TantAsta

Detta vart en ganska bra dag ändå.
Jag gick upp med tuppen och snubbla in hos Pajsan med ett täcke och
en kudde och svammla om att nu börjar minsann hockeyn. Hon mummlar
tillbaka att slå på tvn. Det gick inte många sekunder innan jag sov inlindad
i täcket på hennes golv. Vaknade till då och då och hejda lite och somande
igen. Men vi gjorde det! Vi såg minsann matchen, mer eller mindre i alla fall.
Sen bar det av direkt i säng igen i några timmar.
Drömde om den sötaste kille jag har sett och häxor. Märklig kombination
men relativt trevligt dröm.

På förmiddagen/lunchen gick vi till Marachen och gick omkring med henne
i centralhallen på sjukan. Det var riktigt trevligt, stackars killen innen i kaffe
affären vart så nervös. Och tjejen tappade en kaffekopp på golvet.
Jag vet inte vad vi har för inverkan på människor.

Efter det bar det av ner på stadens gator, liten present handlad och lite
kläder som jag nog inte behöver. Och en nagellack förståss. Livet vore
nog tråkigt utan nagellack. Denna gången vart kulören blå, vilket man kan tycka
är lite underligt då jag inte är direkt förtjust i färgen blå. Men jag är som en skata
jag tar det som glimmar. Detta blänkte fint mot allt rött.

När jag stod med fröken M på pressan för att inhandla min mors present så ringde
Smelly och hon och Pajsan hade hittat en resa. FINALLY! Den är bokad
och vi hoppas den finns kvar. I sådana fall lämnar vi svea i april för en veckas
semester på min absoluta favorit ö, näst efter min ö då.

Sedan har vi sett lite film och sådant..
Om det inte hade varit för skolan så hade jag nog sett mer positivt på allt.
Jag tycker att alla våra seminarier är skriva på grekiska, jag förstår dem inte.
Men det är bara att hålla god min och hoppas man överlever.
Har en resa att se framemot nu :)

Som jag längtar till det som var, även om jag vet att om jag
åker tillbaka så finns inte det som var kvar. Men att se och andas
en luft som var min en gång. Jag längtar.

Det är tungt att veta hur hon lider, det är jobbigt att det inte tar slut.
Att det inte kan få bli bra, hon lider och hon är gammal nu. Vad är det
för mening med att hon ska få må dåligt? Det var en dam som sa en gång,
var aldrig snäll i livet, för det är de snälla som straffas mest i slutet.
Jag tror jag mest önskar att det vore humant.