TantAsta

Saker man gör i stället för att plugga..
-Sola
-Laga mat och sedan äta i ca två timmar mer än vanligt.
-Städa, sinnessjukt roligt när man inte har tid.
-Vara allmänt uttråkad och gnälla
-Se om man kan hitta saker på youtube
-Kolla alla ens bilder typ 7000 gånger extra, bara för att se om man missat någon.
-Fundera på hur allt hänger i hop
-Störa folk i deras vardag
-Korsord naturligtvis.

Du är inte som andra, det irriterar.

Ja nu sitter man här, med världens magvärk IGEN. Jag blir tokig, precis när jag trode att det var över så kom det tillbaka med dunder och brak. Orka ha ont hela tiden, måndag blir det farbror doktorn sägs det men jag vet inte, är skeptisk. Skall till en naturläkare i sommar, mindre skeptisk till detta. Bara jag kan få någon ordning på allt så blir jag glad, en liten lösning.

en människa tappar sig själv när han pratar för sig själv, ge honom en mask och han berättar sanningen.


Dagen som varit har mest bestått av plugg (haha) och solning och städning. Jag har varit redigt oeffektiv medans min dumbo varit sjukt effektiv. I morgon efter allt så skall jag också bli effektiv, det har jag bestämt. Nu är det nog med all lathet. Byebye till den.

Jag och Birdie pratade mycket om förändringar till hösten. Kanske för att vi verkligen vill men också för att det är skönt att planera och ha något att se framemot. Vi har bestämt mycket, och vissa saker kommer bli glömda medans andra kommer ske.
Italien är dock ett faktum, det skall bara bli så. Sen får vi se vad som händer. Kan bli en spännande höst.
Skickade post till Birdie, jag tror jag skrev en text som jag nu talar helt emot. Man har sina ljusa stunder 15 min om dagen, resten är bara gojja.

You are my star

Varför kan inte alla bara bete sig? Ibland klurar jag på hur många det är som konstant har på sig en mask som de själva tror är "gullig" och uppskattande. Nå må så vara att alla inte stör sig, kanske inte ens reflekterar över det, men ändå en del människor verkar ha problem med kontakten med sig själva. Flickig och gullig är roller som kan vara svåra att styra, tydligt det... (svammel)

Farewell, time to sleep.

Dags att studera, eller?
Vart sjuttsingen flög all motivation, jag vet ju att jag måste klara denna tenta men ändå så förmår jag mig inte att plugga i mer än 15 min i sträck.
Ibland önskar jag man kunde byta ut hjärnan och få en som fungerar lite bättre under dessa tider. Jag kan ta tillbaka min hjärna när jag skall jobba, då är man mer som en robot, ny information kommer in och den stannar. Men med all teori är det såååå mycket sämre. Konstigt egentligen, jag minns fortfarande ett samtal jag hörde i förbifarten på båten för flera år sedan. Men jag kan inte förmå mig att minnas vad variablar och hermaneutik är. Minnet är selektivt.

Stockholm nästa vecka. Skall äntligen få träffa Tuna och få sitta och prata minnen och skratta åt allt som en gång var. Skall träffa Milano också och fira broder som skall ta studenten. Allt som man behöver innan man kommer till ön för att börja arbeta. Skall bara finna en bra studentpresent, min fantasi är noll när det kommer till det.. tips?

Nja kanske är det dags att ta sig samman och göra det man skall. Typ käka mat för jag lär behöva energin..

"Sucker love is heaven sent
You pucker up, our passion?s spent
My hearts a tart your body?s rent
My body?s broken yours is spent

Carve your name into my arm
Instead of stressed I lie here charmed
Cause there?s nothing else to do

Like the naked leads the blind
I know I?m selfish I?m unkind
Sucker love I always find
Someone to bruise and leave behind
All alone in space and time
There?s nothing here but what here?s mind
Something borrowed something blue
Every me and every you "

Nu har jag mått dåligt alldeles för länge för att jag skall orka mera. Att vara förkyld är väl en sak, men detta förbannade illamående får mig att helt tappa alla krafter som jag har. Jag orkar faktiskt inte mera.
Att ligga och må skit på kvällarna får mig att tänka och tänkandet får mig att inte somna. en och en halvtimmas stirrande i taket är inte alls det jag vill klockan typ 2 på natten. Jag vill bli frisk. Tyvärr verkar det som att det kan behövas en läkare för att kirra min irriterande och trasiga kropp. JAG VILL INTE MERA.. Verkligen inte alls mera. Går dagen var irriterande jobbig, jag som var beredd på skratt och att livet skulle snurra åt glada hållet fick gå och lägga mig för jag orkade inte. Hela dagen kände jag mig som en missanpassad pissmyra. Så är inte jag..

