One fine wire

Jag har nog egentigen aldrig trott att människor skulle lägga så mycket tanke och energi på mina val. Nog har jag förstått att det jag väljer, det jag har valt kommer att skapa en del diskussioner, men aldrig att någon skulle reagera så hårt. Inte av de människorna jag litar på. Må så vara att jag är naiv och tror det bästa om en del människor, men ändå.

Fast egentligen är inte det bland det värsta, utan det är alla de där små hemskheter de får för sig att plantera i ens tanke. "Har du tänkt på det här..?" Eller "ja men nu är det ju bara så att det är en beroende situation..". Jag förstår oron, men innan fanns det ingen hos mig, det fanns ingen alls. Kan man inte bara få vara en glad människa som vill ge allt och få tillbaka allt.

Varför skulle inte jag kunna vara nog människa för en annan människa? Varför skulle allt bero på vem jag umgås med och vilka som finns i min familj? Varför kan man inte bara se en situation som den är? Eller är jag bara naiv och dum i huvudet som tror och anser mig vara tillräcklig just nu och förtillfället?

Jag vet att det handlar om oron att det skall finnas trasiga bitar som aldrig kommer gå att laga. Men det är inte min sak att göra, jag vill inte och jag kommer inte försöka att laga. Det är inte min sak, jag kan hjälpa till, finnas vid sidan om och ta hand om, men jag kommer inte komma med ett klister och klistra ihop.

Det finns i mitt blod, jag vet det men detta är inte en sådan sak.
Det kallas kärlek och det är ingen beroende situation. DET ÄR INGEN JÄVLA SITUATION SOM ÄR SKADLIG.
Jag vill vara glad och vill vara lycklig, men jag vet att det kommer ta tid att bara kunna slappna av, för motstånd finns överallt..

Det är värt det!!!!! Vad andra än säger så är det värt det!!!!
DET KALLAS KÄRLEK FÖR I HELVETE.

(och jag vet inte ens varför jag trilskas att försvara mig)


Kommentarer
Postat av: paj

vet inte om det här handlar om vad jag tror att det gör, men jag hejar på dej Cajse! Jag är glad att du är glad, och unnar dig all lycka och kärlek!!! puss!

2008-08-22 @ 23:39:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0