Jag går i regnet utan paraply

Hur sjutton hinner alla som twittrar med det?
Nog för att jag också skulle kunna göra det för en summa pengar, finna tiden alltså,
men jag har så mycket av ingenting att göra om dagarna att jag bara inte hinner.
Vilket i sin tur kan leda till att tror att jag ljuger nu, då jag verkar vara en mycket
upptagen kvinna, men nej det är sant, min tid fylls ofta av väldigt mycket av ingenting.
Jag trivs bra med det, alltså jag ska inte börja twittra.

Jag skulle här kunna lägga upp en bild på hur mitt rum ser ut, men jag vill inte det. Mest
för att jag inte vill bevisa för alla att de har rätt om att jag är stökig. Jag har alltid trott att jag
kan hantera detta med stökigheten, men det kan jag inte. Ligger inget på golvet, men sjutton
vad det ser ut ändå. Jag begriper det bara inte. Men jag får inte till det som jag vill och då
blir jag sur och börjar på ett nytt projekt.
Detta resulterar till att jag har en del av rummet färdig möblerat, men de som ska upp på
väggarna hänger och ligger lite varstans för jag får det inte att bli rätt. Besvärligt.

Annars rullar dagarna, det börjar bli dags att inse att vi snart är klara, vi ska snart klara
oss utan tenta ångest, dålig ekonomi och sprakande vänner. Vi ska vara ensamma mot
arbetsmarknaden och vi ska bevisa att vi är dugliga människor till att arbeta.
En tid är snart slut och en ny tid ska snart börja och innan vi vet det så är vi döda.
En bra tid är snart över. Men det tar vi när det kommer, varför redan börja älta? Kanske bara
njuta av den underbara uppsatsen som är kvar?

Nej jag ska min tid som är fylld av ingenting och hoppa i duschen, koka te och fundera på
onödigheter.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0