hmm..?
Kunde man inte söka på andras bloggar förut??
Varför verkar jag inte kunna finna de nu??
Vad har de gjort med mitt tidsfördriv???
VA??
Upprörd, eller är det bara jag som inte fattar.
Varför verkar jag inte kunna finna de nu??
Vad har de gjort med mitt tidsfördriv???
VA??
Upprörd, eller är det bara jag som inte fattar.
Utkast: Man skall ...
Man skall sluta när man är på topp, men hur vet man att man är på topp?
Hur kan man veta att just det där elfte skämtet kommer vara det enda som alla minns av en.
Inte att man drog tio helt underbara skämt som fick en samling människor att vrida sig av skratt utan
det där sista skämtet som gick helt åt skogen.
Hur skall man veta efter en oändlig mängd med tur att just denna gången kommer jag att förlora
den här omgången av poker och förlora allt jag vunnit och lite till?
Ja hur vet man när man är på topp? Och när man har slutat på topp, när får man då börja om igen?
Om man sätter 5 främmande människor i samma rum, alla med ett naturligtsätt att vilja vara i centrum, vem
kommer då att hamna i just centrum. Kommer alla 5 personerna att slåss om uppmärksamheten, eller
kommer 3 stycken att hålla sig på kant och låta två slåss om platsen?
Hur blir det när man buntar i hop människor med samma sorts behov under samma tak?
Och hur blir det om personerna känner varandra, vem hamnar i centrum då? Vem ställer sig åt sidan och låter
de andra ta hand om platsen för uppmärksamehetens konung?
Kan det vara så att under sådana situationer känner människorna varandra tillräckligt väl för att kunna ställa sig
åt sidan och låta de andra vara där, eller blir det så atta alla vill vara i centrum och på så vis
mest bara pratar på och struntar i utkomsten av diskussionen?
Om man upplevt något tillräckligt många gånger kan man då börja se saker redan innan de inträffat?
Kan det vara så att om man tex snubblat femton gånger på en sten utanför ens dörr tillslut har börjat kolla ner
efter stenar på resterande väg. att blir skadad av en sak så pass mycket att man tillslut ser det som varit eller är
konstant i stället för att förstå och inse att nej men du det finns bara en sten jag hela tiden snubblar på och den finns
inte på de andra gatorna??
Förstår ni hur jag menar??
En dag, en månad, ett å, ett helt liv med funderingar.
Hur kan man veta att just det där elfte skämtet kommer vara det enda som alla minns av en.
Inte att man drog tio helt underbara skämt som fick en samling människor att vrida sig av skratt utan
det där sista skämtet som gick helt åt skogen.
Hur skall man veta efter en oändlig mängd med tur att just denna gången kommer jag att förlora
den här omgången av poker och förlora allt jag vunnit och lite till?
Ja hur vet man när man är på topp? Och när man har slutat på topp, när får man då börja om igen?
Om man sätter 5 främmande människor i samma rum, alla med ett naturligtsätt att vilja vara i centrum, vem
kommer då att hamna i just centrum. Kommer alla 5 personerna att slåss om uppmärksamheten, eller
kommer 3 stycken att hålla sig på kant och låta två slåss om platsen?
Hur blir det när man buntar i hop människor med samma sorts behov under samma tak?
Och hur blir det om personerna känner varandra, vem hamnar i centrum då? Vem ställer sig åt sidan och låter
de andra ta hand om platsen för uppmärksamehetens konung?
Kan det vara så att under sådana situationer känner människorna varandra tillräckligt väl för att kunna ställa sig
åt sidan och låta de andra vara där, eller blir det så atta alla vill vara i centrum och på så vis
mest bara pratar på och struntar i utkomsten av diskussionen?
Om man upplevt något tillräckligt många gånger kan man då börja se saker redan innan de inträffat?
Kan det vara så att om man tex snubblat femton gånger på en sten utanför ens dörr tillslut har börjat kolla ner
efter stenar på resterande väg. att blir skadad av en sak så pass mycket att man tillslut ser det som varit eller är
konstant i stället för att förstå och inse att nej men du det finns bara en sten jag hela tiden snubblar på och den finns
inte på de andra gatorna??
Förstår ni hur jag menar??
