falla fritt
Detta vart en ganska bra dag ändå.
Jag gick upp med tuppen och snubbla in hos Pajsan med ett täcke och
en kudde och svammla om att nu börjar minsann hockeyn. Hon mummlar
tillbaka att slå på tvn. Det gick inte många sekunder innan jag sov inlindad
i täcket på hennes golv. Vaknade till då och då och hejda lite och somande
igen. Men vi gjorde det! Vi såg minsann matchen, mer eller mindre i alla fall.
Sen bar det av direkt i säng igen i några timmar.
Drömde om den sötaste kille jag har sett och häxor. Märklig kombination
men relativt trevligt dröm.
På förmiddagen/lunchen gick vi till Marachen och gick omkring med henne
i centralhallen på sjukan. Det var riktigt trevligt, stackars killen innen i kaffe
affären vart så nervös. Och tjejen tappade en kaffekopp på golvet.
Jag vet inte vad vi har för inverkan på människor.
Efter det bar det av ner på stadens gator, liten present handlad och lite
kläder som jag nog inte behöver. Och en nagellack förståss. Livet vore
nog tråkigt utan nagellack. Denna gången vart kulören blå, vilket man kan tycka
är lite underligt då jag inte är direkt förtjust i färgen blå. Men jag är som en skata
jag tar det som glimmar. Detta blänkte fint mot allt rött.
När jag stod med fröken M på pressan för att inhandla min mors present så ringde
Smelly och hon och Pajsan hade hittat en resa. FINALLY! Den är bokad
och vi hoppas den finns kvar. I sådana fall lämnar vi svea i april för en veckas
semester på min absoluta favorit ö, näst efter min ö då.
Sedan har vi sett lite film och sådant..
Om det inte hade varit för skolan så hade jag nog sett mer positivt på allt.
Jag tycker att alla våra seminarier är skriva på grekiska, jag förstår dem inte.
Men det är bara att hålla god min och hoppas man överlever.
Har en resa att se framemot nu :)
Som jag längtar till det som var, även om jag vet att om jag
åker tillbaka så finns inte det som var kvar. Men att se och andas
en luft som var min en gång. Jag längtar.
Det är tungt att veta hur hon lider, det är jobbigt att det inte tar slut.
Att det inte kan få bli bra, hon lider och hon är gammal nu. Vad är det
för mening med att hon ska få må dåligt? Det var en dam som sa en gång,
var aldrig snäll i livet, för det är de snälla som straffas mest i slutet.
Jag tror jag mest önskar att det vore humant.
Jag gick upp med tuppen och snubbla in hos Pajsan med ett täcke och
en kudde och svammla om att nu börjar minsann hockeyn. Hon mummlar
tillbaka att slå på tvn. Det gick inte många sekunder innan jag sov inlindad
i täcket på hennes golv. Vaknade till då och då och hejda lite och somande
igen. Men vi gjorde det! Vi såg minsann matchen, mer eller mindre i alla fall.
Sen bar det av direkt i säng igen i några timmar.
Drömde om den sötaste kille jag har sett och häxor. Märklig kombination
men relativt trevligt dröm.
På förmiddagen/lunchen gick vi till Marachen och gick omkring med henne
i centralhallen på sjukan. Det var riktigt trevligt, stackars killen innen i kaffe
affären vart så nervös. Och tjejen tappade en kaffekopp på golvet.
Jag vet inte vad vi har för inverkan på människor.
Efter det bar det av ner på stadens gator, liten present handlad och lite
kläder som jag nog inte behöver. Och en nagellack förståss. Livet vore
nog tråkigt utan nagellack. Denna gången vart kulören blå, vilket man kan tycka
är lite underligt då jag inte är direkt förtjust i färgen blå. Men jag är som en skata
jag tar det som glimmar. Detta blänkte fint mot allt rött.
När jag stod med fröken M på pressan för att inhandla min mors present så ringde
Smelly och hon och Pajsan hade hittat en resa. FINALLY! Den är bokad
och vi hoppas den finns kvar. I sådana fall lämnar vi svea i april för en veckas
semester på min absoluta favorit ö, näst efter min ö då.
Sedan har vi sett lite film och sådant..
Om det inte hade varit för skolan så hade jag nog sett mer positivt på allt.
Jag tycker att alla våra seminarier är skriva på grekiska, jag förstår dem inte.
