my head, my heart, my mind, my wing

Suttit här i snart en timma för att komma på vad jag ska skriva. Hade så mycket jag tyckte var bra, men allt försvann så fort jag nuddade tangentbordet.
Livet snurrar på så fort att varken själv eller hjärta hinner med. Andas, dricker och äter. Allt som en människa bör göra, gör jag. Men det betyder inte att jag är överdrivet medveten om det. När livet flyter så fort hinner man sällan stanna upp och reflektera över de saker man gör varje dag, de val man tar varje dag.
Som tex, jag tar en snus för mkt varje dag. Jag vet det men när jag är inne i en dag som bara flyter så märker jag det inte.
                 Jag äter min mat, jag vet att jag tilllagar den och att jag stoppar den i mun, men jag njuter inte direkt, för jag reflekterar inte över om det jag äter är speciellt gott eller inte. Jag vet bara att jag äter för att jag måste göra det för att få energi. Kunde säkerligen endast ha druckit kaffe och ätit mackor utan att veta om det.
                 Andas gör jag varje dag, ja hela tiden. Men jag noterar det aldrig, inte mer än när jag råkar sucka så det stör människor.
                Jag pratar, det gör jag också konstant, men jag märker det inte förrän jag är knäpptyst och sitter med ett tomt huvud och ingen aning om vad jag borde säga. Om jag borde säga något alls vill säga.

Ja dagarna går och det enda som finns verkar vara rutiner. Rutiner som jag förövrigt avskyr. jag lever i rädsla inför dem, men lik förbannat så hamnar jag i dess klor.
Rutiner ja.. I alla mina år så har jag mer eller mindre tittat med ren avsky på de människor som verkar trivas med sina rutiner.
Tex, Jossan går upp klockan åtta på morgonen, lagom så hon hinner till jobbet som börjar klockan nio. Hon äter frukost, läser tidningen, gör sig i ordning och springer i väg till jobbet. Jobbe ser likadant ut varje dag, ingenting direkt spännande händer. Hon hänger med i skvallret som sägs varje dag, men hon aktar sig noga för att vara en av dem som det skvallras om. Hon slutar jobbet, och säger hejdå till alla som är kvar och tackar för denna dag. Hon går hem, en liten omväg sådär för att få lite perspektiv på tillvaron, det är ju så vackert nu när det är vinter och allt. Jossan kommer hem, hon byter snabbt om till något som är mer bekvämt och mindre sterilt och hon lagar sin mat. Som vanligt på vardagarna så är det ingenting avancerat för sådant har hon ingen tid för. Hon äter, tar sin bag och springer ner till dagens gympa pass om det är tisdag, torsdag eller fredag (ledarna är bäst de dagar) men det häner även att hon droppar förbi på ett spontan besök om hon varit och nallat ur godispåsen. Om det inte är en sådan dag så passar hon på att besvara lite mail eller pyssla med sådant som måste göras tex städning. Hon går och lägger sig lagom efter favorit programmet, ett varje kväll som slutar klockan 23.00 och somnar med ett leende på läpparna...

Jag avskyr när människor älskar sina rutiner.. Men varför vet jag inte. Det finns ingen logisk förklaring till varför jag gör det, för mer eller mindre medvetet så lever jag i exakt samma snurr som dagen innan. Eller rättaresagt jag är fullkomlingen medveten om att jag lever nästan likadant varje dag, och jag mår bra av det.. eller?

Dags att sova, grunna på livet i drömmarna.




"Hur länge tror du längtan kan växa? "


"Jag vill inte beveka dig 
att göra någonting du inte vill
men inte heller förneka mig
och påstå att jag inte duger till
så vad vill jag då?
det är enkelt att förstå
jag vill bara sitta här med benen i kors
och varför vill jag det?
det är inte svårt att se
för att du sitter bredvid förstås"

"Det finns inga prinsessor mer
Kan vi sluta leka det
Det finns inga soldater mer
Kan vi sluta leka det"






Och hon slutar le

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0