Jag är less på köket idag, jag har städat det två gånger på dessa två veckor som jag varit i svea, jag har ansträngt mig för att jag vill ha det fint och lite mer hygiensikt. Men vad sjuttsingen håller alla andra på med? Sen när man lämnar en tallrik framme själv i någon timma då får man skit för de. Vad vill alla egentligen? Att bara sluta bry sig och lägga av med att orka städa är inte ett alternativ heller för då kommer det alrig bli rent mer än en dag i veckan. HOPPLÖST. samtidigt skulle jag aldrig vilja byta detta boende med något annat. Jag trivs otroligt bra, jag har Hajjen och jag har min Birdie och naturligtvis pajsan, och så alla andra som förgyller vardagen så att man orkar alla dagarna. Nej jag trivs verkligen, det finns alltid nåe att hitta på och jag vill vara här. Men köket mina vänner det förbannade köket är äckligt större delen av tiden.

Jaha så kanske man inte kan göra omtentan för man har klantat sig igen, tack så mycket för att jag föddes utan motivation, målmedvetenhet och förstånd.
Dålig dag som ändå varit ganska bra. Ingen logisk förklaring på det dock. Trött är jag.. APA.

Nu väntar och längtar jag till Sthlm och Tonfisken, Milano och Broder.
Dags för matlagning..

- Första grillningen har inträffat. Vi valde att inte vara några old ladies anymore och slog till med grillning och got sällskap med en utgång. Maten och sällskapet kan man inte gnälla på. Men vad är det med alla svenskar och uteställen, varför blir alla människor som säkerligen är helt fridfulla och goa när lamporna är på som små djur när lampan är släckt? Jag får nog vara en old ladie på det viset, men jag gillar inte att gå ut mer än kanske en gång varannan månad, det räcker. Hemma bäst helt enkelt.

- Då har man skaffat sig en sambo/combo eller som ja föredrar en dumbo. Många må tycka att vi är totalt tossiga och dumma i skallen, det splar ingen roll. Jag har sällan gjort något stort som jag inte själv tror på eller går med på, med andra ord jag tror att detta kan fungera. Vist det kommer komma förbannat jobbiga stunder men ändå. Jag har bott liknande innan, det är bara att komma över det och gå vidare. Det skall bli en spännande och uppenbarligen vinglig höst.


- Gotland närmar sig med stormsteg. Kalkstens hawaii, mitt egna lilla paradis. Skal bli skönt att komma hem ett tag, och med tanken på att jag kommer att få åka därifrån blir det mkt roligare också. Och så kommer Birdie att hälsa på också, vilket piffar upp väldigt mycket.

- Helt slut idag. Efter att ha monterat en förbannad loft säng med en mindre migrän och två pronaxen i kroppen så orkar jag ingenting annat än att vara illamående just nu. Det blir schlager ikväll, det är förberett med kaka och kaffe/te. Inte för att jag är ett big fan of schlager direkt men vad sjuttsingen man får se det från någon ljus sida. Och det passar dessutom mitt illamående perfekt denna afton.


- Tänker ännu alldeles för mycket på alla barnen, saknar dem så enormt mycket. Jag saknar att väcka dem på morgonen, höra de gråta, skratta och jag saknar framförallt att livet är okomplicerat med dem. Jo en dag som denna önskar jag att jag fick vara hos dem och bara leka och mysa.


- dags att göra nytta, rummet ser mer eller mindre förskräckligt ut.. jag avskyr att det ser ut som en enda stor fet röra. Dags att få ordning på illamåendet också, såhär kan man inte ha det.

