I tear the sun in three

Nä någon gång skall man ge sig, må skärpa mig om jag skall ha detta som ansvar.. (?)

I alla fall. Har tagit mig från Norrlands skogar och kommit hem till huset och havet. Allt är som vanligt här,
tror inte en sten har bytt plats en gång. Fast det vet jag väl egentligen inte så mycket om, det händer saker
hela tiden som min mor brukar säga när hon har haft en lång utläggning om hennes vecka. Så saker händer ju,
men det är då inte synligt.
Men hemma är jag, tillbaka till gamla rutiner med nya saker instoppat.
Nytt jobb i stora staden har jag lyckats kirra, tar mig dit med min gammla bil som är lite knivig ibland, men fram
 kommer vi. Jobbet har visat sig vara lugnt än så länge, men misstänker att det är för att jag bara gått intro,
kommer väl bli mer sen när sommaren kommer i gång mer och jag förhoppningvis är varm i kläderna som de säger.

Nåväl.
Jag skall börjar att uppdatera lite mera nu i dagarna, men får se hur det kommer gå med det. Vet hur jag är..
och det är inte alltid så positivt. Men nu orkar jag inte.. massor som spökar i skallen men just nu orkar jag inte..
Så är det när man jobbar sent.

"I've been wasting all my time
With the devil in the details
I got no energy to fight
He's a fucking pal of mine
The devil in the details

And he's fixing up to take a bite
I don't see the point in trying
I got the devil in the details
And he's gonna teach me wrong from right
That fucking pal of mine
The devil in the details
I'm gonna dance with him tonight"


Det rann över för allmän beskådan, det rann över, människor som sprang
 i panik, det rann över men uppgivenheten
hade redan drabbat människan. Det var en bra dag, en vanlig dag, en dålig
dag, det var en dag helt enkelt. Och det rann
över alla gränser. Men en översvämmning är tillslut ingen som orkar bry sig om,
om själva sprickan alltid spricker
upp igen. Tillslut bryr sig människor inte om att laga det något mer, någon
enstaka hit och dit som försöker.
Men all vet ju, att en dag så slutar det rinna över, om det antingen slutar av
sig själv, eller att tiden bara hann ifatt
och det torkade igen av sig självt. Så som tiden gör ibland, tar hand om
det som ingen annan rår sig på.

Monstret lever i oss alla, en del kan tygla det, andra, de faller för dess förbannelse.



Kommentarer
Postat av: Hajj

Storstaden? Jag tror vi måste ta ett snack om vad man får kalla "stad" och inte...

2009-06-29 @ 11:45:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0