Med en rullator kan man göra mycket!

Jag ville skriva om det som hänt, men det faller mig ändå inte in.
Jag har som man skulle kunna uttrycka det inte någon lust.
Det måste få landa först hos mig.

jag fick århundradets märkligaste kommentar i går, fast med ögon sedda så
är det kanske inte så underligt.
"Du ser ut som en soc". Alltså jag ser ut som en som jobbar inom socialen.
På min fråga om det var något negativt så ryckte hon på axlarna och sa
"Min soc är hel schysst", varav en annan nickar och säger
"ja så länge man kommer överrens med sin soc så är de riktigt bra".
Alltså. Kommentaren var egentligen inte illa menad utan bara ett konstaterande.
Då jag nu har fått ungdomars sida på social tanterna så kan jag säga
att ofta är bilden inte negativ, tvärtom.
Ibland finner jag denna praktik mycket roande.

Annars är läget typ under kontroll.. tror jag.
Saker och ting händer hela tiden, och jag hänger verkligen inte med.
Ibland gör jag det, ibland inte är verkligen beroende på situation och läge.
Men jag trivs och jag tänker inte ge upp hopppet om att jag skall förstå.
Tänker försöka att lägga i en högre växel än innan, för just nu känner jag mig lite stillastående
och jag känner mig lite förvirrad.

Det som märks mest här är den underliga ensamheten. Inte att jag är ensam men
att man inte har sina vänner runt omkring som man annars är van
vid att ha.

"Sail away with me honey 
I put my heart in your hand
Sail away with me honey now, now, now

Sail away with me
What will be will be
I wanna hold you now, now, now"

Mitt hjärta, mitt hjärta!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0