TantAsta

"Han tuggar kex åt alla duvor
spottar ut det sen framför dom
Ja, han måste mata duvor
Han säger
"Ja, för annars kanske dör dom"

Han, ignorerar det jag säger 
låtsas som han inte hör
Jag betyder ingenting nu
bara om jag kanske dör
Jag betyder ingenting nu
bara om jag kanske dör

Men,
vi har inte råd att sura
jag kan tugga här intill
Jag vill bara vara med dig 
vi kan, mata duvor om du vill

Jag vill också vara med här
Engagera dig i mig
Jag vill bara vara bredvid
vi kan, mata duvor om du vill
Jag vill bara vara bredvid
vi kan, mata duvor om du vill

Vi kan,
mata duvor, ankor, elefanter och giraffer
Vi kan åka hem och låsa alla dörrar
Vi kan åka ut och bygga egna öar
Vi åka hem och drömma alla drömmar
Vi kan åka hem och lämna porten öppen
utifall vi vill springa ut i sömnen

Vi kan somna in i likgiltighetens dofter
eller spilla blod i någon revolution
Vi kan vakna upp till verklighetens monster
eller dränka dom i någon religion

Vi kan göra vad du vill
Jag vill bara va bredvid
Jag vill vara här bredvid
Vi kan, mata duvor om du vill"

Ännu ett fall för den glada fasaden.
Det small i det lugna i det harmoniska.
Energin är borta, glöden är aska.
Ett hål i marken öppnade sig och det valdes att hoppa istället för att stå emot.
Det finns alltid en topp och en botten, alltid en storhetstid och ett fall.
Kråkor på ett bröllop och svanar på en begravning.
Förvirring, Förtvivlan, Fortlevnad.