draw down the stars

Klockan är alldels för mycket för mitt bästa.
Jag har suttit och tittat på halvåtta hos mig och njutit av andra
som lagat mat. Inspirationen talar till mig på mer än tre sätt.
Kanske borde jag ta min hobby till mer avancerad grund, med
recept och goda viner?

"In choosing to forget
You cut away the safety net
That holds your heart"


Mitt i allt så slog saknaden till.
Den kommer ibland, den slår alltid hårt och känns alltid
hemsk och enormt tung. En saknad som överrumplar och slår
ut allt vad sinnen heter. Minnen som susar förbi i huvudet, låtar
som spelas upp, kärlek, besvikelse, glädje, sorg. Minnena har
allt. Saknaden lugnar sig snabbt, med en längtan som bultar
kvar som minne.
Då när allt kommer på en och samma gång gör livet lite ont, inte
för att det på något vis är obehagligt att sakna människor, men
det känns precis överallt.
I natt saknar jag, jag lyssnar på låtar som påminner och försvinner
bort i minnenas värld där jag hittar utan att behöva leta, lycka,
lugn och besvikelse. Det är få människor som
kommer en nära och inte lämnar ärr. Även de
som alltid är omkring en på ett eller annat sätt gör märken
som svider till och lämnar saknad och längtan.
"Tell me now is there difference
Between a shark and the ghost of a shark"


Honom, hon, henne och han.
Du och jag, ni och dom.
Att känna sig verklig.

"Don't stop this train
Don't for a minute change the place you're in"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0