TantAsta

Dagens stora KATASTROF inser jag när vi lugnt och stilla sätter oss
på sista antologiseminariet, kommit i tid, hunnit köpa kaffe, hunnit
hälsa på alla. Men så ringer dit till i skallen, varför sitter den gruppen
och opponerar på den andra? De ska ju opponera på oss. Snabb koll med
Smelly, och nä hon hade ingen aning, men frågar snabbt damen bredvid.
Och mycket riktigt jag har kollat HELT fel i våra papper, naturligtvis
ska vi opponera på en annan grupp. PANIK. Snabbt i rasten och fixar
den andra gruppens alla papper, pratar snabbt med läraren som konstigt
nog inte ger ens en lite blick av oro, kall som sten, fast en varm sådan tittar
hon på oss och påpekar snällt att det ska nog ni kunna ordna på lunchen.
Det gjorde vi också, men vad varför i allsindar tittade jag fel i mina papper?
Ska aldrig mer göra om det omedvetet.
Mitt stora misstag gjorde mig fruktansvärt trött, vilket jag är än.

Syster yster mellan har lämnat mig i all min ensamhet! det var riktigt
roligt att ha besök här uppe, och strålande solsken och lagom kallt fick
vi också. Vi lyckades båda hålla oss på mattan när vi svängde våra lurviga
både fredag och lördag på dansgolven efter två fina förvins kvällar.
Vi bakade semlor också, vi köpte mandelmassa då vi saknade en mandelkvarn,
ska påminna mig själv att införskaffa mig en sådan till nästa semla dag.
Blir godare då. Vi lagade grön lasagne och såg på film. Helgen var verkligen
lyckad på alla de vis.

Dagens andra katastorf. HANNEPAJ har skaffat sig en hobby. Nu är vi alla
väldigt glada över att hon har gjort detta och vi stödjer henne på alla
sätt vi bara kan. Men någon måtta må det ju vara? Då det är fotografering
kan man tro att det är en stillsam hobby hon har, men nej, den är våldsam.
Hon har flängt omkring i lägenheten HELA (!) kvällen, rasta stolar med flit,
ställt blommorna på fel plats, tagit bilder på mig och Smelly och dumpat
gitarrer. Jag är nervöst glad för hennes skull och vår.

Sen har vi ju vår lilla marach, lilla lilla tjejen som aldrig vill bliva frisk.
Men nu har troligen problemet blivit löst så att hon snart kan komma till
att bli normal igen och hålla sig på sina ben och bli frisk. Då vi inte
har träffat henne idag då hon snällt men bestämt avböjde vårt eminenta sällskap
på uppvaket så fick hennes karl underhålla oss i stället. Det gick lika bra det,
vi for till Rusta som enligt mig är överskattat. Men en trevlig eftermiddag.

Nu tror jag minsann att sängen ropar efter mig.
Måste vila upp mig om jag ska kunna klara denna helg vilket tydligen består
av Hockey och 90 - tals galaj.