TantAsta

Förbannade vaccination. Men det är så som det sägs, det gör inte lika ont i armen som i kortet. Dock gick det inte på lika mkt som vi trode. Och om man skall kolla om detta är väl spenderade pengar så kan man säga som så här, att om vi hade köppt kruger boken så hade sprutorna inte kunnat betalas. Det är typ samma pris på tre sprutor som alla håller mellan 10-15 år och en förbannad bok vi behöver nu och inte sen.
Jag är dock glad, väldigt glad till och med att sprutan inte togs i röven, för om så hade varit fallet så kan jag säga att jag inte hade kunnat sitta nu. Jag är en MES när det kommer till smärta så detta gör för mig JÄTTE ont. Hon träffade lite lite fel i min ömma arm när den tredje sprutan skulle in. Men det stod mellan min ömma arm och den med tatueringen på, och jag vill ju inte ha en massa sprutom som skulle kunna lämna märken efter sig vid min tatuering.. oj vad fjompig man har blivit. Tror man kan skylla på snön? Jag tänker iaf göra det även om man inte kan.

Var och fikade hos Giraffen idag. Han bjöd på morotskaka med morötter i.. ;)
Katten hade en tratt på skallen som fick mig att återigen tänka på min underbara (läs hemska) katt Fabian. Han som smet med tratten på när han absolut inte fick.. hur han smet ut genom kattluckan med en stooor tratt på skellen är det ingen som fattar, inte heller varför han skulle ut i isande snö. Men troligen så har nöden ingen lag och katten var väl rädd och hade feber yra. Vi stackare som kallas ägare av denna galna katt fick springa omkring och leta efter honom i ca två timmar mitt inatten.. Människor måste ha trott att vi gömde ett lik eller dyligt då vi kom med ficklampor och hemliga och oroliga blickar.
Ja säg de katter som är normala..?

Ikväll blev det hemma mys (först studerade jag, jo jag gjorde det faktiskt) med scones, marmelad, ost och te.. Vi kan när vi vill.

Pyret ser ut som en eld.

Annars så är väl ångesten och knackar på min älskade axel hela tiden. det där med att göra det man skall är inte min sak.. jag gillar det inte alls tydligen. Jag försöker komma på av vem jag kan ha ärvt denna talang av.. men jag kommer inte på någon annan än min far och jag vill inte dra ner honom på min nivå så jag tror inte jag har en som jag kan ha ärvt de av.
Mormor skulle man ha haft mer av sig i.. hon var en flitig kvinna. Hon bakade till och med bullar när hon var havande och vattnet gick, det vet jag av mig redan nu att jag ALDRIG kommer att göra. Nu förtiden finns ju chips och soffor.. (det fanns kanske då med men inte i hennes värld)


Time for me to go to bed.. no song tonight..

"The sea's evaporated
Though it comes as no suprise
These clouds we're seeing
They're explosions in the sky
It seems it's written
But we can't read between the lines


This one world vision
Turns us into compromise
What good's religion
When it's each other we despise?
Damn the government
Damn their killing
Damn their lies


Soulmates never die
Soulmates never die
Soulmates never die
Soulmates never die"

Varje dag som går är en kamp mot klockan. En del människor tappar tiden 
fortare än andra, en del människor försöker lura tiden.
Hur vi än slåss och hur vi än försöker så finns det en tid för var och en 
av oss. 
Men var det din, kommer det vara min, var det hennes eller hans? 
De du älskar, Visa det.
De du "hatar" försök förlåta.
Människorna du inte klarar dig utan. Ta de inte för givet, glöm de inte,
 försvinn inte.
Om du inte orkar, be någon hålla din klocka ett tag.
Älska och kom ihåg, du är det hur fjantigt de än må låta.

Dagarna går och allt närmar sig tentan, resan, slutet, början, sommar, jobb(?), havet, ön, lämnas och att lämna.
Dagarna går och ingen blir mer olycklig eller mindre lycklig, till helften verkar allt stå stilla till helften rör de sig så fort att ingen hinner med att ens blinka.
Dagarna går och snön kommer och smälter som den sig bör, det doftar vår och isen fryser igen.
Dagarna går och att se bakåt blir allt mer svårt och tröttsamt, men att blicka frammåt är alldels för skrämmande, för framtiden är än oskriven och när den väl kommer är det dags att se tilbaka igen.

Det som har hänt denna vecka är att vi har bland annat varit på bio. Denna upplevelse var faktiskt redigt rolig. Vi var fyra tjejer, jag, Pyret, Haj och Paj som stack för att se sweeny todd. Vi var helt alena i en bio salong. Detta resulterade naturligtvis till en massa prat och skratt och skrikande och diverse annat.. Själv fick jag smått panik i mitten av slutet av filmen och kunde knappt se. Men den var bra, överraskande bra. Alla gick hem med ett leende på läpparna, trotts att det var svårt att le när man fryser halvt ihjäl i -10.


