TantAsta

Läste just en blogg. En tjej som blivit kallad mullig, och nej det var hon inte så det tåls att fundera på varför någon har sagt det till henne.
Kom på när jag var liten och jag frågade min mor om jag var tjock. Min mor svarade ärligt "nej du är inte tjock, men du är mullig, och det är inget fel." Jag har alltid sett mig som mullig, aldrig smal eller tjock, utan mullig har varit min egen definition på mig.. Jag gnäller ofta om min mage och om min haka. Men det stör mig inte i det stora hela, jag anser att en "kvinna utan mage är som en säng utan kudde", detta gäller inte alla, vissa människor kommer alltid vara riktigt smala och det är fint det med. Men på mig, hur skulle jag se ut om jag helt plötsligt inte hade en liten mage där?
Däremot så vill jag ha en kropp som är tränad, inte tränad smal, men en kropp jag kan säga att den är hälsosam. Så är ju inte fallet nu när jag mest sitter i soffan än tar en promenad, hellre framför datorn än på gymmet. Detta gör att orden som kommer ut ofta formas som att "jag är tjock" i stället  för att jag är otränad. Så nu var det sagt!!
Men efter nyår blir det andra bullar då det ska bli kom i gång i hela familjen då vi alla ska sätta krav på varandra (hela min familj utom två kan ses som ganska förbannat lata). Kanske bör jag nu ta och förmdela att dettta handlar om hälsan och inget annat, de sjukodmar som finns i vår släkt verkar vara förbannat genetiska och det är ingen av oss som vill ha dem när vi blir gamla och grå, och det går att förhindra om man tränar. Men sen är vi också väldigt mycket för det "goda" livet.  Nog sagt!
Man ska leva hälsosamt, alltså träna och äta bra, men ALDRIG glömma bort att njuta av det som är onyttigt!

Nog sagt.