Coconut Skins

Jag har nu suttit och funderat en del på den bästa utav alla texter det finns, låttexter då. Och jag kom inte på en enda, trots
att det finns hur många som helst. Spontant dök "han tuggar kex" med Laleh upp i mitt huvud. Det är nog bland de bättre
av texter jag vet. Varför vet jag inte , det är nog bara så.
Men sen kom jag på Damien Rice, hans texter är enormt vackra och tilltalande. Bland alla han skrivit så är det just
Coconut Skins som fastnat i mitt huvud. Jag fullkomligen älskar den texten. Den är en mitt i prick låt, den är en skrika
med låt, den är fy fan vad bra den är låt. Så här kommer texten, läs och njut.

"You can hold her hand
And show her how you cry
Explain to her your weakness
So she understands:
And then roll over and die!

You can brave decisions
Before you crumble up inside
Spend your time asking
Everyone else's permission:
And then run away and hide!

You can sit on chimneys
And put some fire up your ass!
No need to know
What you're doing or waiting for:
But if anyone should ask?
Tell them I've been licking coconut skins
And we've been hanging out!
Tell them God just dropped by to forgive our sins
And relieve us our doubt

You can hold her eggs
But your basket has a hole
You can lie between her legs
And go lookin' for:
Tell her you're searching for her soul!

You can wait for ages
And watch your compost turn to coal
But time is contagious:
Everybody's getting old.

You can sit on chimneys
And put some fire up your ass!
No need to know
What you're doing or looking for:
But if anyone should ask?
Tell them I've been cooking coconut skins
And we've been hanging out!
Tell them God just dropped by to forgive our sins
And relieve us our doubt."

Kan inte trolla, kan inte ens fånga intresset, men jag står här.
En som alltid kommer in trea, en som försöker men aldrig kommer hela vägen fram.
Men jag står här, alltid står jag här. Väntar på att bli upptäckt, att bli sedd.
Varje kväll är densamma, varje morgon densamma och varje dag densamma.
Men jag står kvar, för jag väntar på genombrottet, dagen då jag får trolla för era ögon.
Låta er häpnas, låta sorlet gå genom salongen, viskandet av "hur gick det där till?", stunden av total förtrollning.
Ja jag står här, jag kommer stå kvar här tills någon ser mig och förstår mig.
Risken finns att jag blir bortglömd innan jag blir igenkänd, risken finns att min stund är över för längesedan.
Men jag vill inte ge upp, kaninerna skall få hoppa ur min hatt, männsikor skall få försvinna från brinnande burar.
Min stund ska komma, och jag skall lyckas.
Men jag kan inte trolla och ert intresse har jag misst för längesedan, men jag kommer att stå kvar.
För jag ger inte upp.


Medelhavsbröd!

Here comes Kiruna.. Jag lovade Kiruna ett recept för cirka fem månader sedan om inte mer, och som alla vet så är min snabbhet inget att direkt hänga i granen så. Här kommer i alla fall receptet.

15 g jäst
3 dl ljummet vatten
2 msk olivolja
1 msk honung
1 msk flingsalt
2 ½ dl durumvetemjöl
4-5 dl vetemjölspecial

Blanda ut jästen och vattnet först, sedan i med resten, knåda och låt jäsa i 30 minuter.
Tryck ut degen i en rektangel, tryck inte kavla (enligt laila som i laila bakar så skall man inte kavla då försvinner all luft och degen blir inte lika bra som den kan bli.)
Lägg på soltorkade tomater, och vitlök. Detta är efter smak, jag har runt en liten burk med tomater och ca 6 klyftor vitlök, men allt är en smaksak.
Rulla ihop till en kran, eller en vanlig lång "bulle" så att den ryms på en plåt i alla fall och låt jäsa i ytterligare 30 minuter.
Sedan in i ugnen på 200 grader i 25-30 minuter.

Varsegoda mitt icke veganska medelhavsbröd. Lycka till!

I've failed soo many times saying i'm gonna change


Är det egentligen inte lite underligt att man skriver om sitt liv såhär på nätet? Att man lägger ut sig själv som någon form av bok och tycker att andra människor skall läsa? Kan det var så att man skriver för sina vänner, eller är dagböcker omoderna och opraktiska att ha med sig när man ofta har med sin lilla bärbara och nät finns ju överallt nuförtiden..?
Jag har ingen aning om vem som läser, jag vet inte varför jag skriver, men jag vet att jag gör det när andan faller in. Punkt på det.