Sedan var vi och bastade i torsdags. Detta är verkligen något jag inte gillar. Svettas i grupp utan att röra sig. Nja inte min grej, men så skönt de var ändå. Jag tyckte ju att det var varmt hela tiden medan norrlänningarna tyckte det var ganska kallt. Men jag härdade och var INTE först ut från denna varma plats. Dock var jag tvungen att duscha mitt i för att kunna få igång min hjärna igen och dricka nästan tre hela flaskor med vatten då värme gör mig överdrivet törstig.

Thinking of you even though you are right beside me!

Helgen har varit lungn, man skulle kunna tror att vi har blivit gamla och grå, vilket jag sakta men säkert börjar misstänka själv. Vi gjorde ta mig tusan ingenting vettigt denna helg. Vi har sett film, tv,spelat spel och ätit. Ingenting annat har hänt.
Jo Demi More kirrade en fiskgratäng, nu kan jag klara mig i ett år till. Fiskgratäng är något jag verkligen uppskattar men vägrar att göra själv. Ja gvill ha det serverat för mig, och det fick jag och mätt blev jag. Väldigt gott. Till detta lyckades jag också trycka i mig lite vin, det satt fint de med.
Idag kom Giraffen med fästmö förbi med morotskaka som hon bakat och delade en timma med oss i vårt gröna kök. Ett uppskattat besök. Morotskaka är verkligen gott och sällskapet är inte att klaga på :)
Ber också att få rätta mig från förra inlägget KF skall de stå och inte Kf.

(Vissa problem är här för att stanna och det orkas inte bearbetas mera nu, men det måste, 
det kommer ta tid och ingenting verkar 
bli bättre av förträngning. skit) 

'll swim with you
Until my lungs give out
Oh I can raise you from the deep
Or drown with you in doubt"

(det borde aldrig ha blivit som de blev, men det blev så. Mitt fel som blev 
ditt problem, hur slutar det snurra, hur stannar klockorna, 
hur sjuttsingen vrider man tiden tillbaka och gör allt rätt?) 

Okej vad handlar det där om att skriva kommentarer som God natt eller dyligt på bloggen om man är en okänd människa för författaren. Nog uppskattar jag ett god natt från okända människor med jämna mellanrum, men jag börjar förstå sakta men säkert att det finns de som läser bloggar och kommenterar mest för att man skall kommentera och läsa deras. Jag misstycker starkt om detta. För jag får för mig ibland när jag har absolut ingenting att göra att jag skall läsa andras bloggar (något jag egentligen inte tycker är speciellt roligt när jag inte har någon koppling till människan alls och allt de skriver om är totalt obegripligt för mig) me jag kommentear inte för att de skall läsa min då.. Jag begriper de inte alls. Men okej, dagens insikt är att jag begriper inte allt.

Man kan inte förstå en människa som INTE vill bli förstådd

Och jag lyssnar på en skiva jag fick av limpan en gång för länge sedan, och jag vet inte vilka de är som sjunger och jag blir galen för så som jag vill veta så jag kan få lyssna mer på deras vackra stämmor. Men ikke. APA!!!

Känner mig gnällig och bitter och helt fuckad i tankarna.

Var nere i morse och pratade med Paj om homosexualitet. Oprah hade detta som ämne för dagen. Vad människor vet lite om just detta. Det är ingen sjukdom och jo mörkhyade kan vara homosexuella (hur sjuttsingen kan de inte vara de?) Men jag antar att det blir så om man inte förklarar för alla att det inte handlar om en sjudom utan bara vanliga människor som inte är precis som du. Vad i allsindar. Jag blir alltid lika förbannad i sådana diskussioner när man hör att, nej de borde inte få adoptera, eller nej de borde inte de eller de eller de eller de.. Jag blir galen. Det känns ibland som om de skulle vara mer accepterat att mörda än att vara homosexuell. Hur kan de komma sig?

Efter de gick jag upp fick sms från Haj att det minsann var dags att gå ut för solen sken. Så vi pallrade oss till stora bibblan och nu skall här läras spanska.
sen stack vi till olssons tyger och hon svor över den inkompitenta expediten som inte hjälpte till ett skvatt (jag fattade ingenting jag inte) Sen gick vi till Ica och gjorde personalen helt vilsna.. På jakt efter den exakta meningen med vasslepulver. Oooppsss det fick fullt med människor att bli sura på oss och tre som arbetade att bli helt förvirrade.
Sen stack vi till Giraffens och fick oss fika och klurade på hur jag skulle sno Kf på lättaste vis.. och sen gick vi hem för att laga mat.

