TantAsta

Min vän Pajsan är inte känd för sin god mat, hon är känd för att försöka göra god mat dock. Vilket i sin tur är en stor skillnad. Så alltså handlar denna berättelse om hennes tappra försök till att laga god och uppskattad mat.

Vi var på besök i Uppsala, en med urinvägs infektion och en med ett gott humör. Vi var alltså två.
Väl framme så vart vi severade lunch. Pajsan hade följt en kokbok om Indisk mat och trots att hon inte själv var nöjd med resultatet så tyckte vi ändå att maten var god. Dagen gick och förvandlades till middags tid. Nu kom vi till den stora utmaningen, soppa och någon form av sallad till detta. Vi vart uppdelade i lag, jag var skulle med Pajsan ansvara för soppan. Den såg enkel ut att göra, men vid första provsmakningen föll det varken henne eller mig i smaklökarna. Så Pajsan började ändra om i receptet.
Smelly fick uppdraget att fixa den enkla salladen med smak av indien. Herren i huset skulle plocka undan efter lunchen som han själv inte varit med på.

Tiden kom då det var dags att äta denna soppa och denna sallad. Tiden kom och vi försökte med allt vad vi förmådde att njuta av måltiden. Pajsan tycket minsann att hennes soppa var någorlunda ätlig, Smelly hade inga problem med varken det ena eller det andra. Jag min stackare fick äta den äckliga soppan (den utan köttbuljong i). Men ingen, verkligen ingen slog Herren i huset. Han höll på att kräkas. Och så avslutades den måltiden då ingen var ordentligt mätt och ingen särskilt nöjd. Men mat fick vi och Pajsan nämde något om att BARA laga köttbullar i fortsättningen.




Har en stackars pojke i palatset! Han tror han har fått pesten och har sovit i cirka 23 timmar. Det kan vara en normal feber eller så är det ingenting alls. Ska tvinga i honom en massa nyttigheter snart, och glass förståss. För sen när det är dags för att bege sig mot Tunis och Robstar finns det ingen plats för sjukdomar och då framförallt inte pesten.