Men det är bara att hålla god min och hoppas man överlever.
Har en resa att se framemot nu :)
Som jag längtar till det som var, även om jag vet att om jag
åker tillbaka så finns inte det som var kvar. Men att se och andas
en luft som var min en gång. Jag längtar.
Det är tungt att veta hur hon lider, det är jobbigt att det inte tar slut.
Att det inte kan få bli bra, hon lider och hon är gammal nu. Vad är det
för mening med att hon ska få må dåligt? Det var en dam som sa en gång,
var aldrig snäll i livet, för det är de snälla som straffas mest i slutet.
Jag tror jag mest önskar att det vore humant.
När katastrof, huvudet mellan benen och andas lugnt
Dagens stora KATASTROF inser jag när vi lugnt och stilla sätter oss
på sista antologiseminariet, kommit i tid, hunnit köpa kaffe, hunnit
hälsa på alla. Men så ringer dit till i skallen, varför sitter den gruppen
och opponerar på den andra? De ska ju opponera på oss. Snabb koll med
Smelly, och nä hon hade ingen aning, men frågar snabbt damen bredvid.
Och mycket riktigt jag har kollat HELT fel i våra papper, naturligtvis
ska vi opponera på en annan grupp. PANIK. Snabbt i rasten och fixar
den andra gruppens alla papper, pratar snabbt med läraren som konstigt
nog inte ger ens en lite blick av oro, kall som sten, fast en varm sådan tittar
hon på oss och påpekar snällt att det ska nog ni kunna ordna på lunchen.
Det gjorde vi också, men vad varför i allsindar tittade jag fel i mina papper?
Ska aldrig mer göra om det omedvetet.
Mitt stora misstag gjorde mig fruktansvärt trött, vilket jag är än.
Syster yster mellan har lämnat mig i all min ensamhet! det var riktigt
roligt att ha besök här uppe, och strålande solsken och lagom kallt fick
vi också. Vi lyckades båda hålla oss på mattan när vi svängde våra lurviga
både fredag och lördag på dansgolven efter två fina förvins kvällar.
Vi bakade semlor också, vi köpte mandelmassa då vi saknade en mandelkvarn,
ska påminna mig själv att införskaffa mig en sådan till nästa semla dag.
Blir godare då. Vi lagade grön lasagne och såg på film. Helgen var verkligen
lyckad på alla de vis.
på sista antologiseminariet, kommit i tid, hunnit köpa kaffe, hunnit
hälsa på alla. Men så ringer dit till i skallen, varför sitter den gruppen
och opponerar på den andra? De ska ju opponera på oss. Snabb koll med
Smelly, och nä hon hade ingen aning, men frågar snabbt damen bredvid.
Och mycket riktigt jag har kollat HELT fel i våra papper, naturligtvis
ska vi opponera på en annan grupp. PANIK. Snabbt i rasten och fixar
den andra gruppens alla papper, pratar snabbt med läraren som konstigt
nog inte ger ens en lite blick av oro, kall som sten, fast en varm sådan tittar
hon på oss och påpekar snällt att det ska nog ni kunna ordna på lunchen.
Det gjorde vi också, men vad varför i allsindar tittade jag fel i mina papper?
Ska aldrig mer göra om det omedvetet.
Mitt stora misstag gjorde mig fruktansvärt trött, vilket jag är än.
Syster yster mellan har lämnat mig i all min ensamhet! det var riktigt
roligt att ha besök här uppe, och strålande solsken och lagom kallt fick
vi också. Vi lyckades båda hålla oss på mattan när vi svängde våra lurviga
både fredag och lördag på dansgolven efter två fina förvins kvällar.
Vi bakade semlor också, vi köpte mandelmassa då vi saknade en mandelkvarn,
ska påminna mig själv att införskaffa mig en sådan till nästa semla dag.
Blir godare då. Vi lagade grön lasagne och såg på film. Helgen var verkligen
lyckad på alla de vis.
Dagens andra katastorf. HANNEPAJ har skaffat sig en hobby. Nu är vi alla
väldigt glada över att hon har gjort detta och vi stödjer henne på alla
sätt vi bara kan. Men någon måtta må det ju vara? Då det är fotografering
kan man tro att det är en stillsam hobby hon har, men nej, den är våldsam.
