The end of the world.
I morgon gott folk åker jag till mjällom. (världens ände)
Jag och Birdie ska mysa och bada (om inte ovälkommet besök kommer förståss, vilket vi tror och detta förstör hela tanken men vad göra?) På fredagkvällen blir det dock mys och självklart idol. Hur jag nu ska överleva att inte skrika och svära, jag har förstått att det inte är vad man gör hos människor som är relativt främmande. Men det ska nog gå, eller? Önska mig lycka till.
Lördagen väntar bad (eller?) och utång. Allt är nerpackat och allt planerat (hoppas jag, för jag är på skrämmande mark och förlitar mig helt på Birdie).
Söndagen blir det hemmåt gång.
Även om jga kommer att sakna kära villagatan (jag har blivit en parasit som bara vill vara hemma och mysa jag, hualigen) så ska det bli sjukt skönt med miljöombyte, släppa stressen och allt runtomkring, kan behöva resan luften i skallen. Dessutom slår det aldrig fel med att tillbringa en helg med Birdie :)
Jag gillar parenteser bara så att ni vet. Min nya grej.
Veckans fråga blev till månadens problem som utvecklade sig till ett livslångt sökande av svar.
känns skönt att man vet att man alltid kommer att behöva tänka. Jobbigt när tankarna försvinner (som om de kommer göra de för vissa av oss)
Funderat mycket på vänskap iallafall dessa dagar. Som så många andra i mitt liv.
Kom på att Vänner är ingenting man får, de kommer inte heller bara till en. MAn hittar människor som mna upptäcker är lite annorlunda än andra, lite bättre kanske man kan säga och sen hoppas och kämpar man för att det ska kunna bli en vänskap. Allt verkar så självklart men jag har kommit på att det verkligen inte är det och att missförstånd så förbannat lätt uppstår.
Det är dock alltid svårt när det finns människor i omgivningen som INTE är omtycka av en själv. Det ställer till massvis med skit. Men vad göra? man kan inte älska alla har jag förstått.
Nog snackat om all skit och tankar. (ibland kan man fundera på om man skriver annat än deppressiva tankar, och det var ju det som var hela poängen att det inte skulle ske här då jag blivt tillsagd att rycka upp mig och sluta vara sådant)
Livet är en bra grej iallafall. Det är bra att leva. (sen kan man fråga varför man ska misshandla sig själv hela tiden, men det är en annan sak och nog snackat om sådant som sagt)
"Words are flowing out like endless rain into a paper cup,
They slither while they pass, they slip away across the universe
Pools of sorrow, waves of joy are drifting through my open mind,
Possessing and caressing me. "
Jag och Birdie ska mysa och bada (om inte ovälkommet besök kommer förståss, vilket vi tror och detta förstör hela tanken men vad göra?) På fredagkvällen blir det dock mys och självklart idol. Hur jag nu ska överleva att inte skrika och svära, jag har förstått att det inte är vad man gör hos människor som är relativt främmande. Men det ska nog gå, eller? Önska mig lycka till.
Lördagen väntar bad (eller?) och utång. Allt är nerpackat och allt planerat (hoppas jag, för jag är på skrämmande mark och förlitar mig helt på Birdie).
Söndagen blir det hemmåt gång.
Även om jga kommer att sakna kära villagatan (jag har blivit en parasit som bara vill vara hemma och mysa jag, hualigen) så ska det bli sjukt skönt med miljöombyte, släppa stressen och allt runtomkring, kan behöva resan luften i skallen. Dessutom slår det aldrig fel med att tillbringa en helg med Birdie :)
Jag gillar parenteser bara så att ni vet. Min nya grej.
Veckans fråga blev till månadens problem som utvecklade sig till ett livslångt sökande av svar.
känns skönt att man vet att man alltid kommer att behöva tänka. Jobbigt när tankarna försvinner (som om de kommer göra de för vissa av oss)
Funderat mycket på vänskap iallafall dessa dagar. Som så många andra i mitt liv.
Kom på att Vänner är ingenting man får, de kommer inte heller bara till en. MAn hittar människor som mna upptäcker är lite annorlunda än andra, lite bättre kanske man kan säga och sen hoppas och kämpar man för att det ska kunna bli en vänskap. Allt verkar så självklart men jag har kommit på att det verkligen inte är det och att missförstånd så förbannat lätt uppstår.
Det är dock alltid svårt när det finns människor i omgivningen som INTE är omtycka av en själv. Det ställer till massvis med skit. Men vad göra? man kan inte älska alla har jag förstått.
Nog snackat om all skit och tankar. (ibland kan man fundera på om man skriver annat än deppressiva tankar, och det var ju det som var hela poängen att det inte skulle ske här då jag blivt tillsagd att rycka upp mig och sluta vara sådant)
Livet är en bra grej iallafall. Det är bra att leva. (sen kan man fråga varför man ska misshandla sig själv hela tiden, men det är en annan sak och nog snackat om sådant som sagt)
They slither while they pass, they slip away across the universe
Pools of sorrow, waves of joy are drifting through my open mind,
Possessing and caressing me. "
Kommentarer
Trackback