Så nu är jag här och är inte ett dugg klokare men lite glad iaf. Tur är väl de.

well well well.
Nu närmar det sig avgång. Jag och Birdie har som sagt bokat vår resa till Bolivia och vi har tagit vår fösta twinrix (hos den mest virriga läkare någonsin, hur sjuttsingen fick hon jobb?? Fick bita mig i tungan ett ex antal gånger för att inte skratta henne i ansiktet och faktiskt säga åt henne att vara mer med i skallen) Jag och Birdie visade sig vara två STORA mesar. Vi sitter och ojar oss för en fjuttig liten spruta när en dam kommer in, gammal dam som skall få en påse svart järn in pumpat i sin ådriga kropp. Jag tar då tillbaka allt om hur hemskt det var med en enda liten fjuttig spruta.
Men resan närmar sig, än känner jag ingen glädje, stundtals men inte mkt. Men jag känner mig tillräckligt för att veta att det är min underbara försvarsmeckanism som intalar mig om att inte glädja mig än innan jag märker att nej jag dog inte av att resa, och nej jag hade inte alls sjukt tråkigt, och nej vi bråkade inte alls mkt och lämnade varandra mitt i Bolivia. JAg räknar dock starkt med att bli rånad och lämmlestad men jag hoppas att även detta skall ordna sig.. eller?

Annars vandrar dagarna som de som sig alltid gör. Lagar mat varje dag, ojar mig över att jag inte studerar som jag egentligen borde och hatar datorer och grupparbeten till max med jämna mellanrum.
Motionerar inte alls, för jag har åkt på en hejdundrans förskylning, eller snarare den släpper ju aldrig och jag har någonstans fått för mig att jag skall sitta stilla för att bli av med den och pimpla papaya och lime te som jag fick av Hajen för att friskna till.. Har faktiskt fått linsförbud av alla grejer man kan få, då förskylningen har gett mig prickar på iris. Detta har dock resulterat till att jag ser ganska dåligt och inte kan fokusra alls med dessa glasögon. Men ögonen vänjer sig.. Ibland beror det suddiga också på fläckar på glasögonen. Dock är det ganska skönt att ibland inte kunna se, vad man kan skylla allt på det..

Har annars kommit fram till att jag är en helt vanlig svensson. Det finns egentligen ingenting som är speciellt med mig. Allt är som normalt, ett ord jag ahr kommit att inte gilla alls..
Men men vad göra? är man en helt vanlig normal människa får man helt enklet stå ut med det. Eller?

(Det var i en bar, på en barstol, låten kom på, viskade, att du är den som räddade mig här, och aldrig glömmer jag dig. Den vänskapen finns inte på många andra ställen, den omedelbara vänskap, den som blommade, den som slutade vattnas, den som vissnade. Säg det som varar för evigt. Saknar en tid då det var så mycket lättare att ta emot det livet ville erbjuda en som gått vilse, en som sökte och en som fann. Vacker då och vacker i ett minne nu.)


Förutom de så klurar jag på massvis med saker. hjärnan verkar ha stannat för att snurra, den ger sig inte. Jag som älskar att inte tänka numer, det blir så mkt lättare då.
Men med tanke på alla skumma och irriterande situationer jag utsätter mig för så får jag väl skylla mig själv. Och nej det är ingenting speciellt där heller, bara saker som sätter skallen i spinning.
Men kyrkan kan ju vara en av de saker.. och annat också. Kyrkan ja, den måste jag ju säga är ett ställe ja nog aldrig kommer begripa. Jag förstår att människor tror, men jag ser det inte i min egen värld. Inte som de gör. Inte som de vill, vill jag. Vi må vara olika men vi är så förbannat lika på andra sätt. Människa som människa, möts vi inte i en tro så på ett annat plan. Respekten finns där och förståelsen. 

 Människor är märkliga bara, på gott och förbannat ont.

Ett tips är annars att inte åka tre på en spark nerför en backe, eller två om den som styr visar sig INTE kunna detta och säger det mitt i backen. Men det är roligt.. men inte så bra. Heller skall man inte köra in en bil in i en vägg som ruckar på sig.. ooopppsss.. men Birdie kan inte köra helt ordentligt.. hmm..


Nej denna vanliga människa skall ta sitt pick och pack och gå och lägga sig. Måste ju göra sådant också.. sova alltså.

Tjipp och adjö för denna afton.
      Denna dam var på besök på lördagen, visade henne skelle, staden där det inte händer när man har besök!!!