con te partiró-
-till gamla beteenden och dåliga vanor.
3 saker har jag/vi kommit fram till idag/kväll/natt (?)
Jag och Haj är inte bra på ordspråk, men om man kombinerar vår kunskap så borde vi fått ett rätt iaf.
1. Man kan inte sakna det man inte vet något om.
2. Man kan inte vara allas vän.
3. Alltså saker som alla egentligen vet men som vi nu ikväll fastslog.
(är det någon mer än jag som förstått att allt som oftast är de som alla vet om det man inte fattat själv?)
Dessutom har jag helt på egen hand kommit fram till att handläggarna på Csn är sjukt sega och jag tycker inte om dem alls för tillfället, kommer älska de alla så fort de sagt att ja får det ja vill. Om jag inte får det skall jag ta mig ett ordentligt snack med en hel del människor. (för nu orkar jag inte vara snäll och resonlig längre) Nu är det upp till kamp som gäller. Rättvisa och de där alla orden som så väl skulle falla sig på plats här och nu men ja minns inte för mina ögon håller på att gå ihop. Med andra ord jag är trött.
Paj har återigen räddat mig, vad i allsindar skulle jag ha gjort utan henne? Troligen stannat i Sverige istället för Bolivia.
Jag förundras över människors vilja att hjälpa. Telefonjouren idag, jag satt och pratade med vilsna själar och ensamma människor och vid ett annat bort vid en annan telefon satt mannen som nästan sitter varje onsdag. För att han vill. Det facinerar mig vilken eldsjäl han är. Hur han orkar förstår jag inte. En annan blir obehagad av en del samtal, det känns att man är ovan och det blir ibland till den grad att man misstänker att ens yrkesval är helt fel. Menmen det ordnar sig nog det med..
Knepiga människor, det är mer intressant så.
Nog har vi alla illusioner om hur människor fungerar, hur människor är och vilka de borde vara. Frågan är hur långt vi tar det. En del människor dömmer, inte för att de vill utan för att de inte kan låta bli, en del för nöjes skull, en del för att de inte litar på andra. Vi dömmer, dömmandet är svårt att komma bort från. Men om vi ger alla en chans, en liten liten chans så kanske vi blir överraskade.
Knepiga människor, det blir mer intressant så.
Less på människor som anklagar med sorgsen blick.
Trött på att inte bli förstådd.
Irriterad över hur människor kan förändras över dagen.
Förbannad på det liv en del fick utan föraning.
Vad fan hände??
"I don't wish that I could turn back time
It's our past that shows us today" (H)
3 saker har jag/vi kommit fram till idag/kväll/natt (?)
Jag och Haj är inte bra på ordspråk, men om man kombinerar vår kunskap så borde vi fått ett rätt iaf.
1. Man kan inte sakna det man inte vet något om.
2. Man kan inte vara allas vän.
3. Alltså saker som alla egentligen vet men som vi nu ikväll fastslog.
(är det någon mer än jag som förstått att allt som oftast är de som alla vet om det man inte fattat själv?)
Dessutom har jag helt på egen hand kommit fram till att handläggarna på Csn är sjukt sega och jag tycker inte om dem alls för tillfället, kommer älska de alla så fort de sagt att ja får det ja vill. Om jag inte får det skall jag ta mig ett ordentligt snack med en hel del människor. (för nu orkar jag inte vara snäll och resonlig längre) Nu är det upp till kamp som gäller. Rättvisa och de där alla orden som så väl skulle falla sig på plats här och nu men ja minns inte för mina ögon håller på att gå ihop. Med andra ord jag är trött.
Paj har återigen räddat mig, vad i allsindar skulle jag ha gjort utan henne? Troligen stannat i Sverige istället för Bolivia.
Jag förundras över människors vilja att hjälpa. Telefonjouren idag, jag satt och pratade med vilsna själar och ensamma människor och vid ett annat bort vid en annan telefon satt mannen som nästan sitter varje onsdag. För att han vill. Det facinerar mig vilken eldsjäl han är. Hur han orkar förstår jag inte. En annan blir obehagad av en del samtal, det känns att man är ovan och det blir ibland till den grad att man misstänker att ens yrkesval är helt fel. Menmen det ordnar sig nog det med..
Knepiga människor, det är mer intressant så.
Nog har vi alla illusioner om hur människor fungerar, hur människor är och vilka de borde vara. Frågan är hur långt vi tar det. En del människor dömmer, inte för att de vill utan för att de inte kan låta bli, en del för nöjes skull, en del för att de inte litar på andra. Vi dömmer, dömmandet är svårt att komma bort från. Men om vi ger alla en chans, en liten liten chans så kanske vi blir överraskade.
Knepiga människor, det blir mer intressant så.
Less på människor som anklagar med sorgsen blick.
Trött på att inte bli förstådd.
Irriterad över hur människor kan förändras över dagen.
Förbannad på det liv en del fick utan föraning.
"I don't wish that I could turn back time
It's our past that shows us today" (H)
Kommentarer
Trackback
