shadow of the day



well well well.
Nu närmar det sig avgång. Jag och Birdie har som sagt bokat vår resa till Bolivia och vi har tagit vår fösta twinrix (hos den mest virriga läkare någonsin, hur sjuttsingen fick hon jobb?? Fick bita mig i tungan ett ex antal gånger för att inte skratta henne i ansiktet och faktiskt säga åt henne att vara mer med i skallen) Jag och Birdie visade sig vara två STORA mesar. Vi sitter och ojar oss för en fjuttig liten spruta när en dam kommer in, gammal dam som skall få en påse svart järn in pumpat i sin ådriga kropp. Jag tar då tillbaka allt om hur hemskt det var med en enda liten fjuttig spruta.
Men resan närmar sig, än känner jag ingen glädje, stundtals men inte mkt. Men jag känner mig tillräckligt för att veta att det är min underbara försvarsmeckanism som intalar mig om att inte glädja mig än innan jag märker att nej jag dog inte av att resa, och nej jag hade inte alls sjukt tråkigt, och nej vi bråkade inte alls mkt och lämnade varandra mitt i Bolivia. JAg räknar dock starkt med att bli rånad och lämmlestad men jag hoppas att även detta skall ordna sig.. eller?

Annars vandrar dagarna som de som sig alltid gör. Lagar mat varje dag, ojar mig över att jag inte studerar som jag egentligen borde och hatar datorer och grupparbeten till max med jämna mellanrum.
Motionerar inte alls, för jag har åkt på en hejdundrans förskylning, eller snarare den släpper ju aldrig och jag har någonstans fått för mig att jag skall sitta stilla för att bli av med den och pimpla papaya och lime te som jag fick av Hajen för att friskna till.. Har faktiskt fått linsförbud av alla grejer man kan få, då förskylningen har gett mig prickar på iris. Detta har dock resulterat till att jag ser ganska dåligt och inte kan fokusra alls med dessa glasögon. Men ögonen vänjer sig.. Ibland beror det suddiga också på fläckar på glasögonen. Dock är det ganska skönt att ibland inte kunna se, vad man kan skylla allt på det..

Har annars kommit fram till att jag är en helt vanlig svensson. Det finns egentligen ingenting som är speciellt med mig. Allt är som normalt, ett ord jag ahr kommit att inte gilla alls..
Men men vad göra? är man en helt vanlig normal människa får man helt enklet stå ut med det. Eller?

(Det var i en bar, på en barstol, låten kom på, viskade, att du är den som räddade mig här, och aldrig glömmer jag dig. Den vänskapen finns inte på många andra ställen, den omedelbara vänskap, den som blommade, den som slutade vattnas, den som vissnade. Säg det som varar för evigt. Saknar en tid då det var så mycket lättare att ta emot det livet ville erbjuda en som gått vilse, en som sökte och en som fann. Vacker då och vacker i ett minne nu.)
"I don't believe that anybody
Feels the way I do
about you now

And all the roads we have to walk are winding
And all the lights that lead us there are blinding
There are many things that I would
Like to say to you
But I don't know how

Because maybe
You're gonna be the one that saves me
And after all
You're my wonderwall"


Förutom de så klurar jag på massvis med saker. hjärnan verkar ha stannat för att snurra, den ger sig inte. Jag som älskar att inte tänka numer, det blir så mkt lättare då.
Men med tanke på alla skumma och irriterande situationer jag utsätter mig för så får jag väl skylla mig själv. Och nej det är ingenting speciellt där heller, bara saker som sätter skallen i spinning.
Men kyrkan kan ju vara en av de saker.. och annat också. Kyrkan ja, den måste jag ju säga är ett ställe ja nog aldrig kommer begripa. Jag förstår att människor tror, men jag ser det inte i min egen värld. Inte som de gör. Inte som de vill, vill jag. Vi må vara olika men vi är så förbannat lika på andra sätt. Människa som människa, möts vi inte i en tro så på ett annat plan. Respekten finns där och förståelsen. 

 Människor är märkliga bara, på gott och förbannat ont.

Ett tips är annars att inte åka tre på en spark nerför en backe, eller två om den som styr visar sig INTE kunna detta och säger det mitt i backen. Men det är roligt.. men inte så bra. Heller skall man inte köra in en bil in i en vägg som ruckar på sig.. ooopppsss.. men Birdie kan inte köra helt ordentligt.. hmm..


Nej denna vanliga människa skall ta sitt pick och pack och gå och lägga sig. Måste ju göra sådant också.. sova alltså.

Tjipp och adjö för denna afton.
      Denna dam var på besök på lördagen, visade henne skelle, staden där det inte händer när man har besök!!!

Kommentarer
Postat av: emelie

godnatt :)

2008-03-04 @ 00:29:39
URL: http://emelieisaksson.blogg.se
Postat av: Hajj

Ok fröken lilla! Nämn EN person till som dig så ska jag svälja att du är normal. Tills dess är du allt annat än det och vi får väl ta å tacka gudarna för de eller nått...? Jag bestämmer mig nog för att gilla dig ändå...? Jo det gör ja.

2008-04-10 @ 22:29:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0