TantAsta

Är det så att man ska leva i nuet och njuta av det liv man har? I sådana fall undrar jag varför iallsindar det kommer sig att ungdomar och människor överlag känner en sådan enorm stress inför framtiden.
Vi ska ha utbildning, bra familjeförhållande, god ekonomi, vi ska resa, vi ska ha ett bra jobb och framförallt ska vi vara snygga under tiden. Jag blir förvirrad över alla dubbel budskap som samhället skickar ut och som människor omkring mig skickar ut.
Hela tiden jagar vi den där känslan av själslig tillfredställelse. Där vi känner att vi har gjort så gott vi kan och ga gå och lägga oss med ett leende på läpparna. Vi ska umgås med människor, så att ingen känner sig utanför eller bortglömd. Vi ska kunna få "ensam" tid och vi ska samtidigt se till att sprida glädje och harmoni omkring oss. När vi blir arga så reagerar människor enormt på det, när vi är ledsna har vi svårt att finna vart vi ska leta efter tröst, alla har ju nog med sitt. När vi är glada vill vi dela detta så att alla andra kan känna glädjen också. 
Det handlar också om att vi måste finna oss själva, vi ska veta vad vi vill och hur vi fungerar. Vad som gör oss glada och vad som gör oss ledsna och arga, och när vi vet det så måste vi veta hur vi ska kunna förändra den biten. Alla våra negativa sidor måste vi förtränga och ta bort för det är inte accepterat.
Är så konstig att alla är deprimerade, söker själslig tröst och medicinerar på egen hand?


My head, my heart, my mind, my wing.
Varör kommer inte orden?
I hope you feel the way I do.
Finns inte samma hos dig som hos mig?
I hope you give yourself up to.
Jag ger inte upp, det finns för mycket att förlora då.