Hero

Hello hello.
Tillbaka till skellefteå efter en helg i Malmö.
Underbart skönt med semester som jag fördrar att kalla det för. Skönt att få komma till okänd mark med kända personer.
Vi vandrade över malmös gator (sjukt med folk överallt, helt hopplöst att komma fram och med barnvagn dessutom) och tog tåget till Danmark. Tyvärr regnade det hela tiden så vi tog skydd på en restaurang och åt god fet mat. Sjukt fet mat och sockerbaserade små godisar har representerat denna helg. Ost i massor och Godis. Mycket tillfredställande för allt utom vikt och tänder.
Iaf så sprang jag och Yes in på bodies utsällningen och såg på uppbyggda människor av riktiga muskler och senor.. En aningens äckligt men ändå väldigt intressant. Det var svårt att förstå att allt man såg faktiskt var på "riktigt" döda donerade kroppar som man pusslat ihop så att vi levande skall förstå.
Var på ikea också.. jisses vad folk det är en söndag bara sådär.. Hittade en hel del som jag vill ha men som jag inte hade varken plats för eller råd med. Mycket irriterande. Köpte dock en rotmos mosare, praktiskt då min dumbo gör rotmos för gämnan. Men det stillar inte mitt Jag vill ha humör.
Förskte prata danska och malmöska. Gick sådär må jag säga. Danska är nog det mest osexiga språk som finns. jag tror faktiskt finska är bättre.
Det lilla knytet Frenny har varit en fröjd hela helgen. Hon är bedårande söt och otorligt snäll. Gnällde bara lite när hon var hunhrig och när hon gasade på. Trodde inte jag skulle bli så facinerad av den där lilla människan, men jag vart


lamslagen vid bara synen på henne. tror jag pratade mer om barn än själva Pain som har fött henne.
Mår fortfarande fruktansvärt illa.. Tyvärr har detta kommit till den grad att det börjar bli fruktansvärt frustrerande. Att behöva sätta sig ner mitt i regninga danmark för att man mår så illa och marken verkar gunga är inte roligt. Ingenting jag gör verkar lugna mitt illamående. Avslappning, samarin, novalucol, banan, lugna andetag. INEGNTING hjälper mot detta. Tror det börjar bli dags att uppsöka en läkare. Fast jag vet att de inte kommerk unna hitta felet. Kan vara stress o och för sig. Hopplöst iaf.
Dags att plugga.
Saknar Frenny och Pain.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0