prinsessor
För något år sedan satt vi och diskuterade som så många andra kvällar i den skitiga ettan, där snabbmakaroner med ketchup ansågs som en näringsberikad kost. Vi satt där och pratade om hur det skulle bli när vi blev äldre, vem som skulle få barn först och vem som skulle göra det och det. Vi kom alla överrens (med alla menas vi tre som var där, vi tre som tillhörde flickorna, tjejerna, kvinnorna, de två vännerna och jerry) om att träffas igen den 2 januari det år vi fyller 30 för att se hur sjuttsingen allt har blivit. Men än har vi inte tappat kontakten och allt har förändrats och inget verkar ha blivit riktigt som vi hade tänkt oss.
Vi hade trott att jag skulle vara den som skaffade barn först (jag kallas inte tant och mamma av en slump)
Tunis skulle vara den som mest troligt skulle bli på smällen och Penny pain skulle vara den som var minst troligt skulle skaffa barn tidigt trots att hon ville det.
Nu några år efter är läget betydligt förändrats.
Jag som började studera till socionom (det var ju inte ens tanken att jag skulle bli det, jag hade mitt sikte på lärare) och som ja under en del omständigheter inte kommer skaffa barn inom de närmaste åren.
Tunis hon kommer snart flytta till Oslo för att skaffa pengar och ut och resa, hon har inte helt bestämt sig vad hon vill och hur det skall gå till när hon bestämmer sig. Så hon passar på att göra det mesta av denna situation (med andra ord flytta till Norge, vilket jag tror är en strålande ide)
Penny Pain har precis fött en stjärna, hon bor tillsammans med sin karl och sin nyfödda dotter i malmö och mår strålande. Vi hade nog drömmar när vi var yngre, drömmar vi trodde var oövervinnerliga och mål vi trodde vi skulle kunna nå mycket tidigare än vi gjorde. Men ju äldre vi blivit ju mer har våra drömmar och våra mål förändras.
Man är naiv när man är ung (nog för att vi ännu är det, men ändå) och man tillåter sig drömma om allt och ingenting.
Det som förvånar många människor är att vi fortfarande håller ihop trots att vi är så enormt olika.. det har varit få som trott att vi skulle hänga ännu. Nog förändras våra villkor hela tiden, nog förändras våra bostäder hela tiden.. Men vi håller ihop i vått och torrt. och jag lever efter förhoppningen om att det alltid kommer vara så.
Soulmates never die - Placebo
Vi hade trott att jag skulle vara den som skaffade barn först (jag kallas inte tant och mamma av en slump)
Tunis skulle vara den som mest troligt skulle bli på smällen och Penny pain skulle vara den som var minst troligt skulle skaffa barn tidigt trots att hon ville det.
Nu några år efter är läget betydligt förändrats.
Jag som började studera till socionom (det var ju inte ens tanken att jag skulle bli det, jag hade mitt sikte på lärare) och som ja under en del omständigheter inte kommer skaffa barn inom de närmaste åren.
Tunis hon kommer snart flytta till Oslo för att skaffa pengar och ut och resa, hon har inte helt bestämt sig vad hon vill och hur det skall gå till när hon bestämmer sig. Så hon passar på att göra det mesta av denna situation (med andra ord flytta till Norge, vilket jag tror är en strålande ide)
Penny Pain har precis fött en stjärna, hon bor tillsammans med sin karl och sin nyfödda dotter i malmö och mår strålande. Vi hade nog drömmar när vi var yngre, drömmar vi trodde var oövervinnerliga och mål vi trodde vi skulle kunna nå mycket tidigare än vi gjorde. Men ju äldre vi blivit ju mer har våra drömmar och våra mål förändras.
Man är naiv när man är ung (nog för att vi ännu är det, men ändå) och man tillåter sig drömma om allt och ingenting.
Det som förvånar många människor är att vi fortfarande håller ihop trots att vi är så enormt olika.. det har varit få som trott att vi skulle hänga ännu. Nog förändras våra villkor hela tiden, nog förändras våra bostäder hela tiden.. Men vi håller ihop i vått och torrt. och jag lever efter förhoppningen om att det alltid kommer vara så.
Soulmates never die - Placebo
Kommentarer
Trackback
