from the street into your heart

Det förbannade pluggandet går vidare och det är en väldigt arg tant som försöker få alla bitarna på plats.
Jag tycker inte om att allt skall försvinna och jag inte har en aning om vart jag borde ha sparat allt och så vidare.. och jag blir ännu mer förbannad när jag upptäcker musik på mitt usb som ja INTE har lagt dit. Blir ännu mer arg när ingenting annat än just musiken finns där. Och ännu argare blir jag när jag inte ens kan öppna mitt usb i min dator för min dator tar inte emot usb minnen.. usb portarna verkar ha lagt ner.
Ja arg är jag.

Men det är bara  att bita i det sura äpplet och fortsätta jobba på antar jag.. gnälla tar mig ingenstans och det vet jag. Men det är lättare att gnälla än att ordna porblemet. Arbetsmoral noll komma noll.

Dessutom så vill jag tillbaka till Alalay, ja vill vara där mina små pojkar är. denna uppsats väcker så mycket minnen. De underbara barnen som dansade, skrattade, slogs och grät. Det är en balansgång mellan lycka att få ha upplevt det och en alldeles för stor sorg att jag inte är kvar där. Man vänjer sig, känslan av att hjärtat är kvarlämnat, den försvinner sakta. Men jag kommer nog aldrig glömma den sista dagen då vi står och väntar på en minibuss och på en lyktstolpeliknande sak är ett rosa hjärta uppspikat. Det var som om de spikat upp mitt.
Aldrig aldrig tar jag den tiden tillbaka, och aldrig aldrig kommer jag glömma de små barnen.


Waking up I see that everything is ok
The first time in my life and now it's so great
Slowing down I look around and I am so amazed
I think about the little things that make life great
I wouldn't change a thing about it
This is the best feeling

Kommentarer
Postat av: jess

Fattar vad du menar. Med att man vill tillbaks alltså. Kanske en dag..?

2008-08-30 @ 19:50:25
URL: http://aggly.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0