Hon har flängt omkring i lägenheten HELA (!) kvällen, rasta stolar med flit,
ställt blommorna på fel plats, tagit bilder på mig och Smelly och dumpat
gitarrer. Jag är nervöst glad för hennes skull och vår.
väldigt glada över att hon har gjort detta och vi stödjer henne på alla
sätt vi bara kan. Men någon måtta må det ju vara? Då det är fotografering
kan man tro att det är en stillsam hobby hon har, men nej, den är våldsam.
Hon har flängt omkring i lägenheten HELA (!) kvällen, rasta stolar med flit,
ställt blommorna på fel plats, tagit bilder på mig och Smelly och dumpat
gitarrer. Jag är nervöst glad för hennes skull och vår.
Sen har vi ju vår lilla marach, lilla lilla tjejen som aldrig vill bliva frisk.
Men nu har troligen problemet blivit löst så att hon snart kan komma till
att bli normal igen och hålla sig på sina ben och bli frisk. Då vi inte
har träffat henne idag då hon snällt men bestämt avböjde vårt eminenta sällskap
på uppvaket så fick hennes karl underhålla oss i stället. Det gick lika bra det,
vi for till Rusta som enligt mig är överskattat. Men en trevlig eftermiddag.
Nu tror jag minsann att sängen ropar efter mig.
Måste vila upp mig om jag ska kunna klara denna helg vilket tydligen består
av Hockey och 90 - tals galaj.
Men nu har troligen problemet blivit löst så att hon snart kan komma till
att bli normal igen och hålla sig på sina ben och bli frisk. Då vi inte
har träffat henne idag då hon snällt men bestämt avböjde vårt eminenta sällskap
på uppvaket så fick hennes karl underhålla oss i stället. Det gick lika bra det,
vi for till Rusta som enligt mig är överskattat. Men en trevlig eftermiddag.
Nu tror jag minsann att sängen ropar efter mig.
Måste vila upp mig om jag ska kunna klara denna helg vilket tydligen består
av Hockey och 90 - tals galaj.
Fingertips
Inleder med en märklig men fin liten vers
från en låt.
"And in the sea there is a fish,
A fish that has a secret wish,
A wish to be a big cactus
With a pink flower on it.
And in the sea there is a fish,
A fish that has a secret wish,
A wish to be a big cactus
With a pink flower on it."
A fish that has a secret wish,
A wish to be a big cactus
With a pink flower on it.
And in the sea there is a fish,
A fish that has a secret wish,
A wish to be a big cactus
With a pink flower on it."
Så var det söndag idag också. Dessa dagar när man går i skolan
två dagar i veckan, en måndag och en torsdag eller fredag. Jag hamnar
helt bakom då. Det blir så enormt mycket jobbigare att gå upp på morgonen
för att gå till skolan. Ingen ordning i något. Dessutom så
lider jag av att inte vilja gå och sova när jag är ledig dagen efter. Alltså
jag är alltid uppe alldeles för sent och går upp lite för sent. Så ikväll
är jag trött, men sugen på att sova kan jag inte påstå att jag är. Egentligen
tror jag inte det spelar så stor roll om jag går och sover vid tio för att jag
ska upp tidigt, det är själva grejen att pallra sig ur sängen innan tio
som plågar mig. Mängden timmar spelar mig ingen större roll.
Jag är en bekväm människa i alla avseenden.
Helgen har bestått av film, mys och bowling och en del försök till plugg och en
fika. En lagom helg. Nästa helg kommer syster mellan och då blir det annat.
Pajsans vän har varit på besök, han passade alldels utmärkt in i vår lilla
trio. Känns nästan lite märkligt att han försvunnit, Nu måste vi diska
själva.. Ingen ordning.
Annars rullar livet på som det sig brukar när man lever.
Inget stort har hänt och heller inte för många små saker.
Det är rätt bekvämt att leva nu.
Eftersom jag bestämt mig för att inte orka bry mig om vissa saker
som stör mig så mår jag mycket bättre än vad jag gjorde innan.
Framtidsplanerna är lite lagda på hyllan för att klara skolan tidsmässigt.
Men tanken är ju att jag ska söka jobb i hela landet och även i Norge.
Det finns ingenting som hindrar mig från att åka dit jag känner för. Nog
för att det roligaste hade varit att hålla mig omkring mina vänner
som också kommer vara färdiga med utbildningen sen, så finns det inget
som säger att jag kan välja något annat. Tänker bara ha en sak i åtanke
när jag flyttar på mig, och det är att det ska vara lätt att ta sig till mig
och också kunna ta sig därifrån. Sommaren vill jag kunna umgås med
de från ön en del, och ska de vara på ön vill jag också kunna åka dit.
