the heart of life

Här sitter man nu en fredagkväll alldeles ensam i sitt rum.
Har inte gjort mycket vettigt idag som jag hade hoppats att jag skulle ha gjort. Dock dragit ett varv runt de där broarna, testat ett nytt recept, druckit en mycket god irish coffe och gjort ett armband tillsammans med Staffan, eller han har gjort ett och jag ett. Och så har jag ju sett Idol också. Ja det är nog det jag har gjort denna eftermiddag och kväll.
en lugn kväll, en sådan dag som behövs i bland, då saker och ting löper med ett enormt lugn. Väldigt skönt, var länge sedan. Det är bra när vardagarna inte ser likadana ut. Det har varit många dagar nu med tjo och stim. Mycket skratta och mycket att göra men ingen dag som haft ett lugn över sig.
Märker själv vilken skillnad det blir på mitt humör. Jag är lite mer harmonisk i dag än tidigare.
Haft alldeles för mycket att tänka på för att vara till något sällskap alls. Tror inte att alla tankar kommer att lösas i min skalle men jag tror jag kan ta en paus nu, vila ett tag från dem och bara göra det jag skall.
Skulle vara skönt som omväxling. Har varit alldeles för vresig, tråkig och alldeles för tankspridd på senaste tid. Jag säger saker och förtränger dem, jag ler och är glad men saknar helt energin som borde gå till det där leendet. Men nu skall det bli ändring på det hela.
Man kan inte gå omkring i dimma hur länge som helst.


Har en period också då jag saknar en massa. Men nästa vecka skall jag ÄNTLIGEN få träffa den lilla solstrålen Frenny. (Hoppas iaf hon är en solstråle då, dålig på små barn som skriker) Skall bli skönt att bara få åka bort ett tag också och få träffa nära vänner (de som står en närmast och som har gjort så under flera flera år) och bara få prata strunt över te och dåliga filmer. Har verkligen saknat den tiden då vi fikade så mycket.
Vi hade en tid då vi fikade och rökte bort vår vardag.. fikandet blev aldrig en vardag trots att vi fikade varenda dag. Vi var gladare då, annorlunda, vackra och naiva. (låter som jag är 50 och minns tillbaka, men ibland känns de där åren som 100 år bort, vi har utvecklats och förändrats så mycket).

Jag minns när jag kom hit också, och träffade Birdie. Vilken skillnad det blev på livet. Det tog ett skutt i rätt riktning här uppe. Hon gjorde att livet här inte blev så förbannat kallt. Hon var inte en klick människa, utan som en träd människa. Ni vet så som ett träd är, det blir lite större för varje gång man går förbi det. En dag är det större än en själv och man förundrar och undrar när sjutton det hände.
Min fundering är dock hur student livet skall bli utan henne precis mitt emot mig (?)
Det kommer bli bra allting i Ume, det tror jag verkligen.
 För vi som känner varandra från här, kan omöjligen få en dålig tid.

Dags att klura på om jag skall fixa mer med bilderna eller om jag skall göra ett armband eller om jag skall se den där dokumetären jag velat se såååå länge nu..

I want to fly high over the rainbow!

Kommentarer
Postat av: paj

vi kommer få det jättebra i ume cajse... oroa dej inte :)

2008-10-12 @ 15:06:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0