once a while



Jag ger en förklaring, för det behövs, om man skall gå vidare så måste
man erkänna att det är över. Det är som så att jag och Fröken M har
valt att splittra våran duo, vi är nu två på varsinn väg.
Ett gemensamt beslut som båda vet är rätt just nu.
Hur ont och jobbigt och hårt den än må
vara så är det just nu rätt. Vi kommer inte framåt tillsammans.
Mitt tillstånd varierar från dag till dag, varje dag är en ny fundering,
ett nytt humör. Att befinna sig i en form av bubbla där världen
utanför är lite av ett mysterium somkänns alldeles för långt borta
vissa stunder så är det inte så fullständigt lätt att bära på en egen vikt.
Är dock glad att världen inte stannar bara för att jag gör så.

Som grädde på moset så körde jag naturligtvis vilse idag,
trots en fin vägbeskrivningskrivet i blått på ett randigt papper.
Jag valde att först ringa till min handledare efetersom
det var det lättaste alternativet. När han inte riktigt kunde prata just då så
kom jag på att jag minsanns är född och uppvuxen här och så är
även mina föräldrar. Så ett desperat telefonsamtal till min mor som gick ut på
att jag förklarade en korsning hon troligen aldrig lagt märke till,
med en kort förklaring från hennes sida att jag nog borde ta mig till Roma.
Sagt och gjort efter massor med svordomar och annat irriterande
cirkulerande i huvudet så kom det helt plötsligt en skylt med
Stora bokstäver där det stod KLINTEHAMN.
Roma är alltså ingen helt hopplös plats.

Efter detta gick jag snällt och lämnade nyckeln till bilen till grannen
och lunkade hem. Här sitter jag nu och fryser.
Av någon anledning så vill inte värmen komma till just vår
femma. Så här får man dricka te och elda i spisen.
Det klagar inte jag på, dock hjälper inte det när jag befinner
mig i mitt orena rum. Så här får jag minsann använda
mina fina raggisar och alla tjocktröjor jag har.
Nej jag lever inte i en missär men jag tycker om att klaga.
och det bör nog tilläggas att jag inte kan sova när det är varmt i rummet.
På så vis gillar jag kylan.
Den ger mig god sömn under ett varmt täcke.

Dagarna här susar förbi, jag är nu ensam praktikant i Klintehamn.
E har fått åka hem lite tidigare på ledighet, så när hon kommer så åker jag.
I morgon åker även K och eftersom M också har åkt så blir jag precis ensam
scionompraktikant här på Hassela.
Snart är jag också ledig, om ca en och en halv vecka.

Men nu dags för sängen.






"Breathe me every time you close your eyes
Taste me every time you cry
This memory will fade away and die
Just for today, breathe me and say goodbye"





Kommentarer
Postat av: hanna

jag beklagar :( hang in there cajse lille.. jag tänker på dej. kram!!

2009-10-02 @ 13:22:43
Postat av: Karin

Jaa gotland Gör den:)

Tråkigt det du skrev om! Vars är du nu för tiden? Umeå?

Kram

2009-10-03 @ 14:36:47
URL: http://karint.blogg.se/
Postat av: jess

Men lilla van va trakigt! Hoppas det var av goda skal och att ni bada mar bra under omstandigheterna..

Manga kramar fran varmen!

2009-10-06 @ 22:52:14
URL: http://aggly.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0