I´ll kill her
Vi hade en dag på stan och jag hade en nära döden upplevelse med massören
Roger (för att överdriva). I vilket fall
som så sprang vi in på bikbok (det hör som till för det är en tjej affärer) och
där i högtalarna spelades denna helt undrbara
låt, med en text så full av bitterhet. Jag blev förälskad och med all rätt!
Läs texten och njut av denna poesi.
"You were supposed to call me tonight,
We'd have gone to the cinema,
And afterwards the restaurant,
The one you like on your street,
We'd have slept together,
Had a nice breakfast together,
And a walk in the park together,
How beautiful it'd been,
You would have said "I love you,"
In the cutest place on earth,
Where some little vines are dancing with the fairies,
I would have waited like a week or two,
But you never tried to reach me, no,
You never called me back,
You were dating that bleach blonde girl,
And if I find her, I swear, I swear,
I'll kill her, I'll kill her,
She stole my future, she broke my dream,
I'll kill her, I'll kill her,
She stole my future when she took you away,
I would have met your friends,
We would have had like a drink or two,
They would have liked me cause
Sometimes i'm funny,
I would have met your dad,
I would have met your mum, she'd have said,
"Please, can't you make some beautiful babies,"
So we would have had a boy called Tom, and a girl called Susan,
Born in Japan,
I thought it was a love story,
But you don't want to get involved
I thought it was a love story,
But you're not ready for that,
Me neither. I'll kill her,
She stole my future, she broke my dream,
I'll kill her, I'll kill her,
She stole my future when she took you away,
She's a bitch you know, all she's got is blondeness,
Not even tenderness, yeah she's clever-less,
She'll dump your ass for a model called Brendan,
He will pay for a beautiful surgery, because he's full of money,
I would have waited like a week or two,
But you never tried to reach me, no, no,
You never called me back,
You were dating that bleach blonde girl,
And if I find her, I swear, I swear"
- Soko
oxygen
Vi skall älska människor ovillkorligt, för villka de är, för vad de är. Vi är felfria varelser i en värld full av felaktighet.
Vi är varelser som vet våra platser, vi går aldrig nära, vi ler aldrig, vi är varken syns eller hörs så att det störs. Vi är felfria
i en
värld full av felaktighet.
Vi är varelser som vet våra platser, vi går aldrig nära, vi ler aldrig, vi är varken syns eller hörs så att det störs. Vi är felfria
i en
värld full av felaktighet.
"Han tuggar kex åt alla duvor
spottar ut det sen framför dom
Ja, han måste mata duvor
Han säger
"Ja, för annars kanske dör dom"
Han, ignorerar det jag säger
låtsas som han inte hör
Jag betyder ingenting nu
bara om jag kanske dör
Jag betyder ingenting nu
bara om jag kanske dör
Men,
vi har inte råd att sura
jag kan tugga här intill
Jag vill bara vara med dig
vi kan, mata duvor om du vill
Jag vill också vara med här
Engagera dig i mig
Jag vill bara vara bredvid
vi kan, mata duvor om du vill
Jag vill bara vara bredvid
vi kan, mata duvor om du vill
Vi kan,
mata duvor, ankor, elefanter och giraffer
Vi kan åka hem och låsa alla dörrar
Vi kan åka ut och bygga egna öar
Vi åka hem och drömma alla drömmar
Vi kan åka hem och lämna porten öppen
utifall vi vill springa ut i sömnen
Vi kan somna in i likgiltighetens dofter
eller spilla blod i någon revolution
Vi kan vakna upp till verklighetens monster
eller dränka dom i någon religion
Vi kan göra vad du vill
Jag vill bara va bredvid
Jag vill vara här bredvid
Vi kan, mata duvor om du vill"
Ännu ett fall för den glada fasaden.
Det small i det lugna i det harmoniska.
Energin är borta, glöden är aska.
Ett hål i marken öppnade sig och det valdes att hoppa istället för att stå emot.
Det finns alltid en topp och en botten, alltid en storhetstid och ett fall.
Kråkor på ett bröllop och svanar på en begravning.
Förvirring, Förtvivlan, Fortlevnad.
Det small i det lugna i det harmoniska.
Energin är borta, glöden är aska.
Ett hål i marken öppnade sig och det valdes att hoppa istället för att stå emot.
Det finns alltid en topp och en botten, alltid en storhetstid och ett fall.