Hemma igen i det som skulle vara ett varmt Sverige, dock får jag nog påstå att trotts att den där solen skiner så är det inte så varmt. Men man kan andas frisk luft och man kan glädjas åt att det är ljust långt in på kvällen.
Allt här hemma är som det alltid varit men det är ändå anorlunda, vad hände med sammanhållningen? De sena kvällarna med te och skitsnack? Det är samma men ändå inte samma jäng som vi lämnade för sex veckor sedan. Men ändå det känns som om det aldrig varit något Bolivia i mitt liv, därför spenderade jag dagen med att undersöka alla bilderna för att försäkra mig om att jag varit där.
Bolivia är saknat det var detta med. Borta bra men hemma bäst har man ju hört alla säga någongång, dock vet jag inte om detta stämmer helt, jag misstänker att man kan ha det lika bra vart man än är någonstans beroende på situation.
Resan har varit allt och lite till som vi hade väntat oss, det bästa och det värsta som någonsin hänt. Allt var anorlunda, inte en enda sak var detsamma som här i svea. (jo möjligen att snickersarna hade samma pris) Vi levde och njöt och levde och hatatde. Men nu är vi hemma, nu är jag hemma och jag är ensam för första gången på 6 veckor. Jag har levt tillsammans med en annan i hela 6 veckor och aldrig varti ensam, men nu är det jag och musiken som existerar. Det gör mig inte så mycket, det är ganska skönt men underligt. Det är facinerande hur fort man vänjer sig vid saker och människor. I am like a bird.
Det är också facinerande hur fort saker ändras, det som var tidigare är inte samma nu. Eller har man bara fått nya perspektiv på saker och ting? Kanske såg man det bara inte innan, kanske såg man det men sket i det..? Hur som helst så är det här nu och man ser det med tydliga ögon (eller suddiga).. Livet blir aldrig som förr och det är nog endast enklast att lära sig att leva med det. Man får finna sig i det som ändras och leva med det som om det aldrig någonsin varit anorlunda. You are my star.
Sommaren kommer snart, hem igen, till familj, systar (som jag saknar fantastiskt mycket) och vänner som jag inte träffat på det som känns som evigheter och som jag verkligen längtar till.
Skall tillbaka till tanterna och gubbarna, bo tillsammans med en nyfunnen vän, och kanske inte träffa Penny (uscha vilken tanke) och leka liv så som jag känner det på ön. Rootless tree.

"But I'm dancing in the moonlight
It's caught me in its spotlight
(It's alright, alright)
Dancing in the moonlight
On this long hot summer night"

Syster gjorde mig glad med att önska en låt för mig i radion, dancing in the moonlight med Tihin Lizzy. Hoppas och dansa och le, jo att höra den låten påminner bara om henne och det gör mig lika glad varenda gång.

Mr.O en sång och en dans, vi tar det i sommar.

Vem ar den anonyma som lankat till min blogg?? jag kanner mig hedrad men ksulle vilja ha ett namn. Eller borde jag veta vem det ar? Troligen, men dock ockuperas min tid till att uppleva saker har. Det har  visat sig finnas mer an vad mina sma ogon trodde sig nagonsin komma till att se.

Vi har sagt hej da, for evigt, for tillfallet, ingen vet.
Vi har sagt hej da, till gladje och till smarta.
Vi har sagt hejda, till skratt och lycka.
Vi har sagt hejda, till grat och sorg.
Vi har sagt hejda, till livet som var sa enklet.
Vi har sagt hejda, forhoppningsvis pa aterseende.

Chicititos snurrar omkring i mitt minne, framor mina ogon och i allt jag gor.
Det var inte en upplevelse det var att lara sig att leva, att kunna se igen med oppna ogon vad som hander i varlden och antligen fa kanna hur det kan vara att finnas och existera i ett annat sammanhang.
Det blev nagot helt annat an vad jag hade vantat mig, jag trode det skulle bli hemskt och konstigt. Men det blev sa mycket lycka och gladje. att lara sig att gldjas at ett leende, nar nagon lyckas rita en kruva pa ett papper, nar nagon inte kissar i sangen, nar nagon hjalper en utan att man ber om det. Det visade sig ge mer an allt att fa en kram pa morgonen utan att man gjort annat an att visa sig i dorren. Det handlade om att skratta nar nagon skriker av fortjusning for att man lassas att inte se nagon dar den ligger under tecket i sangen.
Det gar inte att forklara med ord vad som har hant eller hur det hela har upplevts, bara att det var nog det absolut basta och det varsta som jag nagonsin gjort. Att saga hejda var sa mycket varre an vad jag trode. Nar en 4 arig pojke tittar pa en med stora morka sorgsna ogon och fragar varfor jag inte sklal atervanda da ar man inte sa mycket till manniska. Inte heller nar de ber for en och tackar for ens tid utan att nagon sagt det till dem att de skall gora sa. Man ar inte stor da, man ar inte stark da. Men de overlever, jag overlever, detta skall nog ga det med.

Tack syster yster, det varmde, det var uppfriskande. Dokc problem med att lyssna pa det, men jag forsoker..