Is this your war to win?

De pumpar in blod i henne för att hon skall bli bättre, de fick henne att stå för att se så att operationen gick bra. Hon är 90 och har left ett helt liv, när ja gsittero ch tittar på henne så funderar jag sakta på om det verkligen är värt det, kan det verkligen vara värt att försöka hålla henne i livet så länge till. Hon orkar inte mer och hon ville inte längre. Men ändå, de pumpar in blod i den morfintrötta kroppen. Hon är min farmor och så länge jag kan minnas alltid funnits där, där i huset sittandes i den gröna fåtöljen eller plockandes med äpplen eller andra frukter. Hon är en stål lady, en som kan äta vad som helst utan att bli sjuk, en som alltid orkar fast hon inte egentligen gör det. Hon har left sitt liv, och hon vill inte mera. Men de pumpar blod in i henne för att hon skall bli frisk. Jag minns då min farfar levde, hon var lyckligare då, hon hade honom. En knepig man som många inte förstod sig på, men hon älskade och tog hand om honom in i det sista. Han dog hos henne, han behövde aldrig vara ensam. Men efter det gav hon upp. Men de pumpar blod in i henne för att hon skall bli bättre.
Jag hoppas för deras skull att de blod hon får är friskt och ger henne den ork hon behöver för att klara detta. Hon är min Farmor och jag vill inte se henne lida så som hon gör nu.

Förutom allt detta så lever livet på Gotland som en dans på rosor. Jobbet går som det går, det är samma som alltid och ibland får man inte sitta still i mer än 5 min och ibland så sitter man mest och glor. Men det rullar på och jag trivs med det.
Träffat penny pain och hennes frenny (dock ligger frenny i magen). Hon är stor och såååå fin. Massvis med beby snack och massvis med frågor och allt sådant hit och dit. Träffat alla andra också, och det känns strålande.
(det är skumt hur man kan få livet att låta så lyriskt och vackert, men helt ärligt om man bortser från det med farmor så är livet här kanon just nu. i slutet av sommaren kommer jag längta härifrån så jag får passa på att njuta när jag kan)
Birdie var här och hälsade på, så vi lekte turister på fårö.

"Yours is the first face that I saw.
I think I was blind before I met you.
I don't know where I am.
I don't know where I've been.
But I know where I want to go."


Kommentarer
Postat av: paj

tiiitta så mysigt ni måste haft det! lilla nell å lilla cajse. beklagar situationen med din farmor. har tänkt mycket på de äldres situation och hur vi projicerar vår rädsla för döden på dem... hoppas allt blir bra till slut me na! kraam

2008-06-30 @ 12:46:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0