show some respect!

Lägenheten ser ut som om man kommit på kollo, alla kastade alla sina saker i en enda hög och skrek; Nu gör vi något roligt!! Och sen på kvällen så orkade man inte ta hand om allt utan krachade i soffan. Tre knattar sitter i min soffa och diskutera och själv sitter jag återigen och sliter med den där förbannade skit uppsatsen. Den är dock klar nu.
Det är egentligen inte de att jag finner det så enormt jobbigt att jobba med den, men längtan kommer tillbaka, den enorma längtan vandrar sakta men säkert in. Jag sitter och tittar på bilden på Blas (som är på framsidan av uppsatsen) och läser intervjuerna från Nancy och Analia och jag känner en sådan tomhet,

Vi har så många möjligheter här, vi kan få bli nästan vad vi vill, vi kan välja och varaka och vi har ett system vi kan falla tillbaka på. Men vi ser det inte, vi suckar högt och beklagar oss när affärerna inte har exakt det märke på pasta som vi vill ha. Frisörerna kostar för mycket och vi avskyr när bussarna inte kommer på utsatt tid. Vi har i-landsproblem. Men det är våra problem och de är minst lika jobbiga när vi är i de situationer som vad som helst annat.
Men samtidigt när man tänker på det, så finns de barn som svälter för de har ingen mat, de som dricker skitigt vatten, de har inget annat alternativ. De finns barn som sniffar lim för att döva sin hunger. Och här hemma sitter jag och beklagar mig över att min dator har krachat och att jag nu är helt handikappad! Varför?
Men det är min rätt att klaga, men det känns inte rätt.

Nancy pratade om kärlek och respekt att det går hand i hand. Jag vet att respekt är ett speciellt ord som inte är så lätt att förstå. Men det hon menade var mer eller mindre att om barnen eller volontärerna ser henne som överhuvudet i huset så har hon ingenting, då kan alla köra över henne. Hon måste ha den.
Jag har lärt äldre att visa respekt mot mig i mitt yrke, så som jag ska visa respekt för dem.
Och jag tänker på de lärare vi har som ska lära oss saker för det vi ska ha med oss in i yrkeslivet, och det finns en hel del människor i klassen som inte visar dem ett uns av respekt engång. Varför?
För att det är vår förbannade rätt att slippa visa respekt mot människor vi inte anser är så speciellt viktiga.

Jag längtar tillbaka till det primitiva livet, där man lär sig uppskatta betydelsen i en dusch, att en kram kan lösa mycket och hur man lär sig varje dag bara genom att leva.


Kommentarer
Postat av: jess

Åh jag blir alldeles varm i hjärtat Cajs

Jag förstår precis vad du menar.

Man kanske borde ha sommarställe(vinterställe?) I ett fattigt land?

2009-02-04 @ 02:46:50
URL: http://aggly.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0