. Kom dit med en mycket mycket bakis mr.tom  och det hela blev inte bättre av några öl vid domkyrkan. Tillsammans med honom och Bertil så vandrade vi in på området där vi minsann träffade upp Yes. När Yes skrek vi ser honom från öltältet och alla jublade valde jag att lämna mina kära kompanjoner och bege mig till mian nyktra systrar och sjunga med i alla låtarna. Sedan var det bara hem för att knyta sig.

- De varmaste dagarna har spenderats på den mycket närliggande stranden här i Slite. Med runt 23 grader i vattnet och typ 28 i luften så visade det sig att vara en strålande kombination. Påstår inte att det var en rolig uppgift att gå till jobbet klockan 16 för att arbeta i ett hus som inte har någon luftkonditionering förutom korsdrag.

- Släkten har varit här i olika omgånger. Har tyvärr inte sett så mkt av dem pga mitt älskade arbete men det har varit trevligt att se dem när jag kunnat. Jag och minstingen en sork på 8 år begav oss tillsammans med min minsting syster på hela 16 år till hennes häst Tracken. Vi skulle för första gången få rida. Allt gick som planerat både jag och lill sorken kom upp på hästeni olika omgånger. Tyvärr var Tarcken smått uttråkad över att behöva gå i långsamtakt med en ovan person på ryggen och i Losans ledning.. Men kul var det.

- Jag och Haj har flyttat från den sunkiga lägenheten för att flytta hem för att sedan flytta till farmors hus. Tar hand om min farmors hus medna hon sover över på sjukan ett tag till. Att flytta har varit det mest tråkiga på hella sommaren, vi har flängt fram och tillbaka och man har knappt någon aning om vart man bor.

- MAn snodde ett av farmors ben för någon vecka sedan. Hon mår trotts detta ganska bra. JAg och soffa kidnappade henne för lite fika och långpromenad. Vi tröttade ut henne till max visade det sig, men hon var glad ändå. Dessutom har min farmor blivit tjuv ¨på senare.. hon snodde biggaråer tillsammans med en sjuksköterska förra veckan. Nåväl, aldrig försent att byta karriär.

Dags att fortsätta städa eller rensa eller omplacera saker..

RSS 2.0