Coconut Skins

Jag har nu suttit och funderat en del på den bästa utav alla texter det finns, låttexter då. Och jag kom inte på en enda, trots
att det finns hur många som helst. Spontant dök "han tuggar kex" med Laleh upp i mitt huvud. Det är nog bland de bättre
av texter jag vet. Varför vet jag inte , det är nog bara så.
Men sen kom jag på Damien Rice, hans texter är enormt vackra och tilltalande. Bland alla han skrivit så är det just
Coconut Skins som fastnat i mitt huvud. Jag fullkomligen älskar den texten. Den är en mitt i prick låt, den är en skrika
med låt, den är fy fan vad bra den är låt. Så här kommer texten, läs och njut.

"You can hold her hand
And show her how you cry
Explain to her your weakness
So she understands:
And then roll over and die!

You can brave decisions
Before you crumble up inside
Spend your time asking
Everyone else's permission:
And then run away and hide!

You can sit on chimneys
And put some fire up your ass!
No need to know
What you're doing or waiting for:
But if anyone should ask?
Tell them I've been licking coconut skins
And we've been hanging out!
Tell them God just dropped by to forgive our sins
And relieve us our doubt

You can hold her eggs
But your basket has a hole
You can lie between her legs
And go lookin' for:
Tell her you're searching for her soul!

You can wait for ages
And watch your compost turn to coal
But time is contagious:
Everybody's getting old.

You can sit on chimneys
And put some fire up your ass!
No need to know
What you're doing or looking for:
But if anyone should ask?
Tell them I've been cooking coconut skins
And we've been hanging out!
Tell them God just dropped by to forgive our sins
And relieve us our doubt."

Kan inte trolla, kan inte ens fånga intresset, men jag står här.
En som alltid kommer in trea, en som försöker men aldrig kommer hela vägen fram.
Men jag står här, alltid står jag här. Väntar på att bli upptäckt, att bli sedd.
Varje kväll är densamma, varje morgon densamma och varje dag densamma.
Men jag står kvar, för jag väntar på genombrottet, dagen då jag får trolla för era ögon.
Låta er häpnas, låta sorlet gå genom salongen, viskandet av "hur gick det där till?", stunden av total förtrollning.
Ja jag står här, jag kommer stå kvar här tills någon ser mig och förstår mig.
Risken finns att jag blir bortglömd innan jag blir igenkänd, risken finns att min stund är över för längesedan.
Men jag vill inte ge upp, kaninerna skall få hoppa ur min hatt, männsikor skall få försvinna från brinnande burar.
Min stund ska komma, och jag skall lyckas.
Men jag kan inte trolla och ert intresse har jag misst för längesedan, men jag kommer att stå kvar.
För jag ger inte upp.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0