Hjärta
"Man måste alltid vara berusad. Det är allt: det är det enda det är frågan om.
För att inte känna Tidens förfärliga börda som knäcker era skuldror
och böjer er mot marken, måste ni berusa er utan uppehåll.
Men med vad? Med vin, med poesi eller med dygd, allt efter behag. Men berusa er!
Och om någon gång, på trappan till ett palats, på det gröna gräset i ett dike,
i ert rums dystra ensamhet, ni vaknar, och berusningen redan är förminskad eller försvunnen,
fråga vinden, vågen, stjärnan, fågeln, klockan, allt det som flyr, allt det som kvider,
allt det som rullar, allt det som sjunger, allt det som talar, fråga vilken tid det är;
och vinden, vågen, stjärnan, fågeln, klockan, skall svara er:
»Det är tid att berusa sig! För att inte vara Tidens plågade slavar, berusa er utan uppehåll!
Med vin, med poesi eller med dygd, allt efter behag."
Den må vara märklig, men den tilltalar.
För att inte känna Tidens förfärliga börda som knäcker era skuldror
och böjer er mot marken, måste ni berusa er utan uppehåll.
Men med vad? Med vin, med poesi eller med dygd, allt efter behag. Men berusa er!
Och om någon gång, på trappan till ett palats, på det gröna gräset i ett dike,
i ert rums dystra ensamhet, ni vaknar, och berusningen redan är förminskad eller försvunnen,
fråga vinden, vågen, stjärnan, fågeln, klockan, allt det som flyr, allt det som kvider,
allt det som rullar, allt det som sjunger, allt det som talar, fråga vilken tid det är;
och vinden, vågen, stjärnan, fågeln, klockan, skall svara er:
»Det är tid att berusa sig! För att inte vara Tidens plågade slavar, berusa er utan uppehåll!
Med vin, med poesi eller med dygd, allt efter behag."
Den må vara märklig, men den tilltalar.
"Som det strålar från ditt hjärta
Som en motorväg av ljus
Genom hålet i mitt hjärta
Kommer räddningen till slut
Genom hålet i mitt hjärta
Och bakom murarna vid ån lämnar jag spår
Jag skrev mitt namn i vattnet
Så du vet var jag finns"
Din existens förnekas inte, trots att det inte finns en självklarhet i
varför den finns så nära, så intensiv, så förstorad.
Den finns där och den tillåts finnas kvar, det finns ingen kraft att mota bort den,
det finns ingen ork att ge förklaringar. Vems cirkel du har fastnat i står okänt,
vem som ska bryta den är ännu svårt att veta, att den ska brytas är den enda
sanning som bärs. Det finns ingen förklaring, det finns ingen sorg, bara tillfällig
glädje i något som en dag kommer att ta slut.
varför den finns så nära, så intensiv, så förstorad.
Den finns där och den tillåts finnas kvar, det finns ingen kraft att mota bort den,
det finns ingen ork att ge förklaringar. Vems cirkel du har fastnat i står okänt,
vem som ska bryta den är ännu svårt att veta, att den ska brytas är den enda
sanning som bärs. Det finns ingen förklaring, det finns ingen sorg, bara tillfällig
glädje i något som en dag kommer att ta slut.
Kommentarer
Trackback