Kråkor på ett bröllop och svanar på en begravning.
Förvirring, Förtvivlan, Fortlevnad.
prinsessor
För något år sedan satt vi och diskuterade som så många andra kvällar i den skitiga ettan, där snabbmakaroner med ketchup ansågs som en näringsberikad kost. Vi satt där och pratade om hur det skulle bli när vi blev äldre, vem som skulle få barn först och vem som skulle göra det och det. Vi kom alla överrens (med alla menas vi tre som var där, vi tre som tillhörde flickorna, tjejerna, kvinnorna, de två vännerna och jerry) om att träffas igen den 2 januari det år vi fyller 30 för att se hur sjuttsingen allt har blivit. Men än har vi inte tappat kontakten och allt har förändrats och inget verkar ha blivit riktigt som vi hade tänkt oss.
Vi hade trott att jag skulle vara den som skaffade barn först (jag kallas inte tant och mamma av en slump)
Tunis skulle vara den som mest troligt skulle bli på smällen och Penny pain skulle vara den som var minst troligt skulle skaffa barn tidigt trots att hon ville det.
Nu några år efter är läget betydligt förändrats.
Jag som började studera till socionom (det var ju inte ens tanken att jag skulle bli det, jag hade mitt sikte på lärare) och som ja under en del omständigheter inte kommer skaffa barn inom de närmaste åren.
Tunis hon kommer snart flytta till Oslo för att skaffa pengar och ut och resa, hon har inte helt bestämt sig vad hon vill och hur det skall gå till när hon bestämmer sig. Så hon passar på att göra det mesta av denna situation (med andra ord flytta till Norge, vilket jag tror är en strålande ide)
Penny Pain har precis fött en stjärna, hon bor tillsammans med sin karl och sin nyfödda dotter i malmö och mår strålande. Vi hade nog drömmar när vi var yngre, drömmar vi trodde var oövervinnerliga och mål vi trodde vi skulle kunna nå mycket tidigare än vi gjorde. Men ju äldre vi blivit ju mer har våra drömmar och våra mål förändras.
Man är naiv när man är ung (nog för att vi ännu är det, men ändå) och man tillåter sig drömma om allt och ingenting.
Det som förvånar många människor är att vi fortfarande håller ihop trots att vi är så enormt olika.. det har varit få som trott att vi skulle hänga ännu. Nog förändras våra villkor hela tiden, nog förändras våra bostäder hela tiden.. Men vi håller ihop i vått och torrt. och jag lever efter förhoppningen om att det alltid kommer vara så.
Soulmates never die - Placebo
Vi hade trott att jag skulle vara den som skaffade barn först (jag kallas inte tant och mamma av en slump)
Tunis skulle vara den som mest troligt skulle bli på smällen och Penny pain skulle vara den som var minst troligt skulle skaffa barn tidigt trots att hon ville det.
Nu några år efter är läget betydligt förändrats.
Jag som började studera till socionom (det var ju inte ens tanken att jag skulle bli det, jag hade mitt sikte på lärare) och som ja under en del omständigheter inte kommer skaffa barn inom de närmaste åren.
Tunis hon kommer snart flytta till Oslo för att skaffa pengar och ut och resa, hon har inte helt bestämt sig vad hon vill och hur det skall gå till när hon bestämmer sig. Så hon passar på att göra det mesta av denna situation (med andra ord flytta till Norge, vilket jag tror är en strålande ide)
Penny Pain har precis fött en stjärna, hon bor tillsammans med sin karl och sin nyfödda dotter i malmö och mår strålande. Vi hade nog drömmar när vi var yngre, drömmar vi trodde var oövervinnerliga och mål vi trodde vi skulle kunna nå mycket tidigare än vi gjorde. Men ju äldre vi blivit ju mer har våra drömmar och våra mål förändras.
Man är naiv när man är ung (nog för att vi ännu är det, men ändå) och man tillåter sig drömma om allt och ingenting.
Det som förvånar många människor är att vi fortfarande håller ihop trots att vi är så enormt olika.. det har varit få som trott att vi skulle hänga ännu. Nog förändras våra villkor hela tiden, nog förändras våra bostäder hela tiden.. Men vi håller ihop i vått och torrt. och jag lever efter förhoppningen om att det alltid kommer vara så.
Soulmates never die - Placebo
