TantAsta

Till Pajsan.
Vi vandrar genom mörker för att finna ljuset.
Överallt går vi för att finna det där rätta, det där som får oss bli sådär riktigt lyckliga.
Rosa sockervadd, fjärilar i magen utan att vara förälskad, den där platsen i skogen som ingen annan kan hitta mer än just en själv.
Överallt går vi för att hitta det där lilla lilla extra, det där ljuset som alla pratar om hela tiden.
Undertiden snor tiden meningen med livet, klockan tickar. 
Vi orkar inte, vi hinner inte, vi vill verkligen inte stanna upp för att lukta på blommorna.
Alltid på jakt efter lyckan.
Men stopp, stanna och stå still, var för ett ögonblick bara den du är.
Lås in dig, kryp upp under tecket, tänd ljusen och tänk.
Låt tiden få stanna och bara njut av den du är, de tankar du måste lösa, de är en del av dig.
känn ingen skuld, känn ingen skyldighet till någon annan än dig själv, ditt eget vackra underbara själv.
Vinn över tjuvarna som tar din energi, vinn över människorna på gatorna som vill så mycket, vinn över livet och sluta leta efter meningen.
Titta rakt fram och sök på egen hand, i ditt egna lilla rum, där du och bara du är helt trygg och behöver vara för att kunna segra över världens problem.
Låt varje avgrund bli ett berg, be någon kasta ner ett rep och klättra upp.
/C

Och min Birdie skiner som en sol.