TantAsta

Dags för nytt batteri?

Det är hemskt vad det händer grejer precis hela tiden och så fort allt är klart och skuret ska jag minsann annonsera ut allt med hull och hår. Men än är ingenting klart, förutom en sak som blir oklart om en annan sak går igenom.

Men för att uppdatera lite i alla fall så kommer en snabb resume från några dagar.

Hamnat i skärholmen och inte förstått varför jag inte varit där innan.

Blivit dyng sur från topp till tå.

Fått låna skor och strumpor av snäll vän.

Varit lite vilse på telefonplan.

Hittat vägen till rätt lägenhet och haft en toppen kväll.

Chockat en australienare bara sådär.

Varit Tunis lilla prao elev.

Blivit kallad för barnslig efter att ha förklarat hur man äter en gott och blandat påse.

Inte gått på bio som var planerat, men däremot hyrt en film.

Valvakat och blivit så arg att jag inte orkade vara vaken mera.

Insett att jag måste införskaffa ett elavtal.

Bokat en resa på tur och retur för ett dygn.

Blivit imponerad av syster mellans kunskaper i att hitta rätt.

Varit djupt ledsen, men bättrat mig.

Tagit till vara på dagen, åtminstone några.

Letat efter papper och inte hittat något.

Varit och besökt kusinen på jobbet.

Blivit bjuden på sushi av min farbrors fru.

Skrattat åt min mor, och pratat med min far.

Längtat oerhört till ön, men inte kommit dit.

Ja detta är lite av vad jag har pysslat med.

Nu börjar min åksjuka göra sig påmind.

Ibland hör man låtar som nockar en helt fast man vet inte riktigt varför.

Jag har bara inte fattat hur sjutton man lägger in ett klipp så ni får minsann söka själva

efter Regina Spektors låt Samson.

"Beneath the stars came fallin' on our heads
But they're just old light,"

Musik är speciellt, det hjälper en när man är glad och det tröstar en när man är ledsen.

Ett liv utan musik skulle te sig väldigt blankt. Och lika glad blir man varje gång när man hittar de

där speciella guldkornen.

Jag har tre låtar som är bara mina, jag lyssnar på dem när jag behöver dem. Det må låta

märkligt men ibland måste man höra vissa låtar som påminnelser. En för att påminna om att världen

är ful och hemsk men lika vacker ändå, att saker som är bra för mig inte fungerar för andra. En som

en påminnelse om hur jag själv beter mig och är och att saker alltid upprepar sig. En för att påminna

om att det går att ändra mönstret, det går att få ordning på saker och ting.

Jag skriver inte ut dem, för de är mina. Jag vill inte få dem analyserade av andra, jag vill inte höra

vad andra tycker om låtarna. De är mina och jag har dem och lyssnar på dem när jag måste och behöver.

Det händer mycket dessa dagar, jag känner mig oförberedd på vad som komma skall. Men jag trivs mitt i det hela

det känns som något bra.

You spent half of your life trying to fall behind
You're using your headphones to drown out your mind
It was so easy, and the words so sweet

Ett tomt hål fylls inte med luft, det stannar som det är. 

en gång.

Alltså nu sitter jag och väntar på att åka och hämta bilen som kan ta mig på ett litet äventyr.

jag förstår att jag inte behöva åka tre timmar innan bara för att, men jag vill inte köra mitt i all hetts trafik.

Jag är inte van så jag vill undvika det.

Men frågan är varför jag blir så nervös? Jag har kört i halka på motorväg en minilastbil med automatväxel. VARFÖR blir jag rädd för detta? Är det på grund av min märkliga incident, har den ettsat sig fast så pass mycket att det

ska hindra mig i resten av livet? I do not get it.

Hur som så ska jag försöka tänka på smelly när jag blir sådär nervös. Hon har lugnat mig på Mallis när jag körde statstrafik och motorväg där. Det gick ju bra då, inga garantier för att detta kommer bli bra. Men jag hoppas.

Måste ta mig i kragen och skärpa mig nu. det är på tiden.

Jag sa innan jag flyttade hit att jag aldrig i mitt liv skulle ta och springa till tågen.

Inte sjutton visste jag att jag skulle ha så fel, det gick fort innan jag började inse varför folk verkligen springer.

Det finns inte alltid många alternativ, eller så är alternativen mindre attraktiva än att få någon minuts motion.

Men ibland blir det fel i tidtabellen även om man springer som en dåre. Till exempel idag, jag sprang när jag insåg att tåget skulle rulla in och jag inte skulle sitta på tåget. Till historien tillhör att min käre vän skulle sitta på samma tåg, och där skulle vi också mötas.

Men mitt tåg som jag så vackert motionerade till var vist ett försenat tåg och min vän satt på tåget bakom mig. Men jag går av på rätt ställe och väntar, för snart rullar rätt tåg in på rätt perrong.

Väl på plats på perrongen glatt inväntandes så kommer tåget. Men vart sjutton och i allsindar är hon? Jo hon sitter kvar på tåget, för hon har helt glömt bort vart hon ska gå av någonstans och tror att jag ska hoppa på från rätt perrong där hon ska av.

Ojoj, hon fick hoppa av och vända.. Så kan det gå, hur snabbt och skickligt man än springer till tåget.

Här är ju min lilla virrhöna.

Goodbye to all my yesterdays
Goodbye, so long, I'm on my way

Tusen små pusselbitar som ska plockas ihop, det tar tid, de är så små. Vart passar alla samman? 

Hur ska det kunna bli helt om en bit fattas? Det tar tid, men det går.