Saker som har hänt är: Syster har varit här. Hon är som hon är, och hon kallar mig speciell (inte speciell som i, du är speciell för mig utan speciell som att du är ju förbannat speciell du) Hon kom upp en fredag morgon och åkte en måndag. Vi två lyckades klunka lite vin, hon fick möta trollen här uppe, se Umeå och även snöhögar vilket hon inte alls tyckte var så exotiskt. Vi gick på bio och såg en film om snabba bilar, det uppskattades. Vi satt och pratade i evigheter, hon fick också laga mat vilket jag i mina nu fullaste förstånd inte alls begriper. Men det blev gott så jag får ge henne lite cred för det i alla fall. Hon glömde också smycken och glasögon vilka jag har visat ytterst lite intresse i att skicka ner till henne. Det är nästan 200 meter ner till posten härifrån, ni förstår ju problemet.
 

Saker som hänt är:
Jag och Marach vart utbjudna på galaj en onsdag bara sådär, det var Birdie med men hon gick hem efter ett tag. Jag och Marach lyckads i alla fall sluka oss fem öl var och lullade glada hem med vetskapen om skola klockan åtta dagen efter. Men när vi kom hem så upptäckte vi efter ett tag att sophuset brann och vi fick minsann ringa brandkåren som kom för att ta hand om det stackars huset som stod i lågor. Den natten förälskade jag mig i de syrgasbeklädda männen. De skötte sig strålande. Med andra ord kom vi i säng klockan fyra. Det vart ingen skola klockan åtta, inte heller vid tio utan vi lunkade dit till klockan ett istället. Vi såg nog inte lika vackra ut som resterande befolkning i skolan, dock var vi på plats och gjorde vårt yttersta.


Saker som har hänt är: Jag och Birdie hade vin kväll med allt möjligt gått till. Vi mumsade och spelade någon form av hur väl känner ni varandra spel. Vi känner varandra ganska väl faktiskt. Med en liten förvirring kring en viss dams egoistiska sida, där var vi inte alls överrens. Kom krypandes hem i natt runt fyra då också, det blev inte att visa den goda sidan till i morse när fröken M fick besök vid tio. Jag sov då..

Saker som har hänt är:
jag bakade morotsbröd i dag. Men det smakade naturligtvis en massa jäst IGEN. Jag begriper inte alls vad jag gör för fel, anser att min bakning uppnår alldeles bästa resultat och förstår inte detta med den skumma smaken av jäst. Utseendemässigt så ser all min bakning ut som någon form av tågkrach  men det skyller jag starkt på att jag inte har de "estetiska" gener som jag önskade mig vid födseln. Ofödda barn har tydligen ingen talan.

Saker som inte inträffat är: Det där med Gymmet är vist inte min grej, jag är alldeles för lat och lever lite på att få klaga på att min mage växer för vardag.. Snart kommer nog människor gå på att jag är gravid. Nej då, men jag är inte direkt känd för min sportiga sida. Men i morgon så skall jag slå till på lite bodypump om inte min skalle ramlar av IGEN. Lider ju av migrän med gämna mellanrum och de senaste dagarna så har huvudet varit som ett krypin för små tomtenissar med hammare. Alltså jag har inte varit mitt fullaste karismatiska jag.

Saker som inte inträffat är: Jag har inte börjat packa. Mest för att jag verkligen inte orkar, ja VILL inte flytta igen. Jag trivs.. Nja kanske inte så mycket med staden, men jag trivs med lägenheten och fröken M. Jag vill inte flytta igen. Nu skall jag ju flytta hem vilket inte heller känns så bra. Eller det känns alltid bra att åka hem, men inte att flytta tillbaka till ön. Osäkerheten inför hösten är hopplös och det hänger verkligen över mig som stora grenar från en ek. Jag känner mig sådär nöjd med framtiden just nu. Så därför har inte jag börjat packa ordentligt än.

Saker som inte inträffat är: Min förträffliga lista på frukter och annan mat har jag inte publicerat, den står dock helt klar för mig i huvudet. Så jag lugnar alla som har väntat (?) på min lista av saker jag inte äter och det jag äter, den kommer såklart när jag orkar.

Så nu har jag vräkt ur mig saker igen, och jag känner mig inte tomare och inte heller lyckligare, men mer tillfredställd kanske.
"It's getting late I think my time is runnig out
No one special nothing lasting within sight
How should I stay calm when panic lies just ahead,
Everone can see my youth hanging by a thread"


RSS 2.0