Kanske blir jag förresten Skellefteåbo igen i mars. Som det ser ut nu så lutar
det åt det hållet. Jag har ingenting emot Skellefteå, förutom att våren aldrig
tycks dyka upp i tid där. Det är vinter tills det blir sommar och när
det väl blivit sommar blir det höst efter en vecka.
Ja livet är härligt, jag trivs och mår bra.
Kanske kan detta också bero en del på att solen behagade att dyka upp
idag efter cirka tre veckors saknad. Mycket skönt att få traska omkring
i 1 plusgrad. Väldigt trevligt att ta en fika på eftermiddagen också,
var länge sedan jag fikade ordentligt.
Fika som förr var det jag pysslade med, det var min fritidssysselsättning.
Om jag räknade hur många kronor jag slängt på det svarta guldet
i dåvarande vinägers lokaler skulle jag nog vrida mig i ångest. Men
lyckligtvis är jag otroligt dålig på matematik och kommer aldrig
att be någon räkna ut vad summan skulle kunna bli. Men jag misstänker
att det var därför jag alltid var lite luspank på den tiden.
Dags att knyta sig.
Pajsan får leta efter sitt godis med hjlp av en skattkarta. E hjälper minsann till så gott han kan.
Bowlingen, vill bara påpeka att vi var i dendel som var finare än själva VIP avdelningen, och det säger inte
mycket.
draw down the stars
Klockan är alldels för mycket för mitt bästa.
Jag har suttit och tittat på halvåtta hos mig och njutit av andra
som lagat mat. Inspirationen talar till mig på mer än tre sätt.
Kanske borde jag ta min hobby till mer avancerad grund, med
recept och goda viner?
Mitt i allt så slog saknaden till.
Den kommer ibland, den slår alltid hårt och känns alltid
hemsk och enormt tung. En saknad som överrumplar och slår
ut allt vad sinnen heter. Minnen som susar förbi i huvudet, låtar
som spelas upp, kärlek, besvikelse, glädje, sorg. Minnena har
allt. Saknaden lugnar sig snabbt, med en längtan som bultar
kvar som minne.
Då när allt kommer på en och samma gång gör livet lite ont, inte
för att det på något vis är obehagligt att sakna människor, men
det känns precis överallt.
I natt saknar jag, jag lyssnar på låtar som påminner och försvinner
bort i minnenas värld där jag hittar utan att behöva leta, lycka,
lugn och besvikelse. Det är få människor som
kommer en nära och inte lämnar ärr. Även de
som alltid är omkring en på ett eller annat sätt gör märken
som svider till och lämnar saknad och längtan.
Honom, hon, henne och han.
Du och jag, ni och dom.
Att känna sig verklig.
Jag har suttit och tittat på halvåtta hos mig och njutit av andra
som lagat mat. Inspirationen talar till mig på mer än tre sätt.
Kanske borde jag ta min hobby till mer avancerad grund, med
recept och goda viner?
"In choosing to forget
You cut away the safety net
That holds your heart"
Mitt i allt så slog saknaden till.
Den kommer ibland, den slår alltid hårt och känns alltid
hemsk och enormt tung. En saknad som överrumplar och slår
ut allt vad sinnen heter. Minnen som susar förbi i huvudet, låtar
som spelas upp, kärlek, besvikelse, glädje, sorg. Minnena har
allt. Saknaden lugnar sig snabbt, med en längtan som bultar
kvar som minne.
Då när allt kommer på en och samma gång gör livet lite ont, inte
för att det på något vis är obehagligt att sakna människor, men
det känns precis överallt.
I natt saknar jag, jag lyssnar på låtar som påminner och försvinner
bort i minnenas värld där jag hittar utan att behöva leta, lycka,
lugn och besvikelse. Det är få människor som
kommer en nära och inte lämnar ärr. Även de
som alltid är omkring en på ett eller annat sätt gör märken
som svider till och lämnar saknad och längtan.
"Tell me now is there difference
Between a shark and the ghost of a shark"
Honom, hon, henne och han.
Du och jag, ni och dom.
Att känna sig verklig.
"Don't stop this train
Don't for a minute change the